Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2
Hej Alla.
Jag är ny i tråden och ny i sjukdomen. Eller sjukdomen har jag väl alltid haft, det är diagnosen som är ny.
Känns skönt att ha fått en diagnos och kunna få rätt mediciner. Har stått på bara cipralex förut och inte känt någon förbättring alls i mitt mående.
Men efter att jag började äta Lamotrigin i sommeras har allting förändrats.
Jag är glad för första gången i mitt vuxna liv (jag är 30).
Jag ser en framtid, och börjar fundera över vad jag ska göra i den framtiden. Plugga kanske och hitta ett jobb som man tycker om. Jag har aldrig sett någon mening med att plugga eller ens slutföra gymnasiet för jag skulle ju ändå dö snart.
Hur har ni gjort med att "komma ut"? Hur öppna är ni? Än är det bara min sambo som vet, försökte berätta för mamma men jag tror inte det gick fram...
Hennes komentar efter jag hade berättat var: -Jaha, så du känner dig lite vissen ibland.
Vissen? Hade jag bara känt mig lite vissen hade jag köpt en chokladkaka och en liter glass, kanske tittat på en dålig romantisk-komedi. Inte haft ett helt medicinlager hemma.