Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Kikar in snabbt bara och svarrar för att inte stressa upp någon.. Ang. gravidiitet och litium så är det så att när jagg blev graviid avråddes man att ta litium. Detta är nu ändrat av vad jag sett runt omkriing på nätet. Det verkar helt beroå vilken läkare man har. Betänk att jag var gravid för 1,5 år sedan.

Det soom är risken med att äta litium (när jag åt) är att barnet kan få ett hjärtfel. Dettta hjärtfel går enkelt attt operera  och lämnar inga men.
I vecka 18 är alla organ så väl utvecklade att man kan se om det finns något på hjärtat. Men hade det varit ett hjärtfel hade man inte avbrytit utan mer om det var fler fel så att barnet inte kunnat överleva ändå. Men sådant är inte risk för iaf av vad jag fått berättat för mig.

Det finns risk med att äta litiium och vara gravid MEN risken är inte så stor att man bör göra ett avbrytande om man redan är graviid och ätit litium, så sa läkaren ordagrant till mig då. Han var chefsöverläkare på psyk i stora staden.

Detta är vad JAG uppfattat av alla läkarsamtal. Och som sagt, alla läkare verkar ha olika uppfattning och tiden har gått sedan jag var gravid.
För egen del kommer jag att helt avbryta min medicinering när vi ska försöka igen, detta då jag mådde så toppenbra under gravv att jag alltid vill vara gravid. Men det varierar ju naturligtvis på alla. Jag har aldrig blivit psykostiskkt eller liknande så jag kan sluta med litiuum ett litet tag.

Det roliga är dock att när jag blev gravid så ställdes dosen in ooch jag gick helt plötsligt ner och ingen kunde förklara varför. Lägger man på en tablett ska man höjas.

*susar vidare*

Ber om ursäkt om jag skrämde upp någon, var absolut inte min mening..  Kram

Förstår precis vad du menar med att din son är ditt ankare =)Aha, va det kan skilja! Jag tycker det är skitintressant att veta vad jag ligger på osv. Det får mig nog att känna att jag har kontroll eller nåt *s*
Till mig har de sagt att 30 min hit eller dit spelar ingen roll. Men jag ser till attt vara på VC en halvtimme innan så jag verkligen får komma in i tid annars stressas jag ihjäl och blir som en barnunge och gråter nästan. Och personalen vet hur noga jag vill att det ska vara =)

Jag slutade tvärt med litium i v.8. Då skulle vi ha ett stormöte med läkaren, litiumsköterskan och en psykolog (alla tre har nu slutat :(   ) Jag hade prrecis gjort de första ADHD-testerna. Så det föll sig jättelägligt!

Att man väntade så länge var för att man då kunde se alla organ på en organscreening. Den apparaten ger myckeet bättre bilder än den BM vanligen använder så första bildenn på vår son är helt underbar där han ligger med armen bakom huvudet *s* Det var också då vi fick veta könet fast jag redan var säker =)

Efter det så gck jag på samtal hos en psykoterapeut/ psykolog för att förbereda mig inför mammarollen.

Vi berättade för alla vi kände men med ett förbehåll att det kanske inte skulle gå så bra. Så efter den screeningen så var vi ute och köpte första babyplagget

HVF är jag inte helt säker på varför man får men det kan beroo på att mamman och pappan inte riktigt är kompatibla. En del kan vara att man är överviktigt men det finns smala som får det också.
Jag utvecklade ju svår HVF på mindre än en vecka :/  Men som tur är gick allt vägen och jag kan helt ärligt säga att jag är tacksam VARENDA dag för att vi fick behålla vår lille kludd

Kram =)

Fast.. Beror inte det på vart exakt man bor och under vilka omständigheter det är?
Hos min BM skrevs jag in och blev sedan skickad en tid till UL i en helt annan stad senare =)

Men gud va knäppt!  Det är ju helt skevt att en närstående ska sköta om ens ekonomi. Det gör ju att man känner sig maktlös ochh det sätter mer press på den anhörige (det är min tes om det)
Meningen är väl att man ska känna sig soom en självständig människka och inte behöva be om fickpengar av sin mamma eller vem det nu kan vara..Men du! Det är absolut inte att vara en looser. Om ditt mål är att inte ta dem alls så är det ju en seger att du inte tar dem varje dag? Tycker du är stark som vågar ta hjälp så att du kan må lite bättre <3

Läste in en annan tråd.. Och där påstood någon att det inte alls var farligt längre. Hon hänvisade mig till att googla om det men orkade inte riktigt läsa allt. Men där fanns skrifter om just detta. Testa Gravid + Litium =)

Hade en tjej på besök idag, en gammal klasskompis från när jag var riktigt liten *s* Och det viade sig att hon också var bipolär. Världen är sååå liten. Iaf så har hon efter sin läkares rekomendationer fått ta bort litiumet då de planerar barn.

Jag undrar vad som egentligen gäller liksom.. FÅR det verkligen skilja så mycket på råd från läkare ang. en sådan här viktiig sak?

Jättebra att du står på dig om det skulle behövas!
Min BM såg till att skriva in i min journal att jag är bipolär så när någon inom sjukvården (typ på förlossningen) tar upp min journal så kom det upp en röd ruta med hänvisning där det stod om just detta. Vilket gjorde att de som var läskunniga faktiskt bemötte mig lite lugnare.

Det trista dock var att på BB så hade de inte hunnit läsa min journal och erbjöd mig hjälp att få antidepp ochh smärtstillande som är farlig för en annan sjukdom jag har. Helt galet! Men efter ett möte med läkare skärpte de sig.

Låter underbart med shopping ju! Antar att du bor nånstans där de har affärer som är öppna en helg *avis* ;;;)

Isch.. Spammarjag är igång *s*

"Hej, jag heter anonym och jag är en spammare"

Måste bara berätta...
Jag fick kontakt med en gammal klasskompis från lågstadiet och idag var hon i krokarna och hälsade på! Det är så stort för mig attt våga släppa in en ny människa i mitt liv! Dessutom är hon bipolär så allt är så naturligt *ler*

Dessutom är mitt ex och hälsar på denna helgen och hjälper till lite med febersjuk goseunge <3
Nästa helg kommer en annan barndomsvän och hälsar på. Och förhoppningsvis exet då också (han ska koppla lite el)
Fullt upp är det nu och det är så underbart. Men jag har dock den där lille på axeln som viskar elaka saker som att fallet kommer bli så hårt..

Har varit ute i trädg¨rden på seneftermidfagen och eldat skräp och rensat plattor och till och med lagat mat *jublar*  Jösses, får man må så här bra?

Och dessutom, kanske låter lite desperat, så känner jag att denna tråden är fantastiskt! Och NI är fantastiska som delar med er så mycket

Aja.. Ville bara dela med mig lite =) 
Hoppas ni har en fortsatt trevlig kväll =)

Kikar in miss i nassen :)  4 timmars sömn går det också. Hoppas att Liten sover ett tag nu..
Blir så orolig när hans feber inte går ner och stannar där.. Han är ju lite pigg men så varm och givetvis vet jag inte alls var termometern är efter flytten. 8 mil ToR för att köpa en känns inte som ett alternativ imorn förmiddag. Vet nån hur länge de ska ha haft feber innan man bör söka för det?

Fresten, ni glömmer väl inte klockan. Den ska TILLBAKA en timme nu inatt =)

Kram på er

Går det inte att söka igen med motivering att du prövat anhöriga?

Klart du inte är en looser. Jag önskar jag vågade ta ångestdämpande igen men jag härdar ut ist med resultatet att jag blir uttröttad :/

Men woah! Det lät ju så vackert! En sorts symbol för bipporiet i ett vackert motiv på nåt vis. Go for it om du verkligen vill!

Jag brukar annars kalla det fulångest jag får. Man står och diskar och helt plötsligt kommer den där ångesten som berättar att man inte duger och att vara mamma lär jag aldrig lyckas med. Jag kommer förstöra sonen. Sån där ångest som bara kommer utan förvarning när man mår riktigt bra annars. Det kallar jag fulångest.

Inatt när jag var uppe med sonen som fortfarande har ganska hög feber så kände jag bara för att kasta saker och skrika och gråta, bah! Jag fixar inte sömnbrist :/

Varför du skrev ju det med ängeln m.m. tycker jag är ett sätt att föra diskussionen vidare och framåt. Annars står man och stampar och tråden dör! Alla är en tillgång (utom jag *skev självbild*)  Det går ju inte riktigt att vara OT i en sån här tråd =)

Svacka? Låter inget vidare.. Önskar jag kunde ta dina svackor för dig när jag har mina uppgångar

Jo, men jag tycker det är ytterst märkligt att inte alla läkare säger samma.
Men samtidigt så säger ju forskningen som du citerar att det är en bra mediciin om man har en hög risk. Jag har aldrig varit i den kategorin men är man där så är det antagligen tillrådigt att fortsätta litiumet.

Jag har sett på andra ställen där det faktiskt hävdas att det är ofarligt, så det kan hända att jag blandade ihop just det med dig, men fortfarande gör det mig förundrad hur läkarna ger råd och det måste du hålla med om?

Men det var ju underbart! Glad jag blir =)