Autism - länktips, behandlingsmetoder osv 7

Har ej hunnit kolla upp men denna studie visar att IBT normaliserar hj'rnfunktion hos autistiska barn.

http://www.ucdmc.ucdavis.edu/publish/news/mindinstitute/7079

Ang ovan länk: Eller IBT är väl iofs lite fel. Snarare tidig intensiv träning baserad på Denvermodellen. Fast denna modell innehåller ju mycket inslag av tillämpad beteendeanalys precis som IBTn... Men ändå, det är ju just detta man har gått och funderat och hoppats på, att sonens tidiga intensivträning ändrat vissa hjärnaktiviteter till mer normala. Jag tycker att det är så häftigt att miljön faktiskt påverkar hjärnans funktion. Det ger absolut mer hopp för våra barn. Vårt främsta mål är att hela tiden försöka ge sonen mycket stimulans och tillfällen till socialt samspel i vardagen och framförallt att  "utöva påtryckningar" på att skolan också gör det. Tyvärr är jag inte jätteimponerad av sonens skola fast de lovade oss "guld och gröna skogar" innan han började i höstas. Men sonen trivs där i alla fall verkar det som och vill absolut inte byta skola. Får se hur det utvecklar sig under vårterminen...

1250 % av rekommenderat dagligt intag på vitamin b6, 500 % av rekommenderat intag av vitamin b-1 etc. Låter inte som detta är lämpligt att ge ett barn såvida det inte föreligger en bevisad brist av dessa ämnen och vitaminerna är rekommenderade av läkare.

En varning angående folsyra är att det ökar risken för cancer så här är det extra viktigt att endast ta folsyra i rätt doser (inte 500 % av RDI) och endast då det finns brist. Alla barnläkare som jag har pratat med säger att det är farligt att överdosera vitaminer och framförallt på barn.

Vi är rätt "nära föräldrar" och bär, samsvover och maratonammar om barnet behöver det, men framförallt så tänker vi att det viktigaste är att man respekterar barnet. Alla metoder kan missbrukas oavsett om det är TBA eller floortime eller sonrise. I grund och botten handlar det om att utgå från det barn man har och det som man förälder tror på. Min favorit när det gäller barn och förhållningssätt är Lars H Gustafsson. Jag har även haft mailkontakt med honom när det gäller TBA/IBT (IBT är intensiv-varianten av TBA som är själva teorin bakom det hela) då det ibland har krockat med mina värderigar och hur jag ser på barnuppfostran. Visst finns det negativa bieffekter av IBT! Men om man är lyhörd på det sättet som Unik familj beskriver så minimerar man bieffekterna (även om man givetvis också kommer att göra misstag, men så är det ju alltid när det gäller barn) och fördelarna överväger. Negativa bieffekter kan tex. vara att barnet tappar sin inre motivation i och med att man använder externa förstärkare. Fördelarna är att barnet kommer ikapp utvecklingsmässigt och får en ökad möjlighet till självständighet. Jag har aldrig tagit complianceövningarna inom IBTn på stort allvar (och jag har givetvis aldrig använt mig av timeout). Jag tror helt enkelt inte särskilt mycket på den biten. Barn ska vara lite lagom olydiga och jag tycker det känns helt onaturligt att ha ett barn som kommer som en hund när man ropar. Men IBTn har varit fantastiskt bra också för att träna upp kommunikation, lära sig vad som kan ligga bakom olika problembeteenden, lära in färdigheter som ökar självständigheten (tex. att protestera och argumentera verbalt, begära saker etc). Jag tycker man ska vara enormt kritisk och plocka russinen ur kakan. Jag är fortfarande kritisk till endel av TBAn. Samtidigt så är jag enormt tacksam. Min pojke utvecklades fantastiskt tack vare träningen. Från en allvarlig utvecklingsförsening så har han kommit ikapp med hästlängder. Idag leker han med andra barn, pratar, läser och bombarderar oss med frågor och tankar om livet. Men han är fortfarande helt klart autistisk och har hangups, stark vilja och sina specialintressen. Lika mycket som man jobbar med barnet så måste man jobba med omgivningen och sig själv när det gäller förståelse och acceptans. Men jag tror inte alls att IBT är den enda "rätta läran". Floortime, sonrise och Denver och TEACCH har också bra saker. Men IBT och TEACCH är det enda som man kan få "gratis" via habiliteringen och då kan det vara enklast att han detta som bas. Men det gäller då att man har en handledare som lyssnar på och respekterar föräldrarna och barnet.

Vill bara tillägga att man kan ju alltid ändra sig. Det går ju att hoppa på ett IBT program och om det känns helt fel så slutar man. Jag tror att det är helt omöjligt att göra något som man inte tror på och det allra bästa för barnet är att ha föräldrar som engagerar sig i barnets utveckling på ett sätt som känns bra. Om man inte orkar träna alls så kan man istället satsa på att ha en bra fritid ihop med lek och umgänge och låta förskolan/skolan stå för huvuddelen av träningen. Om man känner sig mer bekväm med tex floortime eller sonrise så kör man på det istället. Barnen kommer att utvecklas ändå och det gäller att komma ihåg att det finns tusen sätt, inte bara ett, oavsett vad forskningen säger. I första hand så är man ju en famij som ska fungera utan att någon mår dåligt.

sabiha: Det är väldigt förvirrande i början och man vet inte riktigt på vilket ben man ska stå. Du kommer att hitta ett fungerande förhållningssätt så småningom. Det är viktigt att våga lita på sin magkänsla och inte göra sådant som "känns fel" oavsett om experterna säger en sak.

Håller med om inslaget om MM. Det roligaste var igenkännandet. Tur att man får skratta endel när man har barn med autism. Vi har tex precis läst ut Bröderna Lejonhjärta för vår M som har autism. I boken så står det bla att Skorpan har "krumma ben". Min sambo har för tillfället problem med hälsenorna och klagar endel över smärtan. Detta har inte undgått M och häromveckan stod han och tittade bekymrat på sin pappas hälsenor och frågade " Pappa, har du krumma ben?". Lite gulligt.

Utan autismen skulle min pojke vara en helt annan person, absolut. Men min pojke är högfungerande och har stora förutsättningar för ett jättebra liv. Kanske hade jag tänkt annorlunda om hans autism hade varit svårare? Eller om han hade haft en grav utvecklingsstörning också. Jag känner ett par barn som har svårare autism än min son och där känns autismen som ett lock som ligger över så många chanser till socialt samspel. Det är så tungt att bara få se enstaka små glimtar av barnets person.

Just motorik-kroppskännedom-perceptionsbiten känner jag mig osäker inför och skulle vilja jobba mer med. Det enda vi tänker på är att göra många fysiska aktiviteter ihop hela familjen, men någon regelrätt träning blir det inte (annat än lite övningar som vi har fått av sjukgymnast). När det gäller alla tre barnen så vill jag att de ska gilla att röra på sig och vi försöker testa lite allt möjligt. Idag åkte vi skridskor och autismsonen som har problem med motoriken kämpade på bra. Hans skridskoåkningsstil ser lite rolig ut men han tar sig fram och håller balansen i alla fall. Men som sagt, jag skulle vilja lära mig mer. På autismcenter har de i alla fall undersökt sonens visuella perception och kommit fram till att han inte har någon synskada som beror på tolkningen av den visuella informationen i hjärnan. Men när det gäller kroppsuppfattning så verkar det som om sonen behöver mycket fysiskt stöd jämfört med sina normastörda syskon. Han vill gärna bli kramad hårt, eller leka liggandes på golvet där han känner underlaget mot hela kroppen. När man tränar honom så funkar sittandes bredvid med fysisk prompt bättre än sittandes mittemot etc. När han ska klä på sig kläder så funkar det bäst när han sitter i mitt knä även om han klär på sig strumporna och byxorna själv då.

UnikFamilj: Japp, så vi har ju egentligen tillgång till en massa kompetens när det gäller autism. Men mycket är fokuserat på IBT och tydliggörande pedagogik.

Unikfamilj: Tack för tipset! Ska kolla upp det.