Jag förstår dina tankar helt och fullt kaffemamma. Ang diet först, så ja vi har kört fritt från gluten, casein och soja under ett drygt år. Sen plockade vi in soja igen och det märktes ingen skillnad på. Provade att plocka in gluten lite, och magarna funkar inte just så bra på det. På sonen tycker jag ibland att jag märker skillnad kommunikativt, men jag är osäker. Vi kör fortfarande fritt från gluten och casein, men utifrån magfunktion nu. Väntar på besked från hab på om de kan tänka oss att backa upp och hjälpa oss genomföra en eliminationsdiet (åtminstone för dottern) för att se om vi kan minska ffa adhd-symptom (men även förbättra magfunktion). Antar att de inte kommer haka på, men fråga går ju... Vi lär prova göra nån casein-provokation också, men knappast för äldsta dottern vars mage uppenbart inte klarade det. Så där är vi idag.
När det gäller "vad ska man tro", så känner jag igen en hel del av det du säger. Sonen funkar oftast väldigt bra vid bordet, men han har fortfarande svårt med att träna med andra än mig. Verbala bitar går bra med båda avlösarna, men "ge mig" är svårt. Jag tolkar det inte som generaliseringssvårigheter, utan som att han helt enkelt blir lite stressad av den biten. Det är det svåraste, att ge motorisk respons på auditiv stimuli, och med människor han inte är HELT trygg med blir det ofta svårt. Sen vet vi också att han lätt bli överstimulerad visuellt, så alltför många val går inte. Peka ut saker på bild är svårt, ge går lättare för då kan han "korrigera sig" innan han verkligen lämnar över och på så vis blir den lite ryckiga okoncentrerade motoriken inte ett så stort problem. Peka ut saker i omgivningen går inte alls, alltså inte ALLS. Följa instruktioner går inte sådär i vardagen, men han kan vid bordet följa skrivna instruktioner i flera led om han har "fusklappen kvar". Han har fortfarande svårt med så enkla saker som att följa enkla verbinstruktioner, även om det ofta kan funka nu. Han beskriver själv att "det är svårt, han glömmer när han rör på sig". Jag har, nu när jag vet att han kan skriva, testat hans visuella minne (läsa bok - LÅÅÅNG bok - och svara på frågor om den) och hans auditiva minne (läsa en annan rätt lång bok för honom och ställa frågor om den) och hans minne är det inget fel på alls. Han förstår allt vi säger, kommer ihåg, kan planera sekvenser, har bra rumskänsla, ALLT, men han kan inte få ut det för kroppen lyder honom inte.
Verbalt jobbar vi med att han skriver vad han vill, och sedan läser det han skrivit högt. Vi tragglar att läsa enskilda ljud och ord som är relevanta. Det går framåt, men sakta. Idag har vi hämtat ut en ny kommunikationsapparat med ordprediktion, hoppas den underlättar för honom. Vid datorn kommer han få fortsätta träna att skriva ut allt.
Men alltså, att det inte funkar att "leverera" är INGET bevis på att det inte funkar inuti. Sonen kan som sagt inte ens peka ut sin näsa. Han kan skriva ordet, läsa ordet, beskriva vad man har den till och var den sitter på kroppen, men inte peka ut den. Han kan göra vägbeskrivning med riktningshänvisning till olika ställen i huset, men kan omöjligt följa enkla "gå till-instruktioner". Hade han inte kunna läsa och skriva, hade vi aldrig vetat ens en bråkdel av vad han kan. Över en dag ändrade jag mitt bemötande helt, började utgå från att det var som han sa - att han förstår allt - och vi fick en lugnare kille som tar till sig det mesta vi säger. Han berättar hur han mår, vad han gillar att göra, vem han gillar att göra det med, vad han är rädd för, var han har ont, etc. Bara jag ger honom möjligheten.
Dottern som är nästan två år äldre, har fortfarande inte samma "fallenhet" för att läsa och skriva även om hon är duktig. Där är det svårare, men jag känner ju igen massor av problemen hos henne också - bara i mindre utsträckning. Jag är säker på att hon har massor av språk inom sig, men att det blir fel när det ska ut.
Mycket mycket snurrar i mitt huvud nu. Måste skriva en bok om allt det här, och jag jobbar hårt på att nätverka och skapa mer kunskap för min egen del om hur jag ska "få tillgång" till allt. Det här är vad jag ska syssla med i framtiden, utan tvivel.