Jag misstänker att jag är bipolär. Jag undrar om någon här är det och kan skriva vad för problem eller symtom ni har? Jag vet att det kan vara olika men jag undrar ändå. Främst hypomani.
Tog det lång tid innan ni fick diagnos?
Jag skriver av mig lite sålänge och förklarar varför jag tror att jag kanske är bipolär.
Jag minns att jag redan i första klass mådde dåligt ofta. Jag har varit mullig i stort sätt hela mitt liv och det var något som jag mådde väldigt dåligt över i skolan, speciellt när jag såg att de smala tjejerna fick mer uppmärksamhet av både lärare, kompisar och killarna. Men mest var jag inåtriktad och "är du blyg?/vad blyg du är" är något jag hört så att öronen blöder. Jag har haft kompisar hela livet dock, aldrig ensam. Jag har alltid älskat att "fjanta mig" och jag var en av klassens clowner. Gick på teater och älskade det för där fick man spela ut allt man hade inom sig. Min mamma fick alltid höra efteråt att "men oj, jag/vi trodde att hon var så blyg men så spelar hon teater sådär!" och mamma var själv förvånad.
Riktigt dåligt började jag må i 7an och skolkade tre dagar i veckan med en kompis. Fast redan i fyran började jag skolka, men då skyllde jag på någon fysisk åkomma fast jag mådde dåligt psykiskt (det förstod jag ju inte då dock, jag kände mig bara ledsen). Lärarna påpekade inget eftersom jag presterade rätt så eller väldigt bra när jag väl var i skolan.
Första självmordsförsöket kom när jag gick i 8an. Jag var på fest, var full och alla känslor bubblade upp så jag drack en halv "sjuttis" i ett svep i min ensamhet i en garderob, gick ut och satte mig på balkongen för att frysa ihjäl (det var vinter). Sen minns jag inget förrän jag vaknar av att jag spyr för att någon har tryckt ner något i min hals. Jag umgicks med folk som var äldre än mig och de fattade väl att jag behövde spy för att jag hade däckat. Fick massa vatten och dom bar in mig i ett sovrum där jag låg och skakade av köld.
Vaknar dagen efter och åker hem som om inget hänt. Säger inget till någon.
Får mina första antidepressiva tabletter när jag går i 9an. Slängerdom efter ett halvår då jag tycker att jag mår hur bra som helst bortsett från vissa dagar.
Sedan börjar jag i gymnasiet. Går ett halvår. Hoppar av.
Börjar gymnasiet på nytt med stor lust. Hoppar av. Denna gången mår jag ännu värre och får nya antidepp.
Börjar gymnasiet för tredje och sista gången. Går ett år och får mvg i alla ämnen utom matte. Slutar med medicinen på eget bevåg, går inte till läkaren.
Börjar mitt andra år på gymnasiet men det går inte så bra. Är där två gånger i veckan högst. Hoppar av efter ett halvår. Gör självmordsförsök med sömntabletter och vin men morsan hittade mig och tvingade mig att spy.
Var inlagd en eller två dygn, sen fick jag panik på de andra som var där och ljög ihop att jag mådde mycket bättre så jag fick åka hem.
Slutade med medicinen igen men mådde piss mest hela tiden. Mamma tvingade mig till läkaren igen och nu har jag ätit antidepressiva i 1½ år och får inte sluta förrän läkaren säger till. Strängt uppmanad pga min tidigare historia med avslutad medicinering.
Jag mår mest dåligt, men ibland har jag väldigt bra dagar då jag bara skuttar ut och går långpromenader, träffar folk, ringer folk, shoppar och flänger runt. Sen säger det pang och jag kommer inte upp ur sängen knappt. Under mina dåliga perioder isolerar jag mig och tvingar mig ut för att handla mat (bor själv).
Skulle kunna skriva mycket mer men jag tror inte någon orkar läsa det om någon ens orkat läsa vad jag skrivit nu :-P
Jag är 22år om någon undrar.
Glömde en viktig grej, har haft bulimi sedan jag gick i 7an också.
Ja jag är mest deppig och orkar ingenting men ibland har jag bra dagar då jag är "normal" och andra dagar då jag inte kan eller vill sitta stilla. Det har varit väldigt svårt för mig i skolan för när jag mår dåligt kommer jag inte dit. Sedan får jag kickar och då betar jag av allt skolarbete jag ligger efter i och får höga betyg. Folk säger alltid "Du kan ju det här varför gör du det inte bara?" Jag vet inte, jag kan inte ibland och allt bara låser sig.
Jag har en väldigt aggressiv sida som skrämmer mig när den kommer fram. Känns som att jag ska mörda någon om jag går ut för att jag är så förbannad ibland och om någon petar på mig då så flyger det saker och jag svär, skriker och är otrevlig. Har slagit min egen mamma. Skäms för det något otroligt. Vanligast är dock att jag kastar saker så att de går sönder som glas tex. Jag tycker oftast att jag är dum i huvudet men när jag är speedad känner jag att jag är sjukt smart och kan lista ut saker som inte andra kan lista ut. Jag ser mönster i saker som jag uppfattar säger mig saker om den riktiga verkligheten. Jag får massor av ideer som jag börjar på som aldrig avslutas. Jag är ganska tystlåten men när jag får mina ideer pratar jag tills öronen faller av på folk.
Känner mig lite speedad nu som bara skriver massor som saknar innebörd.
Har ingen att prata med som tar mig på allvar. Alla säger ju att jag "bara" är deprimerad men jag har varit såhär i flera år. Min läkare sa att jag skulle må mycket bättre efter ett halvår men nu har det gått 1½år och läkaren säger att det är en svår depression antagligen för att jag inte mår bättre. Jag börjar tröttna
Jag har frågat om en utredning men ingen lyssnar på mig och de svarar bara att jag är deprimerad.
Glömde säga att jag i princip aldrig kan somna om jag inte tar mina sömntabletter, men ibland hjälper inte dom heller...Innan jag blev inlagd hade jag varit vaken flera dygn i sträck och det är inte helt ovanligt för mig. Men det är bättre sedan jag fick sömntabletter för då får jag sova några timmar.
hmm: Otroligt jobbigt att inte bli tagen på allvar och få den hjälp man behöver. Hur blir du när du inte kan sova då? många bipolära triggs ju upp och insjuknar då. kan du inte byta läkare på nåt sätt. Bor du hemma fortfarande?
Jag bor ensam. När jag inte kan sova blir jag irriterad, kan inte sitta still utan måste pilla med något hela tiden. Blir hipsig bara mest och andra tycker jag är skitjobbig. Funderar på att byta läkare men jag orkar inte berätta min historia ännu en gång känns det som :/
Jag vet inte om bipoläritet kännetecknas till viss del av att man tappar kontrollen ibland? Jag vet med mig att jag lätt skulle kunna bli alkoholist, tablett eller spelmissbrukare så jag håller mig ifrån det så långt jag bara kan. Den enda gången jag upplever att jag tappar kontrollen på riktigt är när jag hetsäter, men sen tar jag tillbaka den när jag spyr upp det..