moegumsan: Ätbara belöningar funkar bäst då det är svårt att hitta en "inneboende" belöning i själva uppgiften tycker jag. Typ klä av sig kläder och liknande. Det bästa vore ju om man hade sådan fantasi att man kunde göra påkläd/avkläde så kul att det var motiverande att göra av sig självt men... När det gäller tex träning av immitation av olika lekkedjor kan man ju välja sådan leksaker som barnet själv är motiverad att leka med. Då blir leken i sig förstärkande och barnet behöver ingen ätbar belöning. Visserligen kan man ju behöva promta barnet att utföra lekkedjan (tex att köra bilen, tanka bilen och parkera bilen), och sedan låta barnet leka fritt med leksaken samtidigt som man själv immiterar barnet (kanske snurrar på hjulen eller krockar eller vad barnet nu gör). När man härmat barnet ett tag gör man lekkedjan på nytt och promptar barnet att immitera. Sedan byter man roller igen och låter barnet styra och man själv immiterar. Just den typen av turtagning brukar motivera min son att lära sig lekkedjor utan att jag behöver blanda in godis (dessa spar jag till det trista sakerna som tex. ADL som sagt).
Just nu kör jag inte så mycket discrete trial training utan mest naturlig träning, generalisering och incidental teching. Det är kul men jättesvårt ibland. Har endel hjälp från DIR/floortime boken (Greenspan), workshopen Rätt att leka (www.speciella.com), och boken ESDM for young children with autism (Sally J Rogers) samt overcoming autism (Koegel & Lazebnik), samt Banyan.