Inlägg från: Anonym (Bippo2/adhd) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Bippo2/adhd)

    Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

    Anonym (erfaren bipolär) skrev 2010-10-28 10:43:31 följande:
    Så har ni några planer för helgen? Här har vi inga planer, min sambo jobbar hela helgen. Men nästa helg ska jag klä ut mig till häxa, när vi skall på halloweenfest.. mohahaha! :)
    Ska fortsätta packa upp alla flyttlådor. Fast känner mest för att packa ner mig själv.. Doshöjning på Litium och det gav mig en manisk skjuts, alla andra gånger har jag blivit supertrött.

    För en gångs skull är sambon ledig i helgen men vi planerar födelsedagskalas och sen julen, känns som en lagom startsträcka.

    Vad gör ni på halloween?
  • Anonym (Bippo2/adhd)

    Glömde ju tillägga, i helgen blir det glöggdrickande *mums* Jag är glöggoholic och då ska det vara saturnus *s* Jösses vad jag längtat sen i somras då sista flaskan tog slut!

  • Anonym (Bippo2/adhd)
    psyko II skrev 2010-10-28 21:33:59 följande:
    mmmm glögg, ja det e gott fast jag tvingar mig till att vänta närmare julen, vill inte hinna få julkänslor än för då hinner dom gå över innan julen e här
    Fast man städar bra med julstämmning i kroppen *s*
  • Anonym (Bippo2/adhd)
    Anonym (erfaren bipolär) skrev 2010-10-28 22:40:20 följande:
    Hoppas hoppas att du stannar kvar här, jag har tjatat om lite mera liv och rörelse här och de blir roligare om man är fler som är aktiva här. Jag är iaf här för att stanna så länge tråden finns kvar
    hahaha Jag är uppe i lightmani, jag kan sitta här hela dan om ni vill *s*

    Jag har alltid undrat hur de där gör som är i trådar och myser. Kanske har jag hittat min plats =)

    Problemet är väl att just jag drar mig undan lite eftersom jag är rädd att vara för mycket eller för på.. Bättre fly innan man blir tillsagd, eller? Och vem vill i ärlighetens namn spamma en tråd :P

    Kanske ska tillägga att jag inte har dyslexi (inget fel på de) bara ett superkänsligt tangentbord så det ser ut som jag inte kan stava *s*

    Tror jag ska strutta vidare, måste städa kök och hall (enda två barnsäkra rummen hittils) innan Liten vaknar imorn.. Dessutom har han blöjeksem tror jag :/

    Har ni andra fresten kört presentationer? typ sånt man vill lämna ut?

    *mot glögg och sug*
  • Anonym (Bippo2/adhd)
    susye skrev 2010-10-28 23:58:22 följande:
    Bippo2/adhd: spamma på i tråden du. alla får skriva mycket eller lite de vill. ibland är man mer aktiv o ibland midnre lite beroende på hur man mår. dra dig inte undan utan var lite på. kul om nån är det också. vi har inte kört nån pres men eftersom det är en del nya i tråden kan de som vill göra det. jag kan börja så får ni som vill haka på.

    jag är 44 år o har diagnosen bippo 2. äter lamotrigin o lyrica. sen jag fick "rätt" medicinering så är jag aldrig hypo längre o det är jag så glad för då jag ställt till det en del för mig då jag varit bippo bla med ekonomin.däremot har jag varit ständigt depp sen sommaren -07 vilket inga mediciner har tagit bort. i april i år miste jag en son som valde att lämna oss pga denna jävelusiska sjukdom (felbehandlad o blev psykotisk). så nu mår jag ju därefter men en hemsk sorg, smärta, saknad o ångest. min/vår älskade ängel skulle ha fyllt 21 år nu i oktober. har 2 barn till som nu är min drivkraft. de är 22 (son) o 19 (dotter) år. jag gillar att läsa, skriva, sitta vid datorn, kolla på all form av sport mm mm.
    Oj.. Vet inte vad jag ska säga.. Verkligen ledsen. *Kramas hårt*
  • Anonym (Bippo2/adhd)
    psyko II skrev 2010-10-29 09:26:03 följande:
    Min pres.
    Jag är 40 snart 41 (november) har 6 barn ålder 5, 8, 14, 17, 21, 23.
     2 stycken barnbarn 9 månader och 15 månader gamla och ett till på väg om allt går bra.
    Just nu också lite lighthypo på väg ner? normal? har varit så i en månad snart och det är ungefär så länge mina hypo tider håller i sig. Nyligen börjat med Lamotrigin (igen) som enligt läkaren tar bort dom djupare dalarna?
    Har haft lithium vilket funkade bra, men jag slutade i december förra året för jag fick finnar!
    Jag är också Bipolär 2. Jag är ensamstående och har varit det mesta tiden då jag inte klarar att vara i ett förhållande en längre tid. Återvänder oftast till en å samma person för att prova lyckan på nytt
    tjaa det va väl lite om mig..........Nästa som vill 
    Spännande! Hur går det med så många barn? Sömn osv?
    Maia skrev 2010-10-29 11:18:51 följande:
    Hmmm.. Inte för att kommer komma ihåg nåt sen, skriver ändå.

    33 år och bor med sambo och son på snart 2 år.
    Diagnotiserad bipolär 2 och borderline.
    Har nu äntligen (tror jag) fått mediciner som passar mig och jämnar ut mig lite iaf. Lamotrigin och tryptizol.

    Impulsiv och det kan ställa till det ganska mycket. Får ofta saker som sätter sig i huvudet och jag blir då manisk nån dag för att genomföra. Fått lämna tillbaka mycket grejer jag handlar osv.  
     
    Min son är mitt ankare. Han är den enda som jag inte har mitt svart-vitt tänkande, älska-hata om.

    Förra året hamnade jag i depression-psykos. Var inlagd i stort sett hela förra året så jag missade hela min sons första år och minns inte de saker jag gjorde, folk jag träffade och rent allmänt inte mycket. Det jag sörjer är att jag inte minns sonens utveckling som att sätta sig upp, alla såna småsaker som ju är stora. Minns inte hans första steg eller hans 1-års kalas. Har ju kort på en del händelser men det är ändå svart för mig.
    Var tydligen inlagd i 3 olika städer då det inte fanns plats i min stad. Otast stod jag på tur att komma till min stad så fort som möjligt så jag kunde få träffa min son.
    En läkare på nåt av ställena sa tydligen att jag gått igenom halva fass (svår medicinerad) och då hade jag en drös piller och den läkaren tog bort alla på en ggn och så fick jag väl börja om från början.

    Jag far ofta iväg i mina tankar och därför kan ni nog få läsa lite röriga inlägg. Som nu.

    Ger mig här innan det blir en bok.  
    Nej, fortsätt skriv ;)
    Det låter fruktansvärt att missa så mycket. Hoppas du kan ta igen det på annat sätt.  *kram*
    flower79 skrev 2010-10-29 11:41:55 följande:
    Kastar mig in här igen då och fortsätter...

    Bipolär typ(?) alltid deppig och nervös skulle jag säga. Har aldrig fått någon etta eller tvåa på mig.
    Är 31 år är gift och har 3 barn som är 1,7 och 10 år gammla.
    Mår ofta dåligt och har gjort det i stort sett hela mitt liv,kan ha små pauser ibland i livet då jag blir bättre.

    Behöver rutin i mitt liv annars blir det kaos. När jag varit gravid har jag alltid mått bra i psyket av någon anledning. Inte behövt några mediciner sovit jätte bra och aldrig någon ångest.

    Just nu lever jag i en hemsk ångest. Har fått slut på mina sjukpenning dagar så jag var till arbetsförmedlingen igår. Hann vara där i 20 min sen fick jag en panikångets attack och blev skickad till psyk.
    Kommer få söka om sjukpenning under särskilda omständigheter eller vad det hette nu. Tur jag har ett personligt ombud.Skämms så i efterhand för det som hände på af,men jag kan inte styra panik-attackerna :(

    Hur går det för er andra med bipolär,orkar ni jobba när ni är i ett skov? Kan ni ha fasta jobb? Jag för min del har aldrig klarat 100% vare sig skola eller jobb. Intressant att höra av andra.
    Sjukreglerna är åt helvete.. Vad toppen att du har ett PO, i min kommun finns det inte och tyvärr är det inte lagstadgat :/
  • Anonym (Bippo2/adhd)
    psyko II skrev 2010-10-29 09:27:16 följande:
    Har ni andra fresten kört presentationer? typ sånt man vill lämna ut?
    Kul initiativ förresten

    Tack =)
  • Anonym (Bippo2/adhd)

    Kikar in efter en misslyckad myskväll :/ Liten har feber och har vaknat hela kvällen + blöjeksem så han är inte på topp..


    Maia skrev 2010-10-29 12:59:49 följande:
    bippo2/adhd, kommer nog kalla dig bippo bara. Välkommen förresten, tror inte jag sagt det.

    Ja, det låter faktiskt som ett rörigt liv. Bra att du härdar ut och du låter som en stark person. Så du har också spärren mot din son? Tur man har det. 
    Vi fick också utredas av soc. Detta pga att jag inte riktigt var klar i huvudet förra året. Antar att de tyckte att sambon var nog för sonen iaf. Tror mamma var där också för jag har för mig att hon berättat saker från mötet. Fast det minns jag inte.

    Jag sörjer också att min stressnivå knappt finns kvar egentligen. Var alltid så igång förut.

    Inte ska du skämmas! Jag vet att många gör det men ärligt talat förstår jag inte varför? Men känns det bättre och tryggare att vara anonym så ska du naturligtvis vara det. (jag är ofta rakt på och ta inte illa upp, allt skrivs i välmening)

    Du verkar vara en härlig tjej iaf.
    Kul att ha dig här. 
    Ja, den spärren är jag lycklig att jag har, men samtidiggt finns ju rädslan att det ska klicka. Tror det å andra sidan är sunt att ha lite rädsla.

    Helt ok med dett smeknamnet *s* Och tackar ochh buggar för välkomnandet =)

    Jo, stark på mitt sätt.. Vet liksom inget annat. Tycker de som vågar bryta ihop helt eller lägga in sig på psyk är skitmodiga. Själv finns det inte på kartan att göra det själv, mestadels av rädsla.

    Det där med stressnivå. Håller med till tusen. Förr när jag var ung så var jag igång jämt och jobbade osv. Nu fixar jag ibland inte att handla ens. Sen vet jag ju inte exakt vad som är ADHD:n eller vad som är bippon men ju mer litium jag äter ju mer kommer adhd:n fram.

    Utredningar av soc är fruktansvärda. Så himla skönt att höra att det giick vägen för er. Det är ju hjälp och stöd man kan behöva, inte att de stjälper en som i vårt fall.

    Det där med att skämmas.. Är du inte rädd för vad andra tycker och tänker? Typ att man är sjuk i huvudet, ett psykfall? Jag jobbar på att våga stå för det för det blir ju såå mycket enklare när det kommer naturligt liksom.
    Anonym (erfaren bipolär) skrev 2010-10-29 17:33:42 följande:
    Varför fick du akutsnittas i v.33. Hade det något att göra med att du åt lithium?

    Jag äter lithium och är gravid och kommer få göra de under hela grav, sen inte amma. Men jag skulle få specialistmödravård, va de nu innebär?

    Roligt med allas presentationer, känner mig jätteglad över att det initiativet togs Min presentation kommer snart...

    De jag saknar från de flesta är väl hur ni löst de med ekonomin, vad jag förstår så jobbar de flesta inte?
    Jag fick svår havandeskapsförgiftning och efter igånsättningsförsök så gick bebis hjärtljud ner så det fick bli akutsnitt en stund efter..  Åt bara litium till och med v.8 innan jag fattade att jag var graviid och då avbröt.

    Specialisttmödravrden är ungefär som vanlig men man har en läkare varje gång och man får göra fler ultraljud (tror jag)  Vi fick göra en organscreening bl.a. och sen gå på några samtal hos läkaren.
    Anonym skrev 2010-10-29 19:12:42 följande:
    Jag jobbar iallafall jag har varit med tidigare i tråden men inte orkat skriva på ett tag.

    Jag har varit sjukskriven i perioder och aldrig fått några problem, socialstyrelsens riktlinjer till försäkringskassan har varit jättetydliga så sjukskrivningarna har alltid beviljats utan några problem pga diagnosen, skönt!

    är bipolär typ 2 (rapid cycling), jobbar 100% sedan nästan ett år tillbaks efter lithiuminsättningen.
    Då har vi samma typ av bippo *ler* Cyklotomi även kallad rapid cycling på engelska =)

    Pendlar du många gånger per dag eller hur funkar det för dig? Flåt jag frågar men har aldrig sprungitt på någon med samma som jag =)
  • Anonym (Bippo2/adhd)

    Oj, nu har jag nästan kluddat på en hel sida själv *s*

    Måste (måste så mycket ;)) fråga er som äter litium. Inte för attt det spelar någon roll alls men hur många tabletter tar ni och vad ligger ni på då?
    Jag har äntligen fått provsvaren *otålig* Och med en dos på 3+ 0 +4 ligger jag på 0,59

    Sen undrar jag om någon mer har ätit Stratera här? Det är ju inte helt ovanligt med dubbelldiagnoser. Ska ev. börja med den närmare jul men efter Concertavurpan är jag självklart lite orolig. Det är ju inget centralstimulerande men iaf.

    Och till sista frågan, har någon av er God man? Hur funkar det för er, vadd får ni hjälp med?

    Mycket nyfikna frågor, hoppas ingen tar illa upp, menar absolut inget illa =)

    Och som vanligt är det inte fel på er skärm, det är mitt tangentbord som stammar :P

    Kram och nattis på er Hjärta

  • Anonym (Bippo2/adhd)
    Maia skrev 2010-10-30 07:29:27 följande:
    Tråkigt med sjuk liten. Hopas han blir bättre snart.
    Jag blir alltid så nojjig när lillen är sjuk. Stammis på 1177.

    Ja, när jag var yngre så var jag igång, delägera i ett café och äslkade stressen. Hade massa vänner och var mittpunkten i kretsen, alltså alla samlades alltid hos mig. Jag fick aldrig vara ifred.

    Sa att jag vill bli utköpt från cafét då jag började känna mig instängd och att jag var för ung för att bara vara på ett ställe. Ville ha mer erfarenheter. Då var jag 22. Efter det har allting gått fel. Det var det absolut bästa jobbet jag haft.

    Ang. soc. Såg en dag strax efter jag blev utskriven tror jag, en lapp på kylskåpet med 3 nr och namn till soc. Fatta ingenting, sambon sa att det var de vi träffade och att vi kunde kontakta dem om det behövdes.  Jag tror de i första hand utreder om man som förälder klarar av vardagen med barn och om man ev behöver hjälp/stöd av dem eller annan myndighet.
    Har iaf slängt lappen då jag inte visste vilka namnen hörde till eller att jag träffat dem.
    Tråkigt att du fick så dålig erfarenhet av dem.

    Att våga bryta ihop och lägga in sig.. Ofta finns inte valet. Förra året var första ggn jag blev inlagd. Det blev ju tyvärr mitt andra hem under -09. Bord ha varit inlagd tidigare ggr för år sen också men det var ingen läkare som reagerade när jag var till VC. Fick piller och sjukintyg. Alltid varit så fram till förra året.
    Jag minns ju inte alls varför jag blev inlagd första ggn och hur det gick till. Tydligen hade min kompis kört mig till psyk.. Jag minns inte och det är det enda jag vet. Blev dessutom inlagd på annan kommun pga platsbrist. Helt svart för mig och iom att jag tydligen redan frågat henne så känns det dumt att fråga igen. :-/ 

    Jag kan väl skämmas om jag söker jobb eller praktik. Inget man vill dra upp då direkt.
    Gäller det andra så är jag helt öppen fast det är ju inte som att jag springer runt och skriker ut det.
    Frågar nån så tycker jag bara det är skönt för då kan man stilla "psykfalls-varningen" lite och jag tycker bara det är kul om folk är nyfikna då "vi" inte riktigt syns som sjuka eller att vi trots allt kan vara normala.
    Jag har ganska svart humor. Funkar inte riktigt på alla. *fniss' Satt en dag med sambo och lilla syster och jag fick väl för mig att vara lite ledig och rolig. Började prata om mitt första su-försök förra året, som jag faktiskt minns en del av. Jag skrattade och tycker de är ganska roligt, för det var så sjukt men de visste inte riktigt hur de skulle reagera. Fast det är bara det första jag kan skratta åt, de andra är väl lite känsligare fast jag minns inte så mycket heller. Min konstiga humor är bra för mig för då tar jag inte lika hårt på vad jag gjort osv. Den är tydligen inte bra för andra.

    Sanna, om du läser så tänker jag inte dra upp de känsligaste delarna från förra året eller göra det till olika vitsar iom din sorg så skulle det nog såra dig oerhört att nån annan kan sitta och skratta. Kram!! 

    Så, visst kan jag vara lite... ostabil...
    Har dock normala dagar också.

    Du ser! Jag kan inte svara utan att det blir en bok. Rörigt dessutom och ibland inte som jag vill få fram det.
    Kramar! 
    Lysande! Jag gillar böcker Flört Det är inte alltid ett svar ryms i en mening liksom =) Dessutom skriver du i ordning som jag tänker, så det är helt toppen!

    Det där med humorn har jag också. Jag sa till mina 2 arbetsterapeuter en gång att det inte är nån mening att jag försöker ta livet av mig för jag e så klantig att jag bara skulle misslyckas. Det vill sig liksom inte vad jag än försöker med i dagliga livet och jag är övertygad om att även en sådan grej skulle misslyckas. (Tidigare försök har ju gjort det)
    De blev helt förskräckta, särksilt den unga tjejen som gick brevid min ordinarie. Sambon är van och jag tror humorn är det som gör att vi orkar med allt runt.

    Vi benämner mina sjukdomar som "plusmenyn" för det är ju vad det är känner jag. Jag har fått lite extra *ler*

    Som tur är slarvar jag jämt bort telefonerna så inget 1177 här ;)  Just den biten är jag ganska lugn med, skumt. Men jag har allt ringt dem också. Sists slängde jag på luren och ringde ambulans. Sonen hade över 40 grader i feber och jag ville ha råd om suppar (första gången) men hon bara tjattra om att jag skulle tvinga i honom vätska. Lätt när han bara spottar ut det. :/

    Normala dagar? Fungerar hela dagen utan att du vill dö ens lite?

    Tack för så utlämmnande svar =) Är så glad att jag funnit tråden och alla er här inne Hjärta

    Nu får jag ta och sätta mig i bilen, hann aldrig till f**tapoteket igår för de stängde halv sex *suck* Måste ha mer inotyol för blöjeksemet som är på tillbakagång  *jublar* Sambon hade tydligen tassat upp redan vid 5 med Liten men låtit mig sova. Det är kärlek för mig Hjärta

    Godmorgon på er alla också Solig
Svar på tråden Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2