Hur förhåller det sig egentligen, är bilden mixtrad med el inte? Dina "proportioner" till saker kan rubbas av så mycket, inte minst av det du ser.Låt dig inte luras.
"Frihet!", tänker jag när landskapen rusar förbi utanför tåget. Ser du världen genom ett tågfönster händer något med dig. Det får mig att känna en lustig sorts "samhörighets-känsla".Vi är bara människor och likt en skock får förlitar vi oss till att den längst fram leder oss rätt. Hur reser du?
Jag får väl medge att jag tillhör den "fega" skaran som inte basunerar ut vad jag röstar på."Frågan är varför?". Är det samma fenomen som att vi här i Sverige inte gärna talar om vad vi tjänar? Fast: "Drömmar kanske gror bäst i mörker..."? Vad tycker du? Vad jag tycker kan du läsa om på
Politikerna hoppas hitta bra argument för att du ska gå med i just deras parti. Du kanske sedan själv försöker övertala dina vänner att tro på dom idéerna, så funkar det i valtider.De säger många vackra vallöften fast sedan kanske de håller vad de lovat. Oavsett vilket, vill jag tro att vi vill: "Hjälpa, inte att skjälpa!". Vad tror du?
En röd liten stuga med trägolv. Det är samma härliga fröken som möter oss i dörren, nu som när Felix gick. Jag tror att vi är lite "bortskämda" när vi klagar på skolor av idag. Mkt går faktiskt att lösa om du bara är villig att föra en diskussion med den det gäller. Gör som lärarna säger till barnen som bråkar på rasten: "Lyssnar inte någon vuxen så går du bara till nästa!".Vi är dåliga på det.
Det är här på Söder jag är född och jag lekte i precis samma park. Jag hittar nästan överallt, känner nästan varje gatsten.
Här bodde vi i stillhet och jag upplevde hela min barndom här. Vi bråkade, älskade, kände samhörighet och bröt upp. Alla de där känslorna vi måste uppleva för att kunna leva, lärde jag mig här.
Erkänn att det är märkligt, den där känslan du får när du kommer tillbaka till din hemstad. "... som att komma hem men ändå vara borta!".
Jag har alltid haft nära bådetill skratt och gråt. "Apar" mig ofta när jag helst "inte ska"... liksom. Ett av de roligaste klippet jag vet i teve ska jag nu bjuda på (om du nu inte sett det redan). Det kvittar hur många gånger jag kollar på det, nog fasiken skrattar jag.
"Vad hände?!" Att intervjuaren sedan bara lämnar honom helt sonika där till sitt lilla "öde"... ja, kul är det i alla fall (för att se klippet gå in på bloggen):
När mina Tagetes växt upp var det en liten udda en som inte ville göra som alla de andra. Den bestämde sig helt sonika för att utmärka sig lite extra. Ja, inte så lite heller för den sköt i höjden något hiskeligt!
Jag tänker så om livet i stort också, det kommer alltid att finnas lite "udda" sorter av oss. Det är inget fel i det alls, snarare tvärtom. Tänker du efter finns det säkert något som utmärker bara just Dig också? Förutom att du är unik och alldeles underbar i sig. I just mitt fall med min Tagetes handlade den nog om ett misstag. Det hade säkert råkat komma med ett frö från någon annan sort i min fröpåse. Fast som det heter: "Misstag är bra som dåliga exempel!".