Låt flickor få vara flickor, och pojkar få vara pojkar!

Har bara läst TS och alla TS inlägg.

När jag var liten tyckte mamma att det var väldigt viktigt att pojkar såg ut som pojkar och flickor som flickor. Vi gick alltid runt i klänningar eller tunna blommiga tights som ALLTID ALLTID gick sönder när man lekte. Mamma köpte aldrig lego eller pussel för hon tyckte att det var för pojkar.

När jag var 12 klippte jag av mig mitt långa hår. I ÅR (ÅR!) har jag fått höra hur oflickig och okvinnlig jag är. "När ska du spara ut det, när ska du bli en riktigt flicka igen?" Vad är en riktig flicka? Varför är jag inte lika "kvinnlig" som mina vänner?

När jag var 16 slutade jag köpa kläder med färg. Nu är jag 20 och min garderob helt svart. Den innehåller allt från skjortor till kostymbyxor till glittriga klänningar. Mamma tycker jag ser för hård ut. Jag tycker att jag ser ut som mig själv.

Om bara någon, en enda människa, under min uppväxt sagt att det är OKEJ, man FÅR se ut som man vill, så hade mitt liv varit enklare. Om någon sagt att JA, du är tjej men du får leka med lego så hade jag kanske sluppit spara min veckopeng i smyg och gömt det nyköpta legot under sängen för om mamma hittade så åkte det i soporna.

Du är klok, Lady Dahmer. Jag gillar tanken på kompensatorisk pedagogik. Samhället uppfostrar oss ändå till att vara på ett sätt, varför inte få höra någonting annat hemifrån? Det ger en iaf valmöjligheten. En annan syn på saken.