Låt flickor få vara flickor, och pojkar få vara pojkar!

En vännina till mig fick en sarkastisk kommentar om inköpet av Hello Kitty-prylar till sin pojke. "Jag undrar om du skulle klä din dotter i Hello Kitty? Eller är det enbart reserverat för pojkar, allt i jämställdhetens namn"   Och jag började fundera på vad som sagts. I "jämställdhetens namn" så är det omöjligt att göra lika så länge som omgivningen har olika förväntningar och bemötande på pojkar och flickor. En pojke i Hello Kitty uppmuntrar inte det sockersöta tjejiga och det sänder inte budskapet att "det här är en typisk pojke!"  När jag köper kläder till Ninja så är det med omsorg och eftertanke. Allt sockersött går bort. Allt som är för könsstereotypiskt avstår jag ifrån. Inga klänningar, ingen spets, inget rysh-pysh. Inget som signalerar "Jag är en söt flicka,, behandla mig därefter". Hade jag däremot fått en son så hade jag gjort tvärtom. Jag hade antagligen frossat i gull-gull, rosa och Hello Kityy och jag hade avstått från de mer dova färgerna (t.ex vissa av fem myror-kläderna som Ninja har) Detta är en del av vad man kallar "kompensatorisk pedagogik" vilken innebär enkelt att man medvetet försöker kompensera där det finns brister och motverka det traditionella könsmönstret. Hon kommer ju att få tillräckligt med uppmärksamhet utifrån sitt kön utan att jag behöver förstärka det. Det är också därför jag uppmuntrar hennes mindre "tjejjiga" kvalitéer (om vi nu ska envisas med att sätta ett kön på mänskliga egenskaper) som t.ex att ta plats, att höras, att synas, att busa, vara fysisk osv. (Jag vet att jag gjort mitt jobb då hon vrålandes brottar ner kusinen i leken) Men det handlar inte inte om att pojkar inte ska få leka med bilar eller flickor inte leka med dockor som många verkar tro. Och det handlar inte om att flickor inte ska tillåtas vara mjuka och tysta eller pojkar högljuda och busiga. Syftet är ju att stimulera barnet så att de överskrider de traditionella gränserna och ge dem möjlighet att utveckla samma förmågor oavsett kön. Tanken med den kompensatoriska pedagogiken är att alla barn ska få träna och utveckla förmågor för ökad självständighet och samhörighet. Traditionell uppfostran ger ju i allmänhet flickor mer av samhörighet och pojkar mer av självständighet. Hade jag haft en son så hade jag gjort tvärtom. Då hade jag dämpat det mest "pojkiga" och uppmuntrat det känsliga, det lugna osv. Omgivningen kommer ju liksom uppmuntra det könsstereotypa tillräckligt och på så sätt skapar man en balans. I jämställdhetens namn. (givetvis ska man ta hänsyn till individen. Det finns ju tysta känsliga pojkar och de behöver inte tystas mer, och samma sak med flickor. Man får titta till barnets behov och det bemötande barnet får av omgivningen)