Autism - länktips, behandlingsmetoder osv 7

En bra källa till ideer om energin eller 3e som vi brukar tala om Energi, Excitement, Entusiasm är Kates inlägg på son-risebloggen. Detta kanske kan vara något :
http://www.autismtreatmentcenter.org/blog/2009/12/back-by-popular-demand.php

Fundera gärna på varför du vill träna. Om du känner att du gör det för att du måste känns det på ett sätt. Om du känner att du gör det för att DU vill så blir det en helt annan känsla och mycket mer glädje och ork.

Jag tror att en kortare träning med entusiasm och glädje ger betydligt mer än en längre där det saknas.

Får man komma med en "son-riselänk" till  börjar känna mig som en spammare.

http://www.autismtreatmentcenter.org/contents/other_sections/autism-solutions.php

Titta gärna på hela filmen men speciellt stycket om Aaron är relavant för ert problem.

Poängen är ju att William gör precis det du säger. Han tränar barnet i att prata om andra saker. Det är en träningssituation för att hjälpa honom utöka flexibiliteten. Samtidigt vill han uppmuntra kommunikationen som sådan. Den repetitiva kommunikationen är ett steg på vägen - pojken har kommit så långt att han tycker att det är kul att kommunicera, men han vet ännu inte hur det går till.
Det är alltid mycket lättare att lära vår barn hur de skall göra istället för hur de inte skall göra. Jag har själv sett hur ungdomar med massor av repetitiv kommunikation snabbt har ökat andelen innehållsrik kommunikation genom att göra på det här sättet. Bejaka kommunikationen som sådan och samtidigt införa variation i den. Till att börja med variation inom samma ämne för att sedan gradvis kunna utöka flexibilitetetn till att fungera med andra ämnesområden.

Naturligtvis skall ni göra det som känns bra och har ni hittat ett förhållningssätt som fungerar bra för att komma ifrån det repetitiva talet så är det naturligtvis bara attköra vidare på det

En grundtanke i son-rise är ju att det viktigaste alltid är att förbättra relationen, viljan till att sampela och kommunicera, hitta glädjen i kommunikationen och samspelet. Williams glädje är inte specifikt beroende på det repatitiva samspelet utan det är ett sätt att bemöta all kommunikation.

Det är så många saker våra barn behöver hjälp med att utveckla så allt som förbättrar samspelet ökar möjligheterna till enklare framtida inlärning.

Repetivt tal tror jag ofta handlar om ett sökande efter trygghet. Man vet att man skall samtala och ofta ställs det mycket frågor till våra barn. Det är naturloigt för dem att då börja ställa frågor och gärna frågor som de vet svaret på. Om omgivningen reagerarar negativt och kanske med lite irritation så ökar snarare behovet av att upprepa frågor än att minska. Jag kan förstå habs resonemang men det räcker inte att lära ut vad man inte skall göra genom att reagera så lite som möjligt -vi måste lära ut alternativa beteenden.

I detta fall riskerar vi att lära ut andra intressanta saker. T.ex. "att om någon frågar saker mer än gång så skall man ignorera det" eller "omgivningen bryr sig inte om dina frågor" Det kanske inte är det vi vill att våra barn skall lära sig

Just bristen på flexibilitet är ju ett av de stora problemen vid autism. Jag tror att det är mycket svårt att rent förnuftsmässigt hantera det för våra barn, i så fall skulle det vara ganska lätt att komma åt genom att förklara att vi blir trötta på att lyssna på samma sak. Autismen innebär ju också svårigheter att förstå vad det innebär att vi blir trötta på något eller inte orkar något.

För att utveckla flexibiliteten fungerar det därför oftast bättre på att träna på att vara flexibel istället för att träna på att inte vara oflexibel. I det här fallet finns det en kommunikation som är idealisk att bygga på.

Till att börja med kan ni föra in variation på Josefina temat, det är lättare att hantera variation inom det man är intresserad av. istället för att bara säga Josefina - för in samtalet på alla tänkbara aspekter av Josefina - hur hon ser ut, vad hon brukar göra, vad hon kan tänkas göra nu osv. När det börjar funka bra kan ni testa med att föra in samtalet på andra lärare eller andra personer som gör samma sak eller gillar samma saker som Josefina för att på sikt kunna få ett samtal som kan handla om precis vad som helst utan att det behöver upprepas. Tänk också på att själva inte ställa för mycket frågor utan snarare berätta hur ni tänker och tycker. Det brukar också bidra till att minska frågandet. Även våra barn med autism lär sig en hel del av hur vi gör istället för vad vi säger att de skall göra

Jag tror att det går lättast om man kan jobba med sig själv så att man kan hitta en dominerande grundkänsla av "jag älskar när du pratar med mig" hellre än " nu pratar jag med dig för att du skall lära dig vara mer flexibel". Om man har den andra känslan finns det risk att man blir alldeles för styrande och kontrollerande - då kan behovet av trygghet för våra barn öka vilket i sin tur leder till att det blir svårare att släppa repetitionerna.

Glädjen och energin är en träningssak - men när vi hittar den blir det mycket roligare för oss själva.

Styrkan med joining!

I gåt fick jag ännu ett exempel på hur kraftfullt det är att engagera sig i våra barns aktiviteter istället för att direkt propsa på att de skall göra som vi vill och styra dem.

Vi har en ung man från Kenya på besök. Han har en lillebror med autism som han har tagit på sig ansvaret för. Han har hört talas om son-rise och vi har bjudit in honom för att lära sig av oss hur vi jobbar.

I förrgår var han inne hos Nils första gången. Han försökte väldigt mycket att få Nils att samspela. Han"pushade" ganska mycket. Efter några minuter blev Nils irriterad och började bita sig. Han drog sig mer och mer tillbaks och det blev inte något som helst samspel på hela tiden.

I går gick han in igen efter ganska mycket diskussioner om hur det känns om människor försöker kontrollera oss och få oss att sluta göra det vi gillar jämfört med de som gillar samma saker som vi gör och engagerar sig i dem.  Istället för att gå in med fokus på att "få Nils till att samspela" gick han in med fokus på att "hitta glädjen i att göra samma saker som Nils"

Hur gick det då ? Efter ungefär 3 minuter med den attityden så lägger Nils på eget initiativ upp foten i hans knä för att få den masserad. Skillnaden var enorm på Nils vilja till att samspela

Konstigt? Flummigt? Nej - det handlar egentligen bara om att sätta sig in i våra barns situation och tänka på hur man själv skulle reagera.

Det finns säkert likheter, speciellt om du har ett barn som tycker väldigt mycket om musik.

Där ser du - mycket lättare med son-rise

Jodå, vi kör också med den dieten. Mindre magproblem och därav betydligt lugnare.

Däremot behöver vi inte fundera på belöningar som går att äta

För att få hjälp är det säkert bra med den formuleringen. Däremot är det inte så att den har vetenskapligt bevisad effekt långt över alla andra modeller. Det finns stöd för att den ger effekt men jämförelser med andra metoder har inte gjorts i någon större utsträckning och den vetenskapliga meodiken är inte av den sort som ger speciellt säkra resultat.

Absolut - hjälp skall våra barn ha, sedan kan vi diskutera hur den skall se ut

Ja, det är inte alltid lätt att veta vad som är orsak och verkan. vi som har barn med svårare autism vet ju att de ofta tuggar på ett och annat som inte är tänkt som mat från början. Att de då får i sig mer tungmetaller är kanske inte så konstigt.

Väl lagd tid att spendera den där

Citerar ur skolverkets broschyr "Särskolan en skolform för mitt barn"

Särskolan – för vem?

Särskolan är till för de barn och ungdomar som inte klarar undervisningen

och kunskapsmålen i grundskolan för att de har en utvecklingsstörning,

autism eller autismliknande tillstånd. Det gäller också barn

och ungdomar som fått en betydande och bestående begåvningsmässig

funktionsnedsättning på grund av hjärnskada.

För att särskolan ska vara ett alternativ krävs alltså att en elev inte kan nå

upp till kunskapsmålen och att detta beror på att hon eller han har någon

av dessa funktionsnedsättningar. Om inte båda dessa förutsättningar är

uppfyllda ska eleven gå i grundskolan och få det stöd som hon eller han

har rätt till där. I skollagen står det att skolan ska erbjuda stöd av olika

slag för de elever som behöver det. Stödet ska vara anpassat efter elevernas

behov. Det finns tydliga krav på att skolan ska anpassa undervisningen

till varje elev så långt som möjligt.

När en utredning visat att ett barn har rätt att gå i särskolan är det vårdnadshavaren

som väljer om barnet ska gå i särskola eller grundskola.

ser att det diskuterats en del om träning på ett mer "filosofiskt" plan. Det finns ju en mängd olika sätt att hjälpa våra barn att utvecklas. Själv gillar jag starkt son-rise som vi jobbet med ett antal år. 

Son-rise innebär att värdesätta barnet och det unika hos barnet genom att engagera sig i det barnet gillar för att sedan använda det för att stötta barnet i utvecklingen. Med tanke på hur stor andel barn med autism som mår dåligt i tonåren så tycker jag att en av de viktigaste bitarna i vårt föräldrskap måste vara att hjälpa våra barn att bygga upp sin  självkänsla. Känslan att de är ok precis som de är. Jag upplever att vårt sätt att jobba bidrar starkt i det arbetet.