Autism - länktips, behandlingsmetoder osv 7

Hmm... Ok, vi får se om jag får skriva klart nu eller om jag måste återkomma - det senare alternativet är väl troligare... =D

Jag kommer ställa fler frågor, för jag vet ännu inte om jag uppfattat honom rätt. Men han låter ju motoriskt sett ganska framåt. Så är det inte för vår son, men dottern är duktig. Dock, kan jag ställa mig undrande till de saker han ändå missar; som hoppa hopprep/hage, stå på ett ben, gå nerför trappa. Hur tror du att han skulle klarar en "åldersadekvat" hinderbana första gångerna? Alltså typ en hinderbana, med en väldigt stor variation på sätt att ta sig framåt. Där man måste kunna analysera hur det ser ut, och anpassa sig till banan liksom. Hur lätt har han för att härma helt nya rörelser, och lära sig nya motoriska moment? Märker du skillnad på hur han använder sin motorik om han löser problem själv, eller om han ska följa instruktioner t ex? Skulle han klara att öppna en låda med en lite ny typ av lås? Klär han sig själv?
Motorisk planering handlar ju liksom inte om motorik per se, om man så säger. Utan om att faktiskt kunna använda sig av den motorik man har för att kunna lösa problem och följa direktiv.Det är väldigt viljestyrt, organiserat och specifikt liksom. Har man väldigt stora problem innebär det ju bla svårigheter med imitation, som för vår son, har man de lindrigaste svårigheterna så är det mer avancerad problemlösning, problem med sekvenser, och problem med att t ex hitta de rätt orden när man vill säga något t ex.

Finmotoriken låter ju inte lika topp som grovmotoriken, men det är ju rätt vanligt. Är han "jämn" där? Sonen här kan t ex trä små pärlor rätt bra, men skriva med penna har ju varit toksvårt! Manövrera på paden är INGET problem (pekar ju hur bra som helst där, men att peka ut saker i omgivningen - ffa på uppmaning - är typ omöjligt), men klippa med sax är hopplöst. Imitera finmotorik klarar han inte alls i stort sett, och det han gör gör han bara under lek - inget i kravsituation.

Jag känner ju igen mycket med bristande initiativförmåga, att "bara följa med". Känner också igen det där med att det aldrig tycks bli HELT säkert, det han lär sig alltså. Går bra, tappas bort, går bra igen, strulas till. Överlag har sonen alltid matchat väldigt bra, allt med instruktioner har varit svårare. Instruktioner vid bord har varit lättare, instruktioner i vardagen svårt. Med naturliga sekvenser menar jag lite som att "släng byxan i tvätten" blir en naturlig sekvens på kvällen när man tar av sig och byxan är lortig. Det går bättre för sonen, än att helt plötsligt under dagen bara ge samma instruktion. Det är inte "rätt", inget han förväntar sig då, ologiskt liksom. 

Dottern här är jätteduktig på att imitera, typ allt. Hon tappar bort sig i två-och trestegsinstruktioner (åtminstone utan bildstöd för minnet), Hon har svårt med att hitta orden i språket, och det där med mönster och sekvenser är lite svårt. Hon har rätt svårt att lösa "nya motoriska problem", jag ser en tydlig skillnad i hennes problemlösningsförmåga på paden t ex. 

Jag vet inte hur jag ska beskriva "hur man ser det" egentligen. Men kan du inte planera din aktivitet, så kan du ju heller inte initiera den liksom. Sen vi hittade hur vi ska jobba med sonens motorik, så har hans initiativförmåga förbättrats enormt! Visst är den fortfarande dålig, men den har utvecklats mer på den sista månaden är på 18 månader innan..! Han är enormt mycket mer orienterad, intresserad, närvarande. Om du skulle låta sonen matcha "på distans" - hur skulle det gå? Alltså sätta ut hinkar t ex, uppmärkta, på lite avstånd från varandra och sedan låta sakerna ligga i en hög på golvet att jobba sig igenom?

Återkommer sen... Men utifrån det du sagt hittills, så tycker i alla fall jag att det låter som att det finns nåt att jobba med för er del. Jag kan ju dock inte lova, att jag uppfattat honom rätt...  

Tillägger... Om du skulle köra en "ge mig-övning" med dolda kort (visa dem, sen vända dem ner så han inte ser dem) - skulle han inte komma ihåg då heller..?

Kilsbergen: Vi har pratat lite om barnets stund, men väldigt lite. Troligtvis eftersom vi länge kört Floortime som en stor del av träningen. Rent krasst är vi väldigt "flexibla" i vårt träningstänk, och det funkar eftersom man inte har sån järnkoll på hab här. Vi försökte registrera tid det första halvåret ungefär, kom då aldrig upp i tillräcklig tid. För maken var detta så enormt stressande att han inte orkade ge det lilla han annars kunde fixa. Vi slutade därför registrera tid, försöker hela tiden ha tänket närvarande och jobba med rätt bemötande. Vi jobbar så mycket vi bara kan och hinner. En del av träningen är IBT, och "tänket" i IBT:n är nästan alltid närvarande - men i den rena oförstörda formen (mer såsom beskrivet i Denver metoden, där vi följer barnens initiativ och fångar tillfällen i vardagen). Vi kör fortfarande "bordträning" till en del, med det nya riktigt svåra, saker vi vill testa, och för att upprätthålla den strukturen. Det stora fokuset ligger dock på helt andra saker. Vi försöker ha med tänket i Floortime minst lika mycket som tänket i IBT:n, tänka kommunikation och lust i mycket större utsträckning. I dagsläget jobbar vi i sonens fall nog allra mest med att ha perception/motorik som grund. Man skulle kanske kunna kalla delar av det för IBT pga upplägget, och delar för Floortime, men grundtanken är otroligt fokuserad på motorik och perception.

Håller med cruz om att lek enligt IBT är rätt kass. Samma gäller i mångt och mycket kommunikation tycker jag. Visst har vi kunnat använda många av IBT-metoderna för att utöka språket (med sonen ffa den verbala imitationen och tragglet med den, i dotterns fall har hon fått fraser att kunna generalisera och använda i vardagen), men utan att de kompletterats med ett mer fritt tänkande (läs Floortime) så hade vi aldrig nått de framgångar vi nått. Rent krasst är det ju mer värt att prata otydligt och konstigt men från hjärtat, än korrekt utifrån "facit" eftersom du då blir så oflexibel. Sonen kan sitta vid bordet och traggla imitationen, men han hade aldrig börjat leka med ljud och självständigt träna/härma utan Floortimen.

Ang studien, så man kan ju undra... Min första tanke var att det är som hos oss - tanken är väldigt närvarande och används där den behövs och fungerar bäst, men vi tragglar inte alls enligt IBT-modellen.Jag tror att tanken som funkar bäst är att verkligen indiividanpassa. Olika barn fungerar olika bra på olika metoder i olika situationer och olika perioder... =) Man MÅSTE vara kreativ och se till behovet för att det ska bli så bra som möjligt. 
- Det förklarar också varför "den sämsta gruppen" inte reagerar lika bra på IBT. Det räcker inte för dem. 

cruz: Känner igen tankarna. För kommunikation och imitation så har Floortime varit ovärderlig, för båda de två yngre ffa men även för äldsta dottern. Visst, sonen behöver traggla imitation för att få ordning på oralmotoriken, men han hade aldrig hittat ljuden den vägen. För ett år sen hade han precis börjat låta typ, nåt annat än mmmmm. Nu imiterar han alla bokstäver utom G, K, V och R. Han imiterar bokstavskombinationer, ord, och tom meningar spontant - det är överlag en del ekon vilket är underbart i jämförelse med var vi var innan. Spontantal är svårt, som i ALLT har han svårt att samordna perceptionen och få ordning på den spontana motoriska responsen. Men det går framåt helt tiden, och det är ju i de riktigt motiverade områdena vi kan jobba. Så det är Floortime som driver utvecklingen framåt, Floortime och vårt fokus på perception/motorik. Sen följer IBT:n just nu med som en skugga, hjälper oss med tydlighet och hjälper honom att befästa viss kunskap.