Pcalma. Tråkigt. Busbellan från autismtråden, är inte hon från småland? Jag har för mig att hennes son skulle få börja med IBT, men jag kan ju minnas fel. Men hon bor ju antagligen inte i din kommun heller tyvärr. Men om det är samma landsting går det kanske att få till en överenskommelse med din kommun med (men som sagt, jag kan ju minnas fel, eller blanda ihop).
Tack kaffemamma jag tänkte också tipsa om den länken 
.
Var på autismföreläsning om empati idag. Föreläsaren menade att det finns två typer av empati: kognitiv (theory of mind) samt känslomässig empati. Människor med autism har problem med kognitiv empati, men skilde sig inte från kontrollgruppen när det gäller känslomässig empati. Detta testades genom att man fick titta på känslomässigt starka bilder (exempelvis litet barn som gråter etc) och gradera hur pass upprörd man blev av att titta på bilden. Psykopater däremot är precis motsatsen! De har inga problem med kognitiv empati (theory of mind är nödvändigt för att man ska kunna manipulera människor), däremot testade de sämre på den kännslomässiga empatin. Jag tycker detta var jätteintressant. Ofta så framställs i media ju exempelvis människor med asperger som väldigt känslokalla , vilket är totalt fel.
SaramedM: Jag har försökt kolla vad hon heter men inte lyckats ännu. På KINDs hemsida har de tagit bort de föreläsningar som varit och jag vet inte hur man hittar dem.
Kaffemamma: Hm, ja, man får ju lite lätt ångest.
Moegumsan: Jag har aldrig träffat någon läkare som är positivt inställd till dieten. Vi körde den bara ett par månader men jag pallade inte med både IBT och dieten, så vi valde bort den senare. Det enda som hade fått mig att fortsätta med den var om jag hade sett tydliga positiva resultat av den. Men det finns ju föräldrar som faktiskt ser en märkbar skillnad och då är det ju självklart att man vill testa på sitt eget barn. Det är ju inte farligt, speciellt inte om man kör under en begränsad period. Jag tycker det är rätt trist att man blir avfärdad som idiot bara man nämner GF/CF för doktorerna. Däremot tycker jag att ni är helt otroliga som orkar med IBT och diet på två barn med autism dessutom . Plus en liten också. Ni är värda all respekt verkligen.
SaramedM: Skönt att ni hittat en doktor med den inställningen. Jag gillar E. F. jättemycket. Även om hon inte direkt tror på dieten så upplever jag att hon behandlar oss föräldrar med respekt och förståelse. Ska det vara så svårt för andra läkare att bete sig på samma sätt?
Moegumsan: Usch, vilken idiot till läkare. Det är väl inget konstigt att helamma en femmånders? Min sista helammades i sex månader. Eftersom jag inte orkade sitta med smakportioner och pureer struntade jag i det. När lillungen kunde sitta och greppa (vid ca 6 månaders ålder) så fick han äta plockmat i stället. Han styrde helt sin matintroduktion, vilket innebar att han i princip "helammades" upp till 8 månaders ålder. Då började han få sig tillräckligt mycket plockmat så man kunde kalla det en slags portion. Det har varit så skönt att slippa mata! Lillkillen har bara suttit med oss och ätit själv när vi har ätit. Jätteskönt, även om man får sanera köket sen. Sedan har han ammats helt fritt utöver plockmaten. Han ammas fortfarande vid 14 månaders ålder, men inte så mycket längre. Nu äter han allt som vi äter (med undantag av väldigt salt och kryddad mat). På BVC fick jag bara höra positivt om sonens matintroduktion. De menade att det var jättebra och sunt att han själv fått lära sig äta helt i sin egen takt. Nu blev jag väldigt OT kanske, men jag är helt lyrisk över det här med att låta barnet styra själv. Det blir ingen frustration och ingen stress. Om du är intresserad så googla på "babyled weaning".
Moegumsan: Har ni fått någon avlastning beviljad? Om ni lyckas få beviljat assistans eller tillräckligt många avlösartimmar blir det lättare att få till IBTn. Jag kan inte ens förställa mig hur tufft det måste vara med två stycken som behöver träning. Det är ju framför allt dagis som har gjort att vi fått till det eftersom den mesta träningen görs där.
Hoppas er minsta tös slipper diagnos. Jag har varit orolig för vår lilla Dante men det har släppt helt nu när jag ser att han är precis som vilken ettåring som helst . Det första halvåret var jobbigast eftersom man höll stenkoll på varje utvecklingssteg och oroade sig för sent svarsleende, sent joller etc.
moegumsan: Tack, vi fastnade för Dante. Maximilian heter Elvis i andranamn och det tycker jag också jättemycket om. Han fick inte heta det i förstanamn pga av min sambo som vägrade. Dina barn har jättefina namn. Inna-My är jättegulligt. Hur hittade ni det namnet?
Jag har säkert läst i autismtråden, men glömt. Jag tycker det låter som en toppenlösning för er son! Wow, vilken flexibilitet från både förskola, kommun och LSS. Jag tänker på Grivel som inte får använda den assistenten som de har till träningen på dagis. Här är kommunerna rätt stelbenta får man ju säga. Maximilian började utredas några månader efter dagisstart så innan han började dagis hade vi inga funderingar kring hur miljön skulle passa ett autistiskt barn. Han tog isnkolningen med ro då han mest satt i ett hörn och snurrade på bilhjul. Han var mycket mer inne i sin autismbubbla på den tiden. Kanske för att överleva den stökiga miljön, men samtidigt var han ju likadan hemma. Sen när han fick diagnos ville vi få till IBT och efter lite övertalning gick förskolan med på det till sist. Då inreddes ju ett eget träningsrum till sonen och det kändes tryggt att veta att han och resursen alltid kunder dra sig tillbaka dit när det blir för stökigt på avdelningen. De gör fortfarande det , även om Max är med de andra barnen större delen av tiden numera. Jag vet inte hur det hade varit om Max hade fått mer autismanpassad miljö. Kanske hade han sluppit sina problembeteenden? Jag vet faktiskt inte. Just nu har alla problembeteendet i princip försvunnit (men jag vet att de kan komma tillbaka, de har hänt tidigare). Han är också inne i en väldig utvecklingsperiod när det gäller språket så det mest känns rätt positivt nu. I grund och botten har förskolan varit mycket bra, dock inte perfekt 
.
Kaffemamma: Toppen att BAN försöker få dit svenska läkare. Brukar läkarna från AC gå? När det gäller forskningen så räcker det ju sällan med en publicerad studie såvida den inte är dubbelblind, stor och randomiserad och helst publicerad i tidning med hög impact factor. Om fler grupper kommer fram tills samma sak så kan man säga att "det är bevisat". Jag har inte läst studierna om enzymbrist så jag kan inte svara på just det. Däremot har jag varit på en del föreläsningar om "orsaker till autism" och det är så tydligt att det är genetiskt när man tittar på ärftlighet. Givetvis finns det plats för miljöpåverkan också men de flesta verkar forskare verkar rikta in sig på genmutationer som påverkar hjärnans tidiga utveckling. Mycket talar för att det brister i kommunikationen eller "connectivity" mellan olika delar av de autistiska hjärnan och en utvecklingsbiologisk orsak är nära till hands, enligt de föreläsningar som jag varit på.
Moegumsan: Min pappa är från Jämtland. Jag var där mycket under somrarna när jag var barn. Farmor bor kvar än i samma hus som farfar och hon byggde. Jag brukar "skylla" på att mina tvillingar beror på mina Jämtländska gener. Jämtland är tvillingtätast i Sverige och tvillingfödsel "går i släkterna där". Vet inte hur mycket som är skröna eller verklighet, men det finns endel tvillingar i vår jämtländska släkt iaf. Förlåt nu är jag helt OT igen.
Vår son började också intressera sig för andra barn när han var runt treårsåldern. Innan dess hade han väl ett visst intresse i korta stunder, men föredrog att leka tåg (dvs springa längs en vägg och låta som ett tåg). Nu vill han iofs också leka tåg ofta, men det är ändå hyfsat lätt att få in honom i de andra barnens aktiviteter.
Bra med en LSS chef som har ett barn med samma funktionshinder. Då finns det en helt annan förståelse.
pcalma: Det finns en massa metoder. IBT/Lövås/TBA är det som oftast brukar erbjudas, men tyvärr inte alltid. Sedan finns det tex floortime, Denvermodellen, Son-Rise, kommunicerande samspel. Dessa får man köra på egen hand, utan stöd av hab. Det du kan gör aredan nu för att öka samspelet är att leka dagligen med M på hennes villkor. Låt henne styra leken medan du hakar på. Ge mycket beröm när hon gör bra saker, tex riktar sig mot dig när hon kommunicerar, ger ögonkontakt och liknande. Vissa dagar himnner man leka länge andra dagar bara 10 minuter. Det spelar ingen roll, bara man försöker att han en liten stund varje dag