Autism - länktips, behandlingsmetoder osv 7

Men så man har inte svår autism om man kommunicerar då? Jag förstår att kommunikation inte bara är språklig och jag är glad över att han kan kommunicera en hel del. Men de andra svårigheterna är så påtagliga. Det borde väl höra ihop med hur svår autismen är ändå.

Det finns ju Ados testet. Vet att i USA säger de hur pass svår autismen verkar vara utifrån testet. Jag vet själv inte hur det gick mer än att det blev ett utfall. Kände att testet gick riktigt dåligt.

Precis, det sa de till oss också. Men jag vet att i USA säger de att ADOS resultatet hör samman med hur svår autismen är och att det stämmer i de flesta fall.

Hur gick det för din dotter på den? Min son kunde tex mata en docka eftersom vi har tränat på det, men han kunde inte alls härma testaren i delen där man hoppar med en groda, flyger med ett flygplan osv. Han frågade heller inte om mer när de blåste såpbubblor, var sparsam med uttryck (små leenden antyddes), deltog bara i det som underhöll honom. Han hade inga stereotypier eller repetitivt beteende under testningen. Han hade ingen ögonkontakt men tittade upp som hastigast. 

Då tror jag att det var ett ganska definitivt utfall ändå. Man får poäng för olika områden. Många saker som man inte tänker på bedöms och räknas med. Tex handviftningarna räknas som stereotypi.

Men du fick ju berätta i föräldraintervjun om vad hon kan och inte kan. Jag var helt ärlig och sa men det här kan han hemma och det här brukar han inte kunna och det var första gången. 

Men oj vad bra! Vad mycket hon kan.

Jag är glad över att min son kommunicerar, med gester och en del smårord, men det mesta som kommer är ekotal eller hittepåord. Han bryr sig inte alls om han gjort i blöjan, men han går och sprutar lite parfym på sig för det luktar blää

Räkna, färger och sådant är han långt ifrån. Han har svåriga sensoriska problem med överkänslighet, social ångest som är så svår att han inte ens kan gå om det finns andra personer i närheten. Jag fick förklara under utredningen att han kan gå eftersom de aldrig fick se honom gå. Jo på det sista besöket som var ett hembesök.

Han fick ju diagnosen psykomotorisk utvecklingsförsening också. Det kommer inte att förvåna mig om han får en utvecklingsstörningsdiagnos när han blir äldre. Jag kan inte ta ställning till vad jag tycker om det just nu, speciellt eftersom vi inte har kromosomtestat honom än. Det var tydligen hög prioritet, vi ska dit nästa vecka men det tar några månader att få svar tror jag. Han har i genomsnitt 9 månaders utvecklingsförsening, det är ganska mycket i den åldern. Vid 17 månader var det en 6 månaders försening. Utvecklas gör han ju, men långsamt.

Fick ni reda på var hon ligger i utvecklingen? Man gör ju en utvecklingsskala som testar de olika områdena.

Det är mycket intressant det här hur olika alla våra barn fungerar.
Jag står ofta helt ställd över vad sonen kan göra. Hur kan han använda fjärrkontroll, surfplatta osv men han kan inte vända sidor i en pekbok? Hur kan han mata en docka men han kan inte flyga med ett flygplan? Sånt undrar jag över.         

Vaddå? hehe Ljud, juice och beröring då? Min pojke har heller inga problem med juice.

Jag skulle tro att hon kanske har mild och min son har måttlig. Men det hända mycket åt båda hållen. Man kan få utvecklingssprång liksom tillbakagångar.

Han gråter och klänger sig fast om man ställer ner honom i en affär eller folksamling tex. Är vi inomhus tex vid ett läkarbesök så är han lika klängig men vågar inte uttrycka sig. Man märker att han får hjärtklappning och sätter man ner honom ur famnen så sitter han och trycker sig mot väggen och tittar inte upp.

Är vi hos vänner eller i en leksituation så tar det kanske 15-20 minuter för honom att börja delta lite. Då kan han börja gå runt.

Det är klart att det kan. Min son var heller inte rutinbunden, men det var nog pga hans låga utvecklingsnivå. Nu har han många rutiner och ritualer, allt måste vara på ett speciellt sätt.
Jag har ett syskon med autism som pratade mycket bra, klarade sig i skolan osv, men i tonåren har den sociala utvecklingen verkligen gått back och det går inte att föra en normal konversation, om den nu inte handlar om specialintressen eller består av enbart ja och nej.

Tyvärr får man nog vara beredd på att utvecklingen kan gå lite back när barnen börjar i skolan. Men vi hoppas att ha kunnat träna riktigt bra tills dess. Mitt syskon fick ingen träning alls, diagnoserades väldigt sent. 

Ja, det här är ett bra exempel på hur olika det kan vara, men båda beteendena är ändå autistiska.

I butiken så stimmar han i sin vagn, det kommer efter att vi har varit därinne ett tag, precis som om det blev en overload. Alltid en massa vokal stimming vid kassan Han kommer undan utan några vidare blickar, ingen fattar något utan de tror att han är mycket yngre och det är typiskt bebisbeteende (han ser ut som en 15 månaders)

Jag har inte vågat ta in honom utan vagnen eftersom det slutar med att han blir rädd och måste bäras. Kundvagn var han extremt rädd för tidigare men vi har lyckats vänja honom.      

Åh nej, det var inte min mening att det skulle bli ett sånt mörkt inlägg. Nu ska jag pigga upp dej igen!

Du har en flicka, var glad för det. Flickor kommer oftast lindrigare undan både när det gäller autism och andra störningar i utvecklingen. De har en extra X kromosom att kompensera med.
Det sägs att det är just pojkar som blir sämre i tonåren och detta beror på den ökade testosteronmängden. Det kan även göra att man får epilepsi (utbryter ju ofta i tonåren). Barn med autism har visats ha en i genomsnitt högre testosteronnivå än normalt. Lägg till tonåren och du får en tillbakagång. För flickor är det inte sådana problem.

Gå till autismtråd 10 och klicka på "Visa endast" under ditt namn. Kolla hur mycket du gör. Du frågar jättemycket, undersöker alla metoder, det är ju alldeles uppenbart att du verkligen gör någonting. Hon är lycklig att hon har dej som mamma. Jag själv, visst jag förstår kanske problematiken bra i och med att jag har Aspergers, men samtidigt är jag en liten latoxe när det gäller sånt som inte är intressant. Flyter på mer, orkar inte pilla med en massa dieter och tillskott och strikt träning.

Jag tror att alla har någon form av depression eller nedstämdhet, även om man var förberedd. De sa faktiskt till mig att det är inte meningen att du ska klara allt det här själv. Och det slog mig. Man måste få hjälp från andra, och ta den hjälp man kan få i samhället. Man måste ägna tid till sig själv och sina tidigare intressen. Allt får inte kretsa kring funktionsnedsättningen.

Vad är nytt? Att några barn hade milda symptom och sedan "växte ifrån" det? Man trodde att de hade autistiska drag och sen visade de sig antingen vara feldiagnoserade eller ha utvecklats på så sätt att de inte längre fyller kriterierna.

Detta är inte ALLS samma sak som att bli "helt återställd".