Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Jag är inne i en sån period nu när jag inte kan somna. Jättejobbigt. Jag har både propavan och stilnoct hemma. Brukar ta propavan, och i nödfall, stilnoct. Propavan får man ju äta under en graviditet men de får man inte med stilnoct. Känner mig utvilad ändå, trots sömnmedicin. Och jag mår mycket bättre när jag får sova, för att orka med allt som hör min vardag till.

Alltså ser nu att jag skrivit oklart. Jag sover alltså bra med propavan. Men jag önskar såklart att den här perioden går över så jag kan börja sova utan igen. Men tack för din omtanke! Förstår att din situation gör de svårt att sova, jobbigt! Har du släkt o vänner som stöd?

Ja de är olika hur man är som person. Lite intressant är det att se hur de skiljer sig mellan introverta och extroverta människor. När jag var yngre sökte jag ofta råd och stöd hos många, men nu..är fortfarande extrovert, men väljer med omsorg vem jag skall tala med. Bara öppna, varma människor lättar jag mitt hjärta för. Inte värt att prata om problem med någon som inte förstår en eller som man måste vända ut och in på sig för att få personen att begripa.

puffar tråden..... va gör alla? Varför skriver ingen?

Slappardag i dag, har tränat varje dag denna veckan. Idag blir de max en promenad!

Härligt att du haft det bra!!!

Måste säga att den här tråden är grymt tråkig. Inget liv alls knappt, ingen debatt, inga frågor om nånting... Jag tycker de är tråkigft jag hade önskat mera liv här, om hur ni mår, vad ni gör, funderingar. Pepptalk.

Min partner har ju sett mig rejält sjuk en gång, jag är bipolär 1 och kan bli manisk. Han hade väl lite svårt o förstå först och undrade om jag skulle bli frisk nångång. Han tyckte de var jobbigt att jag var inlagd och hade konstiga ideer för mig. Han ställde upp, åkte och häsade på mig ofta och tog ut mig på perm. Men han var lite förbannad på mig delvis för att jag inte var jag....om ni förstår, delvis uppgiven och bråkade på mig ibland för att han kände sig maktlös.

Nu är jag är som jag brukar, inte frisk... för de blir man väl  aldrig som bipolär, men när jag är fungerande och i mitt sinnes fulla bruk, på arbetsmarknaden igen och fullt ös med alla mina intressen och livet så tycker han allt är frid och fröjd angående min sjukdom.

Det är väl mest jag som har funderingar angående att äta medicin och bli gravid... rädd!!

Snälla ni som är bipolära typ två kan väl ta och berätta era erfarenheter kring problem och symtom angående hypomani. Jag har bjudit in den här personen från en annan tråd, så varsegod och svara. Själv är jag en typ 1.a med annan problematik än hypomani, när jag blir sjuk.

Ha en trevlig kväll alla!

Maia: Står bara på lithium och de är inte så bara, har läst om barn som fått problem senare i livet.. Har talat med två överläkare om detta som hävdar att jag kan äta lithium med tätare kontroller mera undersökningar vid graviditeten och specialistmödravård. Men mn är såklart rädd, vad sätter jag mig in i, de här slipper friska människor uppleva.