Inlägg från: Anonym (pensionären) |Visa alla inlägg
  • Anonym (pensionären)

    Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

    Hej, var några år sedan jag skrev i några Bipo-trådar här på FK.

    Har kanske inget vettigt att komma med så här på en gång.
    Jag är rapid-cycling, men har haft något enstaka maniskt skov då jag kan sabba för mig själv ganska mycket.
    Jag är missbrukspersonlighet (vågar inte ta emot benzo osv för jag känner direkt att jag skulle fastna) och har även alla ADHD-drag man kan ha.
    Samt att jag har GAD och social fobi (fast inte då jag är riktigt uppåt, då byter jag ju personlighet).

    Jag har problem med minnet och ofta känns allt overkligt. Hjärnan är mos så att säga.

    Har testat de flesta medicinerna men inte litium, vill inte utesluta fler barn.

    Ja just ja, ca 30 år, kvinna, 1 barn, gift.

  • Anonym (pensionären)
    Stealth skrev 2011-01-11 21:29:35 följande:
    Vaddå inte utesluta fler barn?
    Jag får inte börja med Litium så länge vi inte är klar med barnafödandet.
  • Anonym (pensionären)
    Stealth skrev 2011-01-12 11:42:58 följande:
    Varför inte? Det låter ju jätteknäppt, alla andra mediciner är ju lika skadliga som lithium, eller äter du inga alls? Jag äter iallafall lithium och är inte klar med ungar.
    Jag äter endast Lamotrigin nu, litium sätts bara in om det är tänkt som livslång behandling, under förutsättning att det ger önskad effekt såklart.
  • Anonym (pensionären)

    Anonym (störd): brukar det bråkas om mediciner här? Fast iofs det är ju familjeliv... internets mest ökända forum :-P

  • Anonym (pensionären)
    Stealth skrev 2011-01-12 20:26:46 följande:
    Jo jag vet jag går på lithium, jag tyckte bara det lät som att det är världens misstag att någon som ska få fler barn äter lithium. Jag blir såklart ledsen av att se sådana kommentarer som jag uppfattar så, eftersom jag kommer äta lithium och förhoppningsvis få barn.
    Sen kan man väl diskutera mediciner utan att det ska bli världskrig.
    Jag följer bara mina läkares order. Jag har ingen aning hur det brukar vara för andra. =)
    Jag tippar att det har att göra med in och utsättande av medicinen, att bespara den karusellen. För jag kan bli sjuk i månader, sängliggande när det mixtras i mediciner.
  • Anonym (pensionären)
    Stealth skrev 2011-01-12 20:58:08 följande:
    Jo tell me about it jag åkte in till akuten när jag fick lamotrigin, ansiktet svullnade! Av eseria fick jag hallucinationer... citalopram manier, och så vidare! lithium är första medicinen jag inte mått skit på, jag går ner i vikt tyvärr av den och allt smakar salt men det är det, jag vet inte hur det brukar vara heller men folk har så mycke åsikter om mina mediciner de få som vet det
    Viktminskning hade jag sagt ja till som bieffekt :-P

    Jag brukar samla vätska, rekordet är 20 kilo på en månad... det gör ju inte så gott för måendet direkt :-/
  • Anonym (pensionären)
    Anonym (trötta frugan) skrev 2011-01-13 01:29:40 följande:
    Jag tycker oxå att det låter lite konstigt att du inte ens FÅR pröva litium, bara för att du kanske vill ha fler barn. Visst, om ni försöker få barn just nu är det ju ingen idé. Men om ni tänker er att starta bebisverkstad om typ två år, så känns det onödigt att du bara ska må halv-bra under tiden fram tills dess... Litium är, vad jag förstår, en medicin som är lätt att sluta med, i jämförelse med många andra.

    Sen är det ju inte alls säkert att du skulle fungera bra på litium. Men jag utgår bara från vad jag har sett i min man. Han lovprisar litium. Den har tagit bort "surret" i hjärnan, så att han äntligen får tänka sina egna tankar i lugn och ro, och hinner tänka efter INNAN han gör eller säger något.

    Insättningen av litium var dock svår. Han fick jobbiga biverkningar av vanligt litium, men har nu en annan form som funkar bra.
    Den ska ju vara den bästa. Om den funkar rätt.
    Ja, det är lite märkligt att 20+ psykiatriker inte vill att jag börjar.
    Den senare vill ha mer konkret svar i barnfrågan, kan ju hända om jag säger "om 5 år" så vill h*n sätta in den? (Men vi vill förmodligen börja i år OM vi VÅGAR en omgång till). Vi har diskussioner här hemma just nu. Jag kan tänka mig att dom vill veta innan också, så jag inte kommer 4 mån in i litiumet och säger "jag ska sluta nu ska vi göra ungar här" = låsa in för mani ;)

    Nä ni vet kanske hur det kan vara man får inte uppfattas som minsta impulsiv.

    Ni får gärna berätta, ni som går på litium, hur isättandet var. Jag hade hoppats på att kunna vara iaf 50% själv med kommande syskon. Första barnet var pappan barnledig med. Och jag sjukskriven.
  • Anonym (pensionären)
    Stealth skrev 2011-01-12 21:21:33 följande:
    Ja många vill nog byta, det är en biverkning att gå upp i vikt, jag går ner, vägde 64 innan, nu är jag nere på 52. Ska få en dietist via psyk nu för att vända på detta jag äter MASSOR men går ändå ner. nej jag ska sluta klaga, det går ändå såpass bra numera! *ta i trä*
    Det var en regäl minskning :-/
    Jag hade gärna gått ner till 64 dock ;)
  • Anonym (pensionären)
    Anonym (KNAS) skrev 2011-01-15 20:55:31 följande:
    Fått Lamictal... Läkaren sa att jag inte kan räkna med resultat förrän om tidigast tre månader, antagligen sex månader. Hur överlever man det? Har ju ätit en massa mediciner, men det här är den första "riktiga" bipolärmedicinen... och han babblade en massa om att det skulle ta lång tid.

    Erfarenheter av Lamictal?
    Jag äter det. Väldigt jobbigt under isättandet och doshöjandet, mkt biverkningar... Sen mådde jag ganska stabilt ett tag men sen försvann som effekten?! Och nu då jag reflekterar bakåt så är minnet sämre än någonsin, lite som att leva i en bubbla?! Svårt att förklara, så jag vet inte vad jag tycker egentligen, känner mig mer "Overklig" med denna stabilisatorn. Min mage tar även stryk, kan kaskadspy för ingenting och så denna käkvärk och torra mun, ögon osv får trycka i min salivökande och ögondroppar... Jag har blivit mer oförmögen att ta tag i saker. Det stör mig mest. Det kan gå dagar innan jag tar mig utanför hemmet. Orkeslös kanske man ska säga.

    Nä det låter inte så bra va? Hahahaha... fan kanske borde ha medicinsk uppföljning snart :-P
  • Anonym (pensionären)
    Anonym (jessibell) skrev 2011-01-18 20:40:00 följande:
    Anonym (jessibell) skrev 2011-01-18 20:01:34 följande:
    Hur länge brukar era maniska/hypomana skov sitta i?
    Kan man ha skov som varar flera veckor, kanske upp till 2 månader? Eller är det bara jag som inbillar mig att jag är hypoman hela de perioderna. De flesta verkar ju vara det kortare perioder.
    Allt från ett par timmar till flera veckor... men jag är alltid "tom" i grunden, så stannar jag upp det minsta kan jag dippa ner i förtvivlat tillstånd.

    Jag rubbas lätt, får jag inte min sömn kl 22-06/07 så kan det bli åt helvete på bara några dagar... räcker med några få timmars rubbning eller förkortning.
  • Anonym (pensionären)
    Zyfox skrev 2011-01-23 02:19:16 följande:
    Sorry att snor åt mig lite uppmärksamhet nu, men jag e så förvirrad just nu.

    Har en läkare som kör över mig totalt å vägrar lyssna på mig. Har en samtalskontakt , men det var likadant där, han lyssnade aldrig heller å han kände på sig att jag inte ville gå till honom mer så vi avslutade den kontakten.. 

    Nu har jag fått kontakt på ams, som jag tycker är så mkt bättre än psyk. Det är en arbpsykolog och han rekomenderade mig till ett ställe vid linneplatsen, Göteborg en psykologmottagning.. Någon här inne som vart där, eller har ett annat ställe att rekomendera? 

    Har en annan fråga oxå, måste man verkligen ta mediciner? Eller finns det andra behandlingssätt?

    Dom mediciner jag har provat har gjort mig jätte trött å jag har vart vaken ca 4 timmar per dygn sammanlagt.. Men ändå så vill min läkare att jag ska ta dom medicinerna...

    *sucka*

    Ska till henne i nästa vecka å be å få byta läkare på den mottagningen el om jag hittat någon annan någon annanstans ska jag byta till den.

    Sen undrar jag hur ni gjorde efter ni fick diagnosen? Jag fick min för ett årsen å det känns som det står still för mig, har provat en massa mediciner bara men inget mer... Har vart sjukskriven drygt ett halvår sen dess. Fick ni någon information? Psykolog?

    Hmm, detta blev lite längre än jag trott.. Hoppas någon vill svara iaf..

    Tänker på er

    Nattizz... 
    Vad för mediciner har du fått testa?
    Tröttheten kan inte delvis bero på depression?

    Jag har både psykolog och psykiatriker och går på öppenvård med arbetsterapeuter, sjukgymnaster osv.
    Är man sjukskriven har man ju tid att gå på psykiatrins olika aktiviteter. Brukar finnas grupper för det mesta. Har även gått kurs om bipolärt syndrom, mycket bra. Ena gången hade vi överläkaren nr 1 där som vi fick peppra med medicinska frågor osv.

    Finns ju på många psyk massa terapigrupper, KBT, DBT osv...

    Men jag måste säga att efter att ha bott i två olika städer och tillhört två olika psyk så kan det vara stor skillnad. Jag tror det har mkt att göra med arbetsmiljön för de anställda. Förra psyk jag tillhörde var det mkt rörigare, mkt stafettläkare och det var svårt att få en och samma hjälp då alla läkare har sitt eget sätt att behandla.

    Man får tyvärr kämpa ganska mkt för att få rätt hjälp tycker jag. Jag var faktiskt tvungen få en regält galen manisk period innan dom tog mig på "allvar". Då vart det fart kan jag lova. Fick gå till psykiatriker och psykolog varje dag i några veckor höhö.

    Fråga om det inte finns några grupper, behandlingar som du kan få gå på? Jag har bla gått i hälsogrupp och aktivitetsgrupp, det är väldigt härligt för själen. Och så träffar man andra med sjukdomar.
Svar på tråden Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2