Svårare än så behöver det inte vara.

Som gravid, ammandes, eller förälder i allmänhet så gör man onekligen val. Man väljer att ta eller inte ta risker. Man väljer utefter förutsättningar och ideal.

Man påverkas av forskningresultat och normer. Vilka förstås kan variera, i både tid och rum.

Ena dagen är det ofarligt för ammande mödrar att dricka vin, andra dagar inte. Ena dagen ska barnen sova på magen, nästa dag är det livsfarligt.

Jag kan tänka mig att föräldrar och blivande sådana  tappar förtroendet för vetenskap och normer.

Men vad vet egentligen den lilla människan om alkoholens påverkan på fosterutvecklingen, om nikotinets påverkan på ammande barn och om andningens funktion i förhållande till sovläge?

Själv tänker jag som så att jag vill kunna se mitt uppvuxna barn i ögonen och säga;

"Jag tog inga risker vad gällde ditt välmående, jag förhållde mig ödmjuk till vetenskapen och jag gjorde mitt absolut bästa för dig. "

Med andra ord;

Jag intog inga droger under graviditet och amning (alkohol och nikotin inräknat), jag följde de råd som vetenskapen hade att erbjuda vad gällde bland annat sömn och matvanor, och utefter min totala livssituioon gjorde jag bästa möjliga för mina barn.

Risken finns att man i framtiden kommer kunna påvisa en fara med att barn sover på rygg, att nikotin är ofarligt i förhållande till en graviditet och att alkhol inte påverkar fosterutvecklingen.

Den risken kan jag med gott samvete ta. För jag vet att jag gjorde det utifrån vad jag kunde veta, bästa för mitt barn.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-02-20 00:04

Jag har svårt att tro att ett barn skulle känna sig besviken och skuldbelägga en förälder för att hon INTE drack vin, eller för att hon gjorde det som forskningsresultaten UPPMANADE till.