Bra eller dåligt med adoption?

JellyBean. Jag håller med dig helt om att ett adopterat barn inte är ett oskrivet blad. Fast så tycker jag nog om biologiska barn också, vissa föräldrar försöker påverka sina barn alltför mycket.. de är egna inndivider med egna val. Detta med att adopterade barn har en bakgrund är verkligen något man  går igenom i adoptionskursen. Det poängteras att man ska vara medveten om detta och öppen för barnets frågor. Jag tror att kulturen är en helt annan idag än på 70-talet. Nu är det många föäldrar som adopterat som intresserar sig för landet och kanske snarare riskerar att uppmuntra barnen för mycket till kunskap om ursprungslandet, och uppsökande av rötter. På 70-talet ansåg man nog mer att man skulle  börja om på nytt. Dessutom betonas det idag att man ska välja adoption för att man av egoistiska skäl vill ha barn och att barnen aldrig ska känna att de står i tackssamhets skuld. Och det är verkligen så att det finns tragiska omständigheter till att barn tvingas adopteras bort, omständigheter som inte borde finnas, inte bara kvinnorna utan samhällena har ofta inskränkt syn (så var det till nyligen i Sverige också) på tex ensamstående mammor, det finns incest, våld, svält, sjukdom, you name it, massor av anledningar som inte borde finnas till att barn behöver nya föräldrar. Lyckligtvis finns det också föräldrar som vill ha barn!!! Det gäller att göra det bästa av situationen. Man kanske fick en skada av att bli lämnad, men det är inget man behöver identifiera sig med resten av livet. Man bör försöka vara realistisk och ta vara på sin andra chans. Inget kan göras ogjort. Det verkar hämskt om din mor tycker att du ska vara tacksam. Det är verkligen hon som ska vara tacksam som fick dig som dotter. Fast det är ju tråkigt för en mor när ens dotter mår dåligt och kanske inte ens vill ha kontakt. För jag hoppas verkligen inte att det är ömsesidigt. Hon har ju valt dig och inte tvärt om och om man adopterar har man ett ansvar hela livet-långt efter 18-års strecket!

Jag tycker det kan vara en fördel att inte se ut som sina föräldrar om man är adopterad, just av skäl som nämnts ovan, såsom för barnet "hemlig adoption".  Barnet slipper riskera att man försöker dölja det (vilket jag inte tror förekommer i Sverige idag) och det är hela tiden öppet för omgivningen, varmed förklaringar och missförstånd inte uppkommer. Mitt barn slipper förklara att h*n inte kan ärva mina anlag för diabetes till exempel.

Jag tycker också att vi alla bor på ett och samma jordklot, varför ska vi alltid inordna oss i landsgränser och andra gränser och sorteringar. Vi är alla människor och måste hjälpas åt för vår arts och vårt jordklots överlevnad.

Om man nu ska tala om vad som är "naturligt" traditionellt sett så är det naturligt att "adoptera" barn för det har förekommit i alla tider och kulturer. Skillnaden är att vi nu adopterar internationellt. Men det är en naturlig anpassning till utvecklingen av världen. Idag lever vi ju i en mycket global värld med internet och flyg som raderat ut distanser.

Jag tror att enda realistiska (som inte heller är realistiskt) sättet att det inte ska födas oönskade barn vars biologiska föräldrar är för sjuka eller för fattiga för att ta hand om barnet eller vars samhälle inte tillåter det, är abort. Och är det bättre? Vill verkligen de som är adopterade hellre vara aborterade? eller kanske  inte kommit till pga preventivmedel. Det vore ju även faktiskt sorgligt för alla oss som inget hellre vill än att få älska ett barn även om vi inte fött det.

Spomenka. Du konstaterar att dina problem hade sett annorlunda ut om du hade adopterats nationellt. Och jag skrev tidigare att det kan vara en fördel att se annorlunda ut än sina föräldrar om man är adopterad. Och Cerdrika skrev att jag bara har föräldraperspektivet. Ja, men då kan jag ju förklara att jag tror naturligtvis Spomenka har rätt i sitt konstaterande. Och det var väl för att undvika en del problem som kan uppstå om man är adopterad nationellt (eller från ett land där många ser ut som majoriteten i Sverige) som jag valde ett land där de flesta ser annorlunda ut. Problemen man slipper är "familjehemligheten" som kan vara mer eller mindre hemlig. Och denna familjehemlighet kan skapa stor oro (känner adopterade som beskrivit detta): Skulle de tycka om mig lika mycket om de visste att jag är adopterad? Varför MÅSTE de ständigt finna likheter mellan mig och min mor för vi är ju inte lika eftersom hon inte är min biologiska mor och varför lägger de så stor vikt vi detta att man ska se likadana ut? Vad svarar jag när tanten undrar om jag kan ärva mammas diabetes? Nu pratar de om adoption på ett negativt sätt och de vet inte ens att jag är adopterad hur ska jag bemöta detta? Ska jag berätta för min pojkvän att jag är adopterad, när? etc, etc, massor av problem jag tror det kan skapa. Är man mörk o föräldrarna ljusa så är det ju uppenbart och inget som någonsin behöver hymlas om. Fast så klart kan det ju skapa problem med rasism osv, men rasism kan ju vara jobbig ändå. Jag valde i alla fall fördelarna med en "synlig" adoption. Då slipper mitt barn tro att jag försöker dölja adoptionen för att jag skäms.