Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Det finns inte mycket att säga som gör det bra. Jag känner massor med dig men kan ändå inte förstå hur jag skulle känna om det var mig det drabbade. Många kramar til dig!
& trevligt att få lära känna TS

Hjärtat,
jag har inga bra råd att ge dig som du vet.
Har du tät kontakt med läkare och psykolog? När skulle den där gruppen återupptas?
Visst, dina andra barn behöver dig men du kan inte axla bördan själv utan nån att luta dig mot också.
Kanske skulle försöka med lite mediciner bara för ett tag för att döva lite genom den här fasen och ta hand om den riktiga sorgen när du är redo och har trygghet runt dig..?

Önskar vi bodde i samma stad, då skulle jag komma och lyssna, hålla om dig och bara ta hand om dig så gott jag kunde.

Hoppas du fått sova nåt iaf. Jag är så orolig för dig att, som du säger, ska hamna i en bipolär depression. Du måste ha stöd nånstans ifrån. Motverka innan.

Massa kramar!

Lade mig sent igår med förhoppning att få sova till åtminstone 06. Naturligtvis vakna jag 3, var upp en stund och lade mig sen igen och somnde om. Jodå, sonen vaknr 05, på sitt vackraste humör. :/
Jag har dessutom åkt på hans förkylning. Huvudvärk, ont i halsen och hostig.
Jag som hade planerat den här dagen så väl.  

Jag sover ingenting längre och mat minns jag inte när jag lagade. Det är tur att Liten går på förskolan hela dagarna när jag jobbar så att han äter där. :-/
För övrigt gillar jag läget nu, inget knas idag eller denna veckan änu, jag vet att det bara är tisdag men ändå
Jobbet funkar och jag har det lugnt just nu. Skobbade dock i fredags eftersom torsdagen var katastrof. Denna våren har varit skit och början av sommaren också. Jag har lovat mig själv att ta upp kontakt med psyk igen men jag verkar inte riktigt få tummen ur även om jag verkligen vill. Precis som med allt annat. Den där jäkla tummen.

Dessutom känner jag att det kan vara läge att söka för mittenkillen som har noll i sömnbehov, knappt äter och har energi över till tusen. Jag, förmodligen förskolan men inte hans pappa misstänker adhd. är det någon som har erfarenhet av utredning kring det vad gäller barn? Han är bara 6,5 år så jag tycker han är liten men å andra sidan, det kanske är bra ju tidigare man drar igång?

Massor av sol på er !!

Ös ur dig, det kan vara det som gör skillnaden att man orkar, få ur det ur dig bara, stäng inte in all sorg för då exploderar man tillslut. får du inga sömntabletter?

Säg till om det finns något jag eller någon annan kan göra för att få dig att må lite bättre, lova att säga till  kram

Är såå trött! Iom att jag är inne i en svacka så skulle jag behöva mer sömn. Försökte vila förut men sonen bara ryckte i dörrhandtaget, tog sig in med sambon springandes efter. Sonen grät mycket och till slut gav jag upp. Det värsta är väl att lillen går på överenergi, han är trött men vägrar att vila.
Har lagt i en tvätt och funderar på att baka, måste hålla mig igång. Han ska få ett litet mellanmål snart och sen är det middag. Sambon kan inte riktigt ta lillen med sig hemmifrån heller då vi hoppas på att han ska ta sin vila nån gång plus att sambon ska på möte sen.

Är så irriterad på sonen och försöker verkligen tackla det men det går inte så bra.  

Det handlar ju om att ge och ta. Just nu behöver du ta och få extra stöd. Du har alltid funnits här för mig och andra som är i tråden. Nu är det min/vår tur att stötta dig. Bara ta, utan dåligt samvete. Plus att det är lättare att stötta dig som vet att det inte är alltid jag orkar svra direkt när jag själv mår dåligt.

Kramar