• Krickeline

    Autism - länktips, behandlingsmetoder osv 7

    kaffemamma skrev 2010-03-09 12:25:34 följande:
    öhhh... det kom precis "breaking news" - em amerikansk studie visar att mammor till små barn med autism oftare lider av depression och stress än andra mammor... Nähe?
    Så oväntat... NOT. Kan de inte forska på effekter av biomedicinsk behandling istället för självklarheter som detta?

    Ang resursperson och fördelningen till barnet så tycker jag det är skitsvårt att få begripliga svar om vad som gäller från kommunen. Vi håller just nu på att undersöka OM och hur MYCKET resurstimmar vi får om dottern ska börja vanlig kommunal skola. De beviljar en viss peng från kommunen men sen verkar det vara fritt fram för skolan att själva bestämma över de pengarna. Kommunen betalar, men har ingen insyn och inget att säga till om, och inte föräldrarna heller verkar det som. Det är inget bra system!
  • Krickeline

    En artikel om att ha autism/asperger och jobba:
    http://www.metrojobb.se/artikel/2010/03/10/33885/sa-gjorde-tommy-sin-asperger-till-ett/

    Jag tycker det behövs mer av det här pespektivet som mannen i artikeln för fram, att våra barns egenheter kan vara en tillgång om de hamnar i rätt sammanhang.

    Zelia: ja det är, iallafall i vår kommun, helt upp till skolan hur de vill använda resursen. Har hört många historier om att barns resurspersoner används regelbundet som vikarier i andra klasser, eller att man inte anställer en resurs alls utan lägger pengarna från kommunen på fortbildning eller annat som bara indirekt kommer barnet till godo.

  • Krickeline
    kaffemamma skrev 2010-03-11 10:37:57 följande:
    Zelia, mandelmjöl gör du genom att slänga ett gäng mandlar (gärna ekologiska, de är väldigt fulla av gifter annars har jag hört) med skal i en mixer, hålla för öronen och köra tills det är en groc mjölkonsistens. Likadant med pupmakärnsmjöl. Kan också rekommendera cocosmjöl som ett bra alternativ, som man tex kan göra en enkel pizzadeg av (har lagt in recept på www.behandlaautism.nu) Bröd är klurigt. I princip allt GF CF bröd måste rostas för att vara ätbart. Vi har tagit med egen brödrost till dagis (det får ju inte vara glutensmulor i den). Dert äckligaste bröd (det blir en del med all experimentbakning) kan räddas genom att steka upp så brödpinnar med liten aning vitlök och örtsalt i olivolja. Hitills har det enda brödet som alla i familjen gillat varit det man bakar av Sempers grovmix (naturligt glutenfri) - vi brukar tillsätta lite honung och riven morot, ibland solrosfrön och / eller linfrön. MEN det kan vara mjölkkontaminerat så jag jobbar på att få bort det. Och i morse hade jag bakat en ny sorts frallor som alla gillade! Och som var helt ok även orostade! Av lailas mjölmix (den gula) och ett recept från den svenska kokboken "gott utan mjölk, gluten, ägg och soja", jag ska skriva ner det sen. Och så har jag stora förhoppningar om ett mjöl jag hört mycket gott om som jag beställt från norska www.renkost.no kikärt och bön-blandning som man ska blanda ut med rismjöl. Xantan gum förekommer i en massa amerikaska recept och när jag nu fått hem det så öppnar de tlite nya dörrar, jag beställde från norge, men fick nu lära mig att det finns på tex panduro och liknande för man använder det i ekologiska tvålar och liknande.... Jag har ännu inte hittat tapiocamjöl någonstans, men testade ersätta det med potaismjöl i ett hamburgerbrödrecept med bra resultat. Och så kan man ju försöka tänka bort mackorna lite - sockerfria muffins och bacon till frukost tex. Min kille får med sig muffins nästan varje dag som mellis till dagis: från Lailas, rismjöl, cocosmjöl eller pumpakärnsmjöl och med olika frukt. Nä ni, som sagt, en recept & mingelkväll snart kanske? Kommer ni på BAN-minglet? Jag var igår på autismbiblioteket på rosenlund och lånade massa bra böcker! Bla More than words - o h my, vilken inspiration, jag önskar att jag hade fått den på en gång vid diagnosen. Fanns även en hel del om biomedicin. Och filmer om floortime! Som dessvärre var i något konstigt format som bvår VHS inte kunde spela, ska höra med dem hur / om man kan ordna det.
    Jag och/eller min man kommer på BAN-minglet!
    Semperts grovmix innehåller väl vetestärkelse, eller minns jag fel? Vi använder finmixen som är vetestärkelsefri. Har bakat både vanligt bröd, saffransscones och kanelbullar med den mixen, som blivit helt ok.

    Dotterns repetitiva tal har bara exploderat senaste två månaderna. Är rädd att hon kanske har tourettes också. Hon gör ljud hela tiden känns det som. Men kanske ändå att hon kan styra det viljemässigt för det är tydligen mycket mindre av det på dagis. Något som vet hur man kan behandla det? Får bara rådet att ignorera av hab. Det gör vi, men det hjälper inte. Mina öron faller av snart.
  • Krickeline
    Nilsfar skrev 2010-03-11 18:43:25 följande:
    Får man komma med en "son-riselänk" till  börjar känna mig som en spammare.www.autismtreatmentcenter.org/contents/other_...Titta gärna på hela filmen men speciellt stycket om Aaron är relavant för ert problem.
    Tack för länken! Jag vet väldigt lite om sonrise, men i denna snutt går terapeutens bemötande verkligen på tvärs mot det förhållningsätt vi har hemma.
    Jag förstår att varje familj måste ha en approach som passar dem och jag vill INTE säga att sonrise skulle vara fel för någon annan. Men i vår dotters fall vill jag inte att hon ska tro att man blir uppspelt och glad av repetitivt frågande, som ju terapeuten i filmen blir.
    Jag tänker att det är väldigt långt från en "vanlig" situation barnet kommer att möta i verkligheten. En lekkamrat skulle ju aldrig slå knut på sig själv för att få barnet att bli mer flexibelt. Som mamma vill jag att hon ska förstå, i en kärleksfull och tillåtande omgivning, att andra människor kan bli uttröttade av att höra samma fråga 200 ggr på en dag. Så när det händer säger jag tex "nu har du frågat så många gånger, jag har redan svarat och nu vill jag prata om något annat" Sedan föreslår jag ett annat samtalsämne som jag tror kan intressera henne som inte har med han-upen och göra.
    Inget påhopp på sonrise, alla förhållningssätt som kan hjälpa är bra. Men barn och familjer är olika och behöver därför olika förhållningssätt, tror jag.
  • Krickeline
    zelia skrev 2010-03-12 14:58:22 följande:
    Har varit på ICA MAXI i Häggvik och jisses, de hade allt. Nu har jag handlat som en galning, bla Sempers grovmix. Jag hoppas på att risken för kontaminering är minimal. Sen gick jag förbi en barnvagnsaffär och sade till sambon att jag bara skulle in och kolla och absolut inte handla. Men när jag lämnade affären var jag ännu en barnvagn rikare, ha ha. Fick hem boken Problemskapande Beteende idag. Ska bli spännande läsning. Undrar om det krockar med beteende-terapin?
    Farligt det där med att gå in i barnvagnsaffärer som bebisförälder :)
    EFter att ha pratat med ledningen på Helleborusskolan (aspergerskola i Täby) så gick jag också och köpte Hejlskovs bok, de verkar ha honom som någon slags guru på skolan, och alla jag talat med som varit på hans föreläsningar är helt lyriska. Har dock inte fått tillfälle att börja läsa själv än, men snart så!
    Iallafall så är de på skolan beteende-terapi-inriktade och pro TBA, så kan de jämka ihop dessa två synsätt kan nog vi föräldrar det också. Man får väl plocka "russinen ur kakan" från alla håll, tänker jag.
  • Krickeline
    Nilsfar skrev 2010-03-12 17:57:43 följande:
    Poängen är ju att William gör precis det du säger. Han tränar barnet i att prata om andra saker. Det är en träningssituation för att hjälpa honom utöka flexibiliteten. Samtidigt vill han uppmuntra kommunikationen som sådan. Den repetitiva kommunikationen är ett steg på vägen - pojken har kommit så långt att han tycker att det är kul att kommunicera, men han vet ännu inte hur det går till.Det är alltid mycket lättare att lära vår barn hur de skall göra istället för hur de inte skall göra. Jag har själv sett hur ungdomar med massor av repetitiv kommunikation snabbt har ökat andelen innehållsrik kommunikation genom att göra på det här sättet. Bejaka kommunikationen som sådan och samtidigt införa variation i den. Till att börja med variation inom samma ämne för att sedan gradvis kunna utöka flexibilitetetn till att fungera med andra ämnesområden.Naturligtvis skall ni göra det som känns bra och har ni hittat ett förhållningssätt som fungerar bra för att komma ifrån det repetitiva talet så är det naturligtvis bara attköra vidare på det
    Nilsfar: tack för ditt kloka svar. Jag ska sätta mig in mer i sonrise-tänket och fundera på om och hur vi kan komma åt det repetitiva talet. Jag har kanske haft för mycket IBT-tänk och lyssnat på hab för mycket.

    Ett exempel: Vår dotter har en hang-up på sin dagisfröken Josefina som dessutom är hennes nya avlösare 6 timmar i månaden. Hon ritar bara bilder på sig och J, pratar om J hela tiden och har flera veckor i förväg innan J ska komma hit satt upp leksaker på en rad som de ska leka med när hon kommer till oss. Ofta skriker hon Josefina, Josefina, Josefina! Hon gör det hemma, fast Josefina inte är hos oss då. Säger till oss föräldrar femtielva gånger:
    -Säg Josefina! Säg Josefina!

    Enligt hab ska man då inte svara mer än en gång, sedan ignorera. Det hjälper inte. Såklart är det här ett sätt att kommunicera, fast i våra öron låter det som tjat. Grejen är att jag VILL uppmuntra kommunikation, men också få henne att förstå att andra människors reaktion kan bli negativ av allt det repetitiva.

    Alltså att det är "sannare" mot henne att säga "Nu orkar jag inte höra mer om Josefina. Vi kan prata om de andra fröknarna om du vill. Var fröken Emma på dagis idag?" Istället för att låta henne tro att andra tycker det är lika roligt med det repetitiva som hon. Hab pratar om att inte förstärka ett överskottsbeteende. Jag förstår hur de menar; att det är bättre att hon får lära sig det av mamma och pappa på ett milt sätt istället för tex av en skolkompis som kanske istället skulle vara mer brutal, typ "håll käften nån gång då".

    Men samtidigt förstår jag verkligen din utgångspunkt också; att all kommunikation ska uppmuntras och nya färdigheter lekas och lockas fram. Jag tycker dock det verkar svårt att uppamma den energi och engagemang som terapeuten i sonrise-filmen. Hur skulle du konkret bemöta det där ständiga uppmanandet till oss: Säg Josefina, säg Josefina? Att själv gå igång och börja skrika Josefina, Josefina, Josefina!!! känner jag mig tveksam till...
  • Krickeline
    SaramedM skrev 2010-03-12 09:23:25 följande:
    Krickeline; jag tror att man måste göra det som i magen känns rätt, det är för mycket kraft att lägga ner på nått man inte tror påM har just börjat med ett nytt stimmig beteende, hon räknar til 200..... på väg till dagis börjar hon på 59 vid exakt samma ställe varje dagJag måste ta och funderar på hur jag kan använda detta till samspel, man får vara försiktig för stör man så måste hon börja om
    Tack för ditt svar, Sara! Hon är duktig på att räkna i alla fall, din lilla loppa
    När hon är färdigräknad, kan du ställa frågor om det kanske och på så sätt få igång ett intressant samtal? Man blir ju nyfiken tex på:
    Vad är det hon räknar?
    Varför börjar hon på 59?
    Är det roligt att räkna? Varför?
    Varför börjar hon alltid just vid det stället, hur hänger stället och räknandet ihop?

    Nej man kan inte gå emot sin magkänsla, men samtidigt får man akta sig för att bita sig fast i sina egna tankemönster. Jag försöker vara öppen för nya idéer och det är därför det är så bra att kunna bolla med er andra här i tråden. Vi har nog väldigt olika utgångspunkter och förhållningsätt sinsemmelan här i tråden och man kan ju bli helt vimmelkantig av alla metoder som man bör sätta sig in i: IBT sonrise kommunicerande samspel floortime low-aruosal och ungefär sjuttiotusen andra
    Men vi vill ju alla i grunden samma sak - hjälpa våra barn på bästa möjliga sätt.

    Någon som ska gå på Floortime-kurs i Sthlm i april? Funderar på att anmäla mig till den.
  • Krickeline
    Nilsfar skrev 2010-03-13 09:42:09 följande:
    En grundtanke i son-rise är ju att det viktigaste alltid är att förbättra relationen, viljan till att sampela och kommunicera, hitta glädjen i kommunikationen och samspelet. Williams glädje är inte specifikt beroende på det repatitiva samspelet utan det är ett sätt att bemöta all kommunikation. Det är så många saker våra barn behöver hjälp med att utveckla så allt som förbättrar samspelet ökar möjligheterna till enklare framtida inlärning.Repetivt tal tror jag ofta handlar om ett sökande efter trygghet. Man vet att man skall samtala och ofta ställs det mycket frågor till våra barn. Det är naturloigt för dem att då börja ställa frågor och gärna frågor som de vet svaret på. Om omgivningen reagerarar negativt och kanske med lite irritation så ökar snarare behovet av att upprepa frågor än att minska. Jag kan förstå habs resonemang men det räcker inte att lära ut vad man inte skall göra genom att reagera så lite som möjligt -vi måste lära ut alternativa beteenden.I detta fall riskerar vi att lära ut andra intressanta saker. T.ex. "att om någon frågar saker mer än gång så skall man ignorera det" eller "omgivningen bryr sig inte om dina frågor" Det kanske inte är det vi vill att våra barn skall lära sig Just bristen på flexibilitet är ju ett av de stora problemen vid autism. Jag tror att det är mycket svårt att rent förnuftsmässigt hantera det för våra barn, i så fall skulle det vara ganska lätt att komma åt genom att förklara att vi blir trötta på att lyssna på samma sak. Autismen innebär ju också svårigheter att förstå vad det innebär att vi blir trötta på något eller inte orkar något.För att utveckla flexibiliteten fungerar det därför oftast bättre på att träna på att vara flexibel istället för att träna på att inte vara oflexibel. I det här fallet finns det en kommunikation som är idealisk att bygga på. Till att börja med kan ni föra in variation på Josefina temat, det är lättare att hantera variation inom det man är intresserad av. istället för att bara säga Josefina - för in samtalet på alla tänkbara aspekter av Josefina - hur hon ser ut, vad hon brukar göra, vad hon kan tänkas göra nu osv. När det börjar funka bra kan ni testa med att föra in samtalet på andra lärare eller andra personer som gör samma sak eller gillar samma saker som Josefina för att på sikt kunna få ett samtal som kan handla om precis vad som helst utan att det behöver upprepas. Tänk också på att själva inte ställa för mycket frågor utan snarare berätta hur ni tänker och tycker. Det brukar också bidra till att minska frågandet. Även våra barn med autism lär sig en hel del av hur vi gör istället för vad vi säger att de skall göra Jag tror att det går lättast om man kan jobba med sig själv så att man kan hitta en dominerande grundkänsla av "jag älskar när du pratar med mig" hellre än " nu pratar jag med dig för att du skall lära dig vara mer flexibel". Om man har den andra känslan finns det risk att man blir alldeles för styrande och kontrollerande - då kan behovet av trygghet för våra barn öka vilket i sin tur leder till att det blir svårare att släppa repetitionerna.Glädjen och energin är en träningssak - men när vi hittar den blir det mycket roligare för oss själva.
    Tusen tack för ditt utförliga och konkreta svar! Ett annat sätt att resonera än vad vi fått lära oss, men verkligen tänkvärt. Och eftersom habs  råd att ignorera inte funkar, ska jag absolut pröva!
    Att det eviga repeterandet handlar om att försöka skapa trygghet är en intressant tolkning, jag har funderat mycket på varför dessa upphakningar uppkommer utan att lyckas hitta ett bra svar. Detta ger mig en ny ingångspunkt. Tack för en massa kloka synpunkter och idéer!
  • Krickeline
    kaffemamma skrev 2010-03-15 09:52:47 följande:
    Krickeline, jag vill bara varmt rekommendera kursen på www.speciella.com Egentligen inget revolutionerande nytt, men för oss var det jättebra att få höra detta tänk och verkligen ta oss tid att testa. Sonen nappade fin-fint på detta!
    Ja det är den kursen jag menade! Jag är jättesugen på den, vår IBT-handledning är så gott som indragen från hab och jag behöver verkligen inspiration och påfyllning, och lära mig nya sätt att träna på. Tycker M snarast gått bakåt i sin sociala utveckling på sistone, vilket ju oroar inför höstens skolstart.
  • Krickeline
    zelia skrev 2010-03-16 14:15:03 följande:
    Kaffemamma: Kolla med Helleboruskolan i Täby som Krickeline nämnde. Sedan finns Rösjöskolan i Sollentuna som har IBT särskola tror jag (beror ju på vad ni vill ha).
    Jag uttryckte mig nog otydligt tidigare, Helleborusskolans pedagogik är inspirerat bla av TBA som förhållningssätt. Men jag tror inte att de kan köra ett fullskaligt IBT-program med sina elever. (fast fråga kan man ju förstås)
Svar på tråden Autism - länktips, behandlingsmetoder osv 7