Nu är han här! Tidigt i måndags morse kl 03:16 föddes Gabriel i v.38+4, 4030g tung och 52 cm lång. Det blev inte riktigt den förlossningen jag hade hoppats på men vi mår alla bra och han är världens gosigaste så man glömmder fort det jobbiga. Det hela började med en hjärtklappningsattack kring lunchtid på söndagen som ledde till en ambulansfärd in till specialförlossningen där de skulle kolla upp mig och liten i magen. Väl på förlossningen började sammandragningarna tillta och kännas. Då de redan skrivit in mig för observation så konstaterade man att jag skulle inte få åka hem utan bebis. För att snabba på förloppet tog man hinnorna efter nån timmes lugna värkar. Efter nån timme till med något starkare men oregelbundna värkar satte man in värkstimulerande dropp och då tog det hus i helvete. Har ingen koll på klockslag och så än, jag kommer få min journal idag när vi åker in på PKU-test, men det gick FORT. Och jag fick mer och mer panik när smärtan tilltog. Jag har aldrig varit med om, och vill aldrig mer uppleva, den typen av smärta. Fy, ångesten sitter djupt, undrar hur snabbt jag glömmer den *ryser*. Nåja, jag bad om kvaddlar och smärtan när de satte dem fick mig snarare att tappa kontrollen än mer. Jag bad om ryggbedövning då men kände att det tryckte på. Fick ligga ner och då var han på väg ut. Tre krystvärkar senare, där jag återfick åtminstone en del av kontrollen tack vare den underbara personalen, kom han ut hal som en ål och jag fick lyfta upp honom på magen precis som jag bett om. Den avslutande positiva upplevelsen hjälper mig bearbeta den intensiva förlossningen och resultatet, vår vackra Gabriel, gör att det jobbiga bleknar för varje timme som går. Bilder kommer inom kort!