Ung / frisk men Jobbar mindre än 100%

Hej!

Jag har på senare tid börjat känna att "näe, jag vill inte jobba mer än jag lever" planerar nu i mitt inre inför en framtid med lägre arbetstakt. Jag är snart 25 år gammal. Och jag tänker såhär att när jag och min sambo väljer att skaffa barn
(inom 3 år) så vill jag aldrig mer jobba heltid. Jag skulle vilja jobba 3 dgr i veckan. Thats it!

Ska tillägga att jag trivs mycket bra med mitt arbete, har en universitetsexamen och snart en legetimation, har mitt drömyrke och stortrivs på jobbet. Så det handlar inte om att jag inte hittat rätt yrke.

Visst förstår jag att det kommer bli stor skillnad i ekonomin men då har jag/vi tänkt att jag/vi bor gärna litet för att klara av det. Både jag och min sambo kan tänka oss att bo litet för att kunna jobba mindre och på så vis kunna umgås mer med familjen. Varför finns det en föreställning om att man måste ha ett rum till varje barn, man ska helst ha både bil, bostadsrätt och hög lön innan man skaffar familj och man ska ha råd att åka utomlands varje år, annars "har man inte tillräckligt bra ekonomi för att skaffa barn"? Vi bor nu i en etta och trivs väldigt bra. Enligt vår mening kan vi mycket väl bo kvar här fram till barn nr 2 är påväg.. då först är det nödvändigt att flytta till en 2:a/3:a. Barn blir inte lyckliga av tjusiga parkettgolv, utan av närhet, uppmärksamhet och kärlek..

Jag undrar nu, tycker ni att jag är konstig??? Är det ngn mer som känner likadant? Man har ju liksom alltid haft föreställningen att det endast är sjuka/gamla/lata/småbarnsföräldrar  som inte jobbar heltid, och så fort ungarna kan gå på dagis ja då ska man upp i full aktivitet igen, om man är normal dvs ... men jag håller inte med om det!!

Man kan nog göra det till en livsstil. Att jobba mindre och leva mer.. 

Vad tror ni...?

Tacksam för alla svar!