Låt flickor få vara flickor, och pojkar få vara pojkar!
Mina två äldsta är nog så "gammalmodiga" som möjligt i könsroll när det gäller kläder.
Tjejen är 6 år och har sedan 4 års ålder velat ha ALLT i rosa/lila/rött och klänningar och kojlar är nr1. Nu när det finns tunikor och leggings är det väldigt populärt. Hon har nu gått ifrån att vilja ha allt sött som finns till att ha så tuffa klänningar/tunikor/kjolar som möjligt. Hon vill vara tuff men ändå typisk tjej.
Sonen är 5 år och vill helst ha skjorta och fin byxor. Sen bryr han sig väl i övrigt inte om hur kläderna ser ut bara de är bekväma att ha på sig. Sen tar han väl på sig typ det man säger till honom. Så skulle jag säga att han skulle ha Hello Kitty skulle han ta på sig..
Lilltjejen som är 1 år bestämmer jag vad hon skall ha på sig. Skall vi åka bort klär jag henne gärna i klänning, finare byxor och söt tröja osv. Detta då jag tycker det är fint.
Gillar det puttenuttigulliga (ja blir ju då det tjejiga)
Den äldsta fick mest neutrala kläder när hon var liten bebis och fram till hon var 3-4 år då hon fick börja säga själv vad hon ville ha..
Sonen kunde därför ha samma kläder som stora syster hade som liten, köpte så klart nytt med...
Sen har lillan fått ärva endel från storasykonen med plus nytt.
Men i betende vet jag inte vad som är tjejigt och pojkaktigt.
Båda mina barn leker med barbiedockor, klär ut sig och sminkar sig då, leker med bilar osv. De leker ihop helt enkelt..
Men sen ser man till vad de önskar sig för saker är det typiska kill och tjejsaker kanske...
Sen är min stora tjej väldigt framåt, självsäker och mycket gott självförtroeende, tar storplats och vill stå i centrum. Sen är hon ödmjuk och omtänksam och hjälper gärna allt och alla. Får hon bestämma umgås hon helst med dem som är några år äldre och vill gärna vara med vuxna. Umgås gärna med andra.
Sonen är mer tillbakadragen och sämre självkänsla när han är bland andra människor (förskolan tex) menas med familjen är han ganska fysisk i sitt agerande och utåtriktad. Sitter gärna och gör saker för sig själv så som lägger puzzel och bygger med lego och gör saker.
Så mina två äldsta är väl som natt och dag kan man väl säga. Anser inte någon av dem var mer eller mindre pojk/flickaktig. De är sina egna personligheter.
Hur samhället ser ut idag tror jag inte vi kan ändra på genom att klä våra barn på ett speciellt sätt försöka framhäva mer pojkaktiga saker hos flickor och tvärtom hos pojkar...
Har med utbildning att göra. Det är A och O anser jag. Locka tjejer att våga söka till gymnasieutbildningar som är mest killar som går idag och då få samma utbildning som killarna och då kan de jobba i samma. På samma sätt locka killar att söka till utbildningar som mest tjejer går idag (framför allt ta bort stämpeln att det är "bögigt" att gå typiska tjejutbildningar).
Sen jobba för att det skall bli lika i löner...
Men styra sina barn att vara mer "jämnlika" genom att framhäva och dämpa vissa saker anser jag fel då hindrar man ju barnet att bli sin egen personlighet. Låter man barnen utvecklas till den individ den är så tror jag det är bäst. Mindre risk för depressioner osv sen pga man som vuxen känner att man inte vet vem man är för man blivit styrd åt ett visst håll som barn.
Min dotter säger redan nu att hon skall bli chef som sin pappa. Menas sonen vill bli truckförare eller städare.