shit fick kontakt med en släkting från mammas sida idag, mamma som inte vill veta av mig, jag har inte haft kontakt med mamma/mormor/morfar på 6-8 år....
och jag skäms inte det är ju inte mitt fel.. men fan.. jag får tillbaka lite släkt... allt snurrar...
Jag är så jävla nere... fast det känns så banalt...
Grannarna går och klagar till styrelsen för att de tycker vår trädgård är ful, det finns tillomed en facebooksida om vårt område om vilka grannar de stör sig på och oss stör sig folk tydligen asmycket på, fast INGEN HAR SAGT NÅGOT!!!! Bara tjatat hos styrelsen. Vi har inte hunnit bygga upp det mögliga ruttna förrådet som vi var tvugna att riva, det är hemskkt och alla är sååå irriterade för det, och mina smultron i trädgården drar tydligen till sig möss?!?!?! Vafan, de bor nog hellre i SKOGEN 100 meter bort än i min jävla pissträdgård, vill fan flytta, hatar alla här, de sänkte allt må bra jag lyckats bygga upp, jag vill inte visa mig ute, jag skäms. Samtidigt så vill man typ ge igen, men jag vill ju inte skada andra ändå, så nu sitter jag med ångest och min stesolidburk 
fan ta dom, det går inte så jävla fort om man vart sjukskriven en massa och inte ens orkat duscha stundtals!
Förlåt... en massa skittext men nu fick jag ur mig det.
Det som gjort mig glad idag är:
Att mina katter möter mig och är glada vid bilen när jag kommer hem
Att sysey kommit tillbaks
Att den här tråden finns
Så nus ka jag läsa vad jag själv skrivit att jag blitt glad av, så det präntas in lite.
kram