Låt flickor få vara flickor, och pojkar få vara pojkar!

Det som man med ett sådant uttalande inte förstår är det faktum att barnen - som det ser ut idag - inte FÅR välja. Vi uppmuntrar direkt och indirekt de traditionella könsroller utan att nödvändigtvis tänka på det.

Genom att erbjuda "mer" av det som inte är så traditionellt typiskt för könet, så jämnar man ut skillnaden, och optimerar förutsättningarna för barnet att inte hämmas av sitt sociala kön.

Gävleprojektet är ett exempel på en lyckat försök att sudda ut ojämlikheterna. Där fick förskolepersonalen frågan om de tyckte att de behandlade pojkarna och flickorna lika oavsett kön, varpå de (likt övriga oupplysta Sverige) svarade "självklart". För att bevisa detta filmade de sig själva i sitt arbete med barnen, och upptäckte att det absolut inte var som de trodde. Tvärtom! De bemötte barnen olika utifrån kön.

De komplimerade flickorna för andra saker än pojkarna, och flickorna fick hjälpa till i större utsträckning än pojkarna.
När flickorna tappade bort - låt säga en sko - så fick de fundera och klura på var den kunde vara och var de hade haft den sist, osv.
Men när pojkarna tappade bort samma sak så blev flickorna i större utsträckning tillfrågade om de sett skon, och flickorna blev med ens involverade i pojkarnas letande. de fostrades således redan i unga år till att hålla ordning och reda, inte bara på sina egna saker, utan på pojkarnas också.

För att ändra detta så bestämde personalen sig (tillsammans med genuspedagoger) att bemöta barnen på andra sätt, och "öva" på det som var typiskt för det andra könet. Som vår kloka TS redan nämnt så handlade det såklart inte om att tvinga pojkar att leka med dockor och flickor att leka med bilar!
Flickorna uppmuntrades till att ta för sig mer, stå på sig, och de fick heller inte lika mycket komplimanger för sitt "söta" hårspänne, "fina" skor eller "gulliga" tröja.  Pojkarna å sin sida, fick öva på att bli mer fysiska, de tvingades uttrycka sig bättre (mindre gap och skrik för att få igenom sin vilja) och de fick lära sig att vänta på sin tur.

Resultatet lät inte vänta på sig, och eftersom detta projekt inleddes på mitten av 90 talet så har man haft förmånen att följa dessa barn upp i åldrarna. Gymnasiet rapporterade att det gick väldigt bra för pojkarna. De beskrevs som sociala, lyhörda och kommunikativa. Alltigenom positivt.
Flickorna beskrevs på annat sätt. De var generellt sätt mer bökiga och högljudda än sina "icke-gävleprojekt" klasskamrater.

Detta beror i sin tur på att vi har en annan toleransnivå för flickor än för pojkar. Jag pluggar till socionom och har läst en del om det här med omhändertagande av tonåringar, och hur det skiljer sig när man resonerar kring vilka kriterier som ska uppfyllas för att någon ska anses "på fel spår". En flicka kan ex omhändertagas för att hon lever promiskuöst! En pojke skulle man aldrig omhänderta av en sådan anledning. Överlag har man en lägre toleransnivå för flickor än för pojkar, vilket är intressant när man tittar på resultatet av gävleprojektet.

Pojkarna - som ju egentligen hade mer "flickiga" egenskaper - beskrevs positivt, medan flickorna - som betedde sig som vilken pojke som helst - stack ut från den typiska föreställningen om hur en flicka ska te sig.

Det kan vara värt att fundera över!

Varför får din son inte ha rosa kläder om han vill?

Skulle du inte tillåta din dotter att ha en spindelmannentröja från killavdelningen?

Blir svaret på min andra fråga Ja, så gör du ju en värdering, där pojken (indirekt) står högre i rang än flickan. Helt i enlighet med principen att "byta upp sig" eller "byta ner sig"..

Bögigt? Du menar att en färg skulle göra din son homosexuell? Eller att andra människor skulle tänka att "nämen titta, här kommer en liten bög på 4 år"?

Eller hur tänker du egentligen?

För att det är okej för en flicka att klä sig i pojkkläder, men inte för en pojke att klä sig i flickkläder. Menar du på allvar att du inte förstår sambandet?
Det är lite samma sak som att kungen kan göra sin flickvän till drottning, men drottningen kan inte göra sin pojkvän till kung.

Handlar om status och att byta upp- respektive ner sig.

Du har dessvärre inte förstått vad det handlar om. Det är ju bara att beklaga, men fölusten är ju di och dina barns. Det handlar inte om att vägra någon en viss färg eller leksak, utan att erbjuda något annat för att bredda.

Värsting? O vad fan menar du med det?

Absolut inte. Min dotter är en oerhört stark och trygg liten tjej som vet vem hon är. Hon bryter inte ihop om de rosa eller lila kläderna i garderoben är slut. Hon måste heller inte bjuda tjejkompisarna på prinsesskalas när hon fyller år.

Hon är så pass trygg i sig själv att hon - när hon vaknar - går till sin garderob och väljer ut de kläder hon för dagen vill ha. Sen om det råkar bli de mörkblå eller röda byxorna spelar ingen roll. Hon behöver inga kläder för att befästa sin identitet!

Ja, tar man en sak från sitt sammanhang kan det ju få vilken betydelse som helst. helt sanslöst att man ska behöva förklara sig vidare.

Men okej. Detta uttalande syftade ju till att hon betedde sig på ett sätt som inte är så typiskt för SITT kön, men fullt normalt för en kille.

Frågan är hur bekväm han känner sig i Kittykläder? Tyvärr så känner sig nog flertalet av små pojkar tämligen obekväma i Kittykläder, eftersom deras identitet är intimt sammankopplat till vad de har på sig. Beklagligt.

Ja, det är klart att det är normalt att vråla och brottas när man leker. Absolut. Och det som står i TS är just det. "vrålande brottar ner kusinen i LEKEN"

Fast kanske inte om man är flicka och bor hos dig. Då ska man kanske mest sitta i sin rosa klänning och se duktig ut.

Ursäkta sandlådan, men du gör mig mållös med ditt oförstånd.

Nej, men det är ju precis det jag menar! Det behöver inte handla om Kittykläder just. Jag pratar om "typiska tjejkläder" som majoriteten av killarna inte känner sig bekväma att sätta på sig.

detta eftersom deras indentitet ligger i yttre attribut.

Har du inget bättre att tillföra så avslutar jag min dialog med dig. Jag skulle kunna föreslå en och annan bok, men det förutsätter ju någon form av förmåga att kunna reflektera. Och det saknar uppenbarligen du.

<3

Godnatt du kloka.