MÄN

Nä.. dejtingsidorna börjar jag med ge upp :/ Men samtidigt kan jag känna att hur sjutton sak man träffa ngn då som ensamstående heltidsmamma?? Kommer juh aldrig ut..

Men less på att lägga ner ALL denna energi som går åt till alla dessa idioter.. o ändå skriver man i sin profil väääldigt utförligt att man e seriös o har barn o  vad man vill ha.. Men ändå är det en massa idioter som skriver... att de orkar!!

MMm..men sen finns typen..o ja det kanske kan höra till de unga killarna.. som man bygger upp en relation med, man träffas o det klickar o känner WOW det här kan vara ngt.. När det väl faller på plats o man själv känner att man inleder en relation, ja då klämmer de helt plötsligt ur sig att de inte vill ha ngt seriöst, att det blir för allvarligt med barn, vill inte ha familjeliv.. att de tänkte att jag kanske ville ha ngt vid sidan om?!! Man kan juh alltid testa, du verkade juh intresserad, säger de. Ja, när du påstod dig vara seriös o ville samma saker som mig o hade samma mål!

SUCK! All denna energi... alla dessa känslor.. allt bara för att de tänkte testa lite, o för att de tänkte se om man kanske ville ha ngt vid sidan om. Ja men ville jag det hade jag väl skrivit det istället för att skriva 2000 ord i min presentation om att jag vill ha ett seriöst förhållande, att jag har barn, o längtar efter ngn att dela ett familjeliv med?!!

Tänk vad enkelt det vore om folk vore ärliga på dejtingsidorna..o att det fanns olika "rum"/kategorier att klicka in sig på där tex alla riktigt seriösa samlades på en plats o alla strulpellar o strulfior på en plats... vore väl enklare för dem med.. Men som sagt, det skulle juh kräva att alla vore ärliga..o ja, det är väl alldeles för mkt begärt verkar det som. Men vad mkt energi o tid o kraft man skulle spara.

Jag har haft med min dotter.. har juh henne på heltid så finns liksom inget alternativ. Men då har vi gått o tagit en fika el dyl.. blir juh som att fika med en utav mammas kompisar bara. Nu börjar hon juh dock bli äldre, 3 år nu, o juh äldre desto svårare kommer det att bli..

Jag har varit singel i ca 1 o 3 kvarts år nu, har dejtat en del.. det har blivit lite längre grejer med ngr.. men det e juh det som e det tråkiga, när det blir lite mer o gumman tycker det e SÅ roligt när de kommer.. o sen kommer de inte mer.  Dock tar hon inte illa vid sig ännu.. o det e juh likadant med kompisar..en del kommer ofta en del sällan o en del slutar att komma..så får väl försöka ta det så så länge det går..

Ja..man kan juh alltid hoppas att det finns ngr kvar till oss också ;P

Nä..det är juh precis så, känns lättare att träffa ng med barn..men då är juh ingen flyttbar o då faller det innan det ens hinner börja :S

O jag börjar också känna så där nu, att det är svårt att ta med dottern på en date eller fika... men har han också barn så kan man juh gå till lekparken eller ngt aktivitetshus el dyl... men som sagt.. oftast bor man juh inet i smama stad..

Känner också att det vore enlare att träffa ngn nu när dottern inte är så gammal.. när det är ngn som bara falle rin i våran vardag o när hon fortfarande är öppen för ngn ny o inte blir motvals elelr börjar kritisera som de kan göra när de blir lite äldre.. men det e också nu det är svårast att träffa ngn iom att man är så bunden.Ja du..låter som en typisk karl det där!! SUCK

Men hörru..tycker allt DU låter lite bitter, o det brukar du väl inte vara...

O torr bakom öronen e jag då allt, som du vet, o åren springer iväg för mig då jag helst hade velat ha fler barn,..

o ja... efter över 1½ års dejtande med huvudsaklig målgrupp från dejtingsidor så blir man rätt less på att tyvärr den stora delen utav dem beter sig just så som vi klagade på.. o det e väl inte så konstigt om man tycker det e störande o jobbig när man försöker lägga energi på ngn attd ela livet med men den mesta energin går åt till karlar som låtsas vara vettiga o vilja det samma som man själv vill, men sen visar sig vara just sådana som vi beklagat oss över..

O ärligt talat..varför ska man inte få klaga lite över ngt som vi uppfattar som ett egmensamt problem, ett hinder som vi alla stött på o tycker är ledsamt o energikrävande.. Är det SÅ fel att släppa ut lite utav den frustration och besvikenhet man känner över att om o om igen stöta på denna typ av man då man själv ger allt? Är inte det vettigt att ventilera sig lite då o hitta likasinnade och få en chans att peppa varandra?? Varför skulle det betyda att jag e bitter???