Låt flickor få vara flickor, och pojkar få vara pojkar!

har bara läst TS Jag känner inte till "kompensatorisk pedagogik", men jag tycker att det låter rätt så rimligt. Varje dag bombarderas vi med förväntningar, de kommer via media, kompisar, förskolan, släkt osv. Vi ska vara på ett visst sätt, pojkar ska vara lite tuffa, leka med vissa saker osv. (hur många killar läser vårdprogrammet, och hur många tjejer läser fordonprogrammet? för att se vilka effekter dessa lekar har. Hur ofta hör vi en 14-årig kille säga "jag vill bli sjuksyrra"?) Dessa förväntningar begränsar min lille pojke, och det tycker jag är deprimerande! Mitt lilla barn ska vara helt fritt att välja själv - men som samhället ser ut idag så är han inte det! Och tror man att barn, eller vuxna, i dagens samhälle är helt fria att göra som de vill - så är man helt vansinnigt naiv!! Påtryckningarna är inte uttalade, men de finns där. Som förälder vägrar jag förstärka dessa förväntningar eftersom de begränsar honom - och jag vill att han ska vara så fri som möjligt i sina val! Det är jämställdhet för mig, det är viktigt för den personliga utvecklingen, och därför är det en viktig samhällspolitisk fråga. 

en pojke i rosa och en flicka i blått behandlas verkligen INTE lika, men det är en väsentlig skillnad på hur man behandlar t.ex en flicka i en söt klänning och en flicka i jeans och neutral t-shirt. och det är en väsentlig skillnad på hur man behandlar en pojke i tuffa spindelmannentröjan och en pojke i jeans och neutral tröja. om du förstår hur jag menar.

kommer ludvig till förskolan i en tuff tröja så kommer han bemötas utifrån det. kanske få höra "wow, vilken COOL/TUFF tröja du har idag!" -- kommer han till förskolan i en vanlig tråktröja så kanske han inte får nån kommmentar alls. det kommer få honom att tänka att det är bra att vara tuff och det kommer skapa ett behov av att vara just det. Vilket i sin tur påverkar omgivningen och bilden de har av honom, förväntningarna som i SIN tur påverkar hur han bemöts. En tuff kille i coola kläder bemöts som tuff och cool medans en kille i söta kläder bemöts mjukare. samma sak med flickor. en flicka i klänning eller glittrig tröja får otroligt mycket mer respons än en flicka i vanliga kläder. Det är "åh vad SÖT/FIN du var idag!" vilket i sin tur får henne att tänka att det är bra att vara söt för då får man positiv respons. kläder påverkar människor förväntningar och bild av varandra, och det i sin tur påverkar hur man bemöts. Eller  tror du t.ex att en östermalmskärring får samma bemötande som en punkare? till exempel?

nej det gör du inte. det gör ingen.

Du menar att du inte hade höjt på ögonbrynen om du mött en kille på stan som var klädd i klänning och högklackat? Som gick omkring och pratade med sina killpolare samtidigt som han pudrade näsan och senare la ner dosan i handväskan som han bar på armen? Allvarligt???? Jag hade börjat gapskratta! Och hade mina barn varit med mig hade de sagt Mamma, kolla på den killen, hur är han klädd?

Jag tycker det är skrämmande att så många skriver "Jamen självklart ska pojkar och flickor ha samma rättigheter" och så förnekar de i nästa andetag att man har samma rätt att bära olika klädesplagg! Visst, kläderna är inte den enda eller den största spiken i den sunkiga könsrollskistan, men det är likväl så att "som man är klädd blir man hädd". Inte många förnekar att pojkar och flickor har rätt till samma utbildningar, samma yrken, samma frihet, samma rösträtt osv, något som ridigare varit omöjligt. Men likförbaskat motsätter man sig att pojkar och flickor ska kunna gå över traditionella könsmönster när det gäller kläder. Märkligt! Varför är det så viktigt för er att pojkar har pojkkläder och flickor flickkläder?

Det går åt andra hållet också. Just nu gillar  min son rosa, han har alltid gillat glada, starka färger, i synnerhet rött och gult, och brukar få välja inom rimliga gränser. Det är ju han som ska ha kläderna, så då får han ju vara med och påverka. Jag vägrar ta på honom saker av dålig kvalitet, han får inte klä sig som en liten soldat och han får inte ha tröjor med rent motbjudande tryck, men i övrigt så får han välja rätt mycket. Det blir ju ett problem när han vill ha rosa. För om han väljer en rosa jacka så kan jag ge mig fan på att en massa mammor kommer att höja på ögonbrynen och tro att jag är en jävla pretto-mamma som tvingar på sonen rosa för att visa hur jämställd jag är och "använda honom som reklampelare för mina åsikter". Idioter. Men otrevligt ändå. Det andra problemet är att han kan få skit för det av äldre killar som gnölar om att det är en tjejfärg och mesigt, varpå barnet kommer hem och är ledset och inte längre vill ha sin jacka, och jag får köpa en ny dyr och han har lärt sig den onda läxan att han inte får ha vissa saker som han tycker om. Det blev aldrig något problem ity han valde en röd höst- och vårjacka och en blå vinterjacka. Och inget barn har kommenterat när han bär sin svarta hello-kitty-keps, tvärtom så krävde omedelbart hans bästa kompis en likadan. Men vuxnas fördomar om att lila och rosa är förbehållet flickor ställer till problem för de killar som gillar rosa eftersom det anses lite fjolligt och fel för pojkar att gilla flicksaker, flickor kan gilla killsaker och vara tuffa men tvärtom går inte. Tjejsaker har liksom lite lägre status så en kille i rosa klär ner sig och det är tydligen oerhört provocerande om man låter sina oskyldiga barn förnedra sig själva så.

Så det är bara en slump att kvinnor oftare lider av dålig självkänsla och oftare skadar sig själva? Det är bara en slump att kvinnor oftare lider av depressioner och ätstörningar? det är bara en slump att 9 av tio chefer är män och att kvinnor oftare behandlas orättvist på arbetsmarknaden? Det är en slump att kvinnor tar 80% av arbetet i hemmet, trots att de även jobbar? det är alltså bara en slump att kvinnor har sämre villkor och oftare är offer för sexualbrott osv? osv i all oändlighet. Könsroller begränsar alla.

Och om min son bara ville ha svart och blått så skulle jag leta mig blå efter svarta och blå kläder som jag tyckte var lite kul, men aldrig tvinga på honom rött eller orange. Precis som du. Min son är snart fem och ju äldre han blir desto tydligare egna åsikter har han, och jag får argumentera för min sak om jag vill något annat. Bra. Det du skrev om män och depressioner: kvinnor är något överrepresenterade vad gäller depressioner, men män går oftare odiagnosticerade - vilket märks i att män är överrepresenterade vad gäller alkoholmissbruk (som ofta är depressionsrelaterat) och självmord (som är resultatet av en obehandlad depression).

och isåfall vad beror det på? kanske att män ska vara starka, bita ihop och inte visa svaghet?

Ja jag tror också att män "fasar" för att gå till en doktor och säga att man är deprimerad. (eftersom det skulle ses som omanligt). Jag tycker faktiskt synd om män som har så höga krav på hur en riktig "man" ska vara.

Självklart är Pojkar och flickor väldigt olika redan från start och inte bara mellan benen.