Faderskap?

men det är väl inte rätt?

Det ÄR straffbart för en kvinna att uppge falskt faderskap. Alla föräldrar har rätt till att veta om sina barn, och om det finns en Biopappa där ute som INTE vill ha sitt barn, så får han avsäga sig rättighetern, först därefter kan en annan man adoptera.
Men nej Soc kräver inte DNA, men Du borde inte vara så egoistisk att hålla ett barn borta från pappan. Sen säger jag inte att det inte finns omständigheter som gör att det vore det bästa, men då får man dra den rättsliga processen.

Håller med teskedsgumman! Har de häxjakt på dig finns det nog en anledning till det. Och dessutom verkar de ju ha rätt med tanke på att du tänker föra både en man och ett barn bakom ljuset. Säkerligen inte den första kvinnan som gör det medveten, men du är den första jag hört skrika ut det och tycka att det är din självklara rättighet att göra så, de flesta tror jag faktiskt mår skit över det.

Nej det kan de inte, så du är inte lost :) Däremot kan ju socialen kontakta polisen om det finns misstanke om något.
Men vanligtvis när det handlar om DNA prov är det ju oftast mannen eller kvinnan själva som ber om det, när det inte är 100% vem pappan är. Inte socialen som gör det.

Om biopappan till exempel vid senare tillfälle skulle stöta på de, och han lägger ihop ett och ett och begär DNA prov, så han bevisligen är pappa, kan han begära skadestånd etc.

Absolut, som jag sa, det är inte alltid det "bästa" att dra in den biologiska pappan, men det är fortfarande rätt att göra det. Vid extrema fall där barnet kommit till vid våldtäkter borde man kunna få undantag, men då genom att just uppge "fadern okänd" och sen låta en annan man adoptera den.

När kvinnan skriver under pappret så undertecknar hon på samma gång att hon uppgett alla möjliga fäder, precis som någon tidigare sa så är det inte själv handligen i sig som är straffbar, men hon bär bland annat falsk vittnes börd. Vilket är åtalbart. Särskillt då dessa handlingar dessutom styrks av två obehöriga vittnen.

Och för att gå tillbaka till ämnet om SOC kan kräva faderskapstest, så det beror på hur man menar med att just SOC gör det. Har nu suttit och läst två doktors avhandligar i ämnet och om det är så att socialtjänsten finner det trovärdigt att någon annan är fader eller av någon annan anledning misstror att fadern är biologisk, så måste de göra en utredning. Den utredningen innebär också att Socialen själva får hämta in information från andra "närstående" till modern utan dennes sammtycke om hon vägrar sammarbeta. När det sedan kommer till DNA prov så går Soc via familjerätten via polisen, men det är på Soc inrådan som DNA prov kan komma på tal.

Den konstanta siffran på både "fädrar som tror sig vara far men inte är det", och "fädrar som vill ha DNA test för att faställa det-och sen inte är det" ligger på mellan 5-14% i Sverige, beroende på område. Flest "fel" skall det dessutom vara i Malmö.

Tillägg:
Däremot är det OMÖJLIGT för en man som skriver under faderskapspappret att efter upphävande av faderskap få tillbaka ett enda cent av det han eventuellt betalat i underhåll till det barn han sedan bevisats inte vara far till, detta för att han inte "tvingats" skriva under utan självmant valt det.

Men tillbaka till TS. I föräldrabalken står det också att det är av barnets största intresse att få rätt far signerad. I de fall man är gift kan till och med den gifta mannen avsäga sig faderskapet om annan frivillig skriver under, vilket dock måste godkännas av kvinnan såklart.

Det du borde göra är ju att helt enkelt vara ärlig. Har du en far som trots icke biologiska band vill vara ansvarshavande, så är det ju samma som vid inseminering/adoption, men då tar du heller inte rättigheten från biologiska fadern samt barnet att veta vem som är biologisk.

Nej det stämmer att det inte finns några föreliggande domar i just falskt faderskap, dock är det inte omöjligt att få på dessa grunder, då man hävdar "falsk vittnesbörd" att få någon dömd, precis som i "falsk vittnesbörd i rättsak" är straffbart men heller knappt några verkställda domar, men inte omöjigt.

Föräldrabalken koncentrerar sig först och främst på barnets rätt oavsett vårdnad, fader/moderskap eller umgänge. Det finns inga brottsföreliggande åtgärder för hur ett sådant ärende skall dömas efter/hanteras.

En annan intressant sak, som jag också läste i en doktorsavhandling är att det endast är i Sverige i Skandinavien som en far kan ifrågasätta sitt faderskap närsomhelst, i de andra skandinaviska länderna har de flesta en preskubition(ingen stavnings expert här inte), på 3 år. Det för att det inte anses vara bra för ett barn att bli faderslöst så lång tid efter födseln. Annat är det ju så klart om en man utifrån kräver DNA vid misstanke om att barnet är hans.

Om rätt ska vara rätt så dömdes en kvinna vid namn Anna Hemmingsdotter för oriktigt anklagande i rättsak för att först ha angivit en man för att vara far men sedan visats sig vara en annan far till barnet.

Hahaha jag vet:) Därför jag sa om rätt ska vara rätt :) Jag sitter här med värkar så jag har rätten på min sida att dryga mig för att hålla humöret uppe :)

Att läsa mig in i ämnen som inte riktigt berör mig verkar va en fullständigt underbar ide när man har svårt för att tänka på annat:) Lite OT rader har jag ju också kommit med.

Hahaha! Isåfall skall jag berätta för min man att han har rätten att dryga sig rejält! hehe :P

Ja det är bara om Socialen misstänker direkta oegentligheter som de påbörjar en utredning, annars är det en snabb smidig handling. De flesta vill ju inte ljuga hela livet för sina barn så det finns ju ingen anledning för Soc att starta utredning då.

Det beror ju på, om en kvinna tidigare ljugit om faderskap etc.
Men som jag sa innan, familjerätten väljer ju att lita på paret som slår sig ner om det inte verkar finnas några direkta oegentligheter.

Annars kan det ju vara allt från att en annan man också yrkar, eller mannen själv ifrågasätter etc..

Skönt att det blev utrett iaf! Min äldsta dotters pappa klyddade också och ville ha DNA prov först, tills han insåg att hade han inte "VERKLIGEN VARIT PAPPAN", hade jag förmodligen inte valt honom att vara falsk pappa, då fanns det betydligt bättre alternativ!
:) Men tyvärr får man ju som kvinna stå sitt kast och låta den biologiska pappan vara delaktig i bilden om han själv vill det, jag kan ju inte bara gå och välja och vraka bland män som man "önskar" att man hade haft sex med istället.

Visst är det brottsligt även i den frågan, men det finns som tidigare sagt inga fällda domar i dessa stämningar. Men tekniskt sett har kvinnan även i den situationen skyldighet att uppge möjliga färdrar. Står ju också i föräldrabalken att om mannen och kvinnan varit skiljda åt under befruktningen och lite andra saker som jag inte kommer ihåg ordagrant, så skall det utredas.
Anledningen till att det flyter "smärtfritt", dvs att man inte skriver under papper då är för att det hålls som självklart att kvinnan enbart "idkat" sex med sin make :P

Och angående din OT: Det anser jag också, har en tolvårig fd bonus dotter, som jag tack och lov kan hålla kontakten med regelbundet eftersom hon är så stor, och hennes farmor och farfar (min dotters farmor och farfar), när hon är på besök hos dem under loven oftast låter henne spendera någon natt hemma hos mig! Men jag har ju ingen direkt rättighet till det.
Min flicka på 2,5 har också en "extra pappa" sen hon var tio månader eftersom hennes bio pappa och jag separerade strax efter födseln då han återföll i missbruk. Skulle vi separera skulle hon för mig självklart få träffa honom, framförallt för hennes egenskull eftersom det är "honom" hon känner som vardagspappa (hennes bio pappa sitter inne och de träffas enbart ibland).
Tycker att i dagens moderna samhälle där det finns bonus pappor som spelar en stor roll i barnets barndom och utveckling, borde vara i barnets egna intresse att få behålla en regelrättig kontakt med.

MEN då kommer vi ju till ytterligheterna, hur skall en sådan lag utformas? Om kvinnan tillexempel under barnets fem första levnads år har haft fyra olika bonuspappor, skall då alla dessa ha rätt till umgänge, och säg då att när barnet är femton och mamman håller samma takt att det är femton olika män som barnet skall spendera tid hos?
Och vem är det som ska föra dessa lagar, är det om barnet själv ser bonuspappan som pappa, det ska vara rätt till umgänge, och om han då inte vill? Kan man kräva detta av honom?
Eller är det bara bonus barn till förhållanden som slutar "bra" och pappan har ett intresse av att behålla kontakten med barnet som man kan yrka på umgänge?
För då kommer det direkt till bonusPappa/bonusMammans rätt till att träffa barnet och inte barnets rätt att träffa de.
Och underhållsskyldig kan man ju inte bli, för det innebär ju att jag kan dejta fem män enbart för att höja min månadsinkomst!

Eller hur, jag kan totalt FÖRSTÅ en kvinna som ljuger om en fader om hon blivit tvingad till sex av denna. Då för att smärtan är större än vinsten. Men i nästan alla övriga fall anser jag att smärtan av en lögn är värre än en sanning som kanske inte är rolig att höra(kriminell far, otrohetshistoria etc).

Haha det är det jag menar! Så hur reglerar man ett sådant umgänge? Samtidigt vet jag att jag hade blivit förkrossad om jag inte fått ha kontakt med henne efter att ha huldat henne och brytt mig i fem år! Men skulle man sätta en tidsgräns för det?
Någonstans får man ju bara hoppas att föräldern, den biologiska själv kan tänka klart och avgöra att det bästa för barnet kanske inte är att helt klippa av med någon som har stor btydelse för henne/honom.

det är far och mor föräldrar som sådana domar trädits i kraft, samt i något annat entaka fall, men aldrig för en bonus förälder. Inte ens för en förälder som "trott" sig vara biologisk far har fått rätt i ett sådant ärende.