Att oprovocerat brotta ner en kamrat som man leker någon lek med är inte något att uppmuntra, oavsett kön.
Däremot är en kontrollerad "brottningsmatch" med två barn som är med på leken ett utmärkt sätt att utöva kroppskontroll, träna smidighet och bli av med överskottsenergi.
Oavsett kön.
Men det har du väl också något problem med DrKejs? Jag skulle kunna skriva att tomater är goda, och det skulle vara ett tecken på hur dum i huvudet jag är enligt dig.
Hello Kitty har iofs vuxna människor, men vilken tioåring är fortfarande kvar i småbarnsklädsträsket?
DrKejs - ja, självklart är det jätteviktigt med närvarande pappor. Synd då att du är emot en av de lösningar som skulle bidra till mer närvarande pappor: kvoterad föräldraförsäkring. Det är lätt att klaga på hur det ser ut, svårare att vara en del av lösningen.
Angående lekdiskussionen så tycker mina ungar att det är oändligt mycket lättare att röra sig i mjuka strumpbyxor och leggings och en tunika, än vad det är i hårda "killbyxor" och jeans. Jeans har de bara om vi ska göra något då de inte ska vara fysiska, i övrigt har de mjuka kläder.
Jag förstår TS tanke, men jag tycker att hon skjuter lite bredvid målet. Jag tycker inte att man ska undvika så mycket som TS beskriver. Däremot kan man uppmuntra till fysiska lekar lite extra den dagen ungen har klänning på sig. Det är också att kompensera.
Poängen är den att om mamman redan från början blir huvudföräldern så fortsätter det så även längre fram. Och om pappan hamnar utanför redan från början så är det lättare för honom att bli en bakgrundsfigur i barnets liv, och i många fall även försvinna helt.