WOW! 5-minuters-metoden funkar SÅ BRA!

Hade TS skrivit att hennes dotter skrikit i 2-3 timmar varje natt i en vecka innan hon började sova, eller skrikit tills hon spytt hade jag skitit högaktningsfullt i vilken metod hon än använde, jag hade tyckt det var fel i vilket fall! På samma sätt hade jag tyckt att det var precis lika OK som nu om TS faktiskt hade kört 5mm till punkt och pricka istället för en egen variant! Det som för mig är viktigt är att barnet verkar må bra och inte har fått vara ledsen långa stunder och lämnad att klara ut det på egen hand! TS har ju uppenbarligen gjort saker för att lugna sitt barn, tex kroppskontakt och kortare tid mellan stunderna då de gått in till barnet osv. Och ja, då tycker jag det är ok för hon har hela tiden sett till sitt barn! Fall jag läst och sett på nära håll där det gått fel är när föräldrarna slutat se till sitt barn och istället bara sett till metoden de kör.

Har jag egentligen skrivit någon stans att jag är emot alla CIO metoder rakt av? Jag har skrivit att jag inte gillar 5mm personligen just för att jag läst så mycket om hur fel den metoden blir när den följ till punkt och pricka, precis som med SHN. MEN jag har inget emot dessa metoder när de görs med barnet i fokus och avbryts om barnet svarar negativt på dem. Jag har inget emot dem heller om barnet svarar possitivt på dem direkt! Så ja, för mig är det OK med CIO metoder så länge barnet mår bra!

Jag är väl medveten om att det finns fler CIO metoder än 5mm. De är väldigt olika varandra trots allt. Den värsta som jag vet om är väl "3 day sleep solution" vari man låter barnet gråta en timme innan man går in Jag tycker personligen det är stor skillnad på att vara hos barnet när det skriker även om man inte tar upp det ur sängen jämfört med att vara utanför.När det gäller 5mm tycker jag inte om metoden som skaparen beskriver den. Det är metoden och hur den enligt skaparen ska utföras jag dömer ut. Egna varianter kan ju uppenbarligen bli jättebra men säger någon att "vi ska köra 5mm" tänker jag att de ska köra 5mm och inte en egen variant. Jag tror att vilken metod man använder blir den bäst om man gör den till sin egen och inte stirrar sig blind på metodbeskrivningen. Gör man det kan det gå väldigt fel. Kolla bara in AW forumet, annan metod iofs men ändå.

Hänger inte riktigt med i ditt resonemang faktiskt. CIO = cry it out = förutsätter att bebisen skriker och att man dessutom låter bebisen göra det utan att svara. Skriker inte bebisen, eller om man svarar på skriken genom tröst, fysisk närhet etc, så är det ingen CIO-metod. Skräckexemplen är i princip alla jag läst som använt sig av 5mm, och som använt sig av den på riktigt. Dvs inte hittat på en egen metod och sedan kallat den 5mm av misstag... så kan ju inte påstå att man kan kalla det skräckexempel ungefär som att det vore något enstaka undantagsfall där spädbarnen skriker hysteriskt väldigt långa stunder och väldigt många dagar. Som sagt, de fall där bebisen bara smågnäller lite är ju inte ens en CIO-metod, för bebisen skriker ju inte. Ge gärna din syn på CIO-metoder om du har en annan

Ja, jag säger som Vittra. Jag är dubbelt inställd till de olika CIO-metoder som finns. Om barnet skriker och blir lämnat i hysterisk panik, eller ledsen gråt, eller ilsket närhetsbehov så är det fel, oavsett om det lämnas en minut eller tre eller en timme. Om barnet gnyr en liten stund och sedan vänder upp rumpan i vädret ochs omnar gott så är jag positivt inställd till metoden, men då vete sjutton om vi ens kan kalla det för en CIO-metod. Och man undrar ju varför de ens behövde köra en "metod". Problemet blir ju när folk säger att de kört 5MM, får upprörda inlägg av såna som oss som vet lite om vad som händer med spädbarn som får skrika oreglerat, och sedan hela tiden modifierar sina inlägg med "nej men jag väntade bara någon minut innan jag gick in" eller "jag lyfte upp henne och lugnande henne innan jag lade ner henne igen". Då är det ju inte 5MM. Det är en egen hemmasnickrad metod som man TROR är 5MM. Så sprider man budskapet att 5MM funkade jättebra och sen kommer andra föräldrar och läser på lite och kör den "riktiga" 5MM och låter barnet skrika tills det kräks. Eckerberg är ju själv tydlig med att hans metod är till för föräldrarna, inte för barnet. och att det är till för föräldrarna för att dagens samhälle inte funkar ihop med barns naturliga sömnmönster.

Ok, förstår hur du menar.. håller med dig i det fallet att man inte bör lämna förtvivlat skrikande barn, men då undrar jag ju också i mitt stilla sinne varför man ens behöver en metod som cat36 också skriver. Och faktum kvarstår ju att 5mm i princip alltid resulterar i gråt och skrik. Så om nu CIO inte nödvändigtvis behöver bli just så, så är det ju ändå så det oftast blir. Och då är det fel. Och som cat36 skriver, problemen blir ju mycket påtagliga (tex i trådar som denna) när folk lovordar en metod de inte ens använt och oftast inte ens vet något om! Detta sprider ju det falska ryktet att 5mm fungerar bra och spiralen är igång...

Ska tillägga till detta att jag vet att du brukar prata mycket om hur viktiga rutinerna och förberedelserna är i de CIO-metoder ni har i USA och att så många använder sig av det tillvägagångssättet. Men så ser det ju inte alls ut här, 5mm är ju inte alls upplagd på det sättet!

Det är lugnt. Jag vet att Eckerbergs metod inte är känd utanför Sverige, men det är den metod som de flesta svenskar kör med när de använder en CIO. Mina amerikanska vänner använder, om de använder någon metod, oftast Ferber. Men för det mesta är mina amerikanska vänner samsovare och långtidsammare och sjalbärare. (Och jag vet att det är udda existenser i USA) Hursomhelst. Min poäng är just att min huvudsakliga svenska erfarenhet gällande CIO-metoder är just att folk använder 5MM, utan att vara särskilt pålästa, och UTAN att genomföra de här rutinerna som du pratar om. För det enda de har hört är att man ska låta barnet skrika och titta till det då och då. Och jag håller med om att vikten med en "riktig" CIO-metod är just att införa de här rutinerna och att se till att barnet är nöjt, och också har tankat närhet, när det läggs i sängen. Problemet är ju snarare med de föräldrar som inte har gjort det, som kör business as usual och sen lägger barnet i sängen och barnet reagerar så som jag har hört talas om otaliga gånger och också läst om här på FL,dvs med hysteri och panik. Förstås.Och då tror föräldrarna att det ska vara så, så de låter barnen skrika och skrika och skrika.

Ja det enda är väl att han förespråkar en nattningsrutin. Rutiner dagtid för mat och sömn tror jag inte han förespråkar?

Tjaa om man inte tycker att en minimal undersökning på 95 barn bör ses som forskning så Det är nästan skrattretande att han ens nämner den... Men som Plutteli skriver, det blir liksom så fel när de båda är så anti forskning och inte vill räkna med den etablerade kunskapen som man faktiskt har, och samtidigt liksom hävdar att metoden fungerar skitbra och snurrar in sig i en massa ombeskrivningar som ofta är rätt långt ifrån den flerdimensionella verkligheten! AW är ju om möjligt expert på just det... även om Eckerberg också drar en hel del minst sagt märkliga resonemang!

På ett sätt blir jag lite irriterad på när fler av er skriver att det ligger i barns natur att vakna flera ggr per natt, att sova dåligt både det första och det andra halvåret och att de hamnar i olika separationsfaser osv. Att man liksom inte ska ha något där att göra, att man inte ska göra någonting för att riskera att "förstöra" naturens gång. Som att det skulle kunna ske något hemskt! Att ens barn kanske blir helt galen eller psykiskt sjuk eller får ngn sorts trauma av att få styras in i bättre rutiner... Man ska bara vänta ut tiden och hoppas på att det blir bättre..Att det är naturligt att bebisar vaknar på nätterna och att de hamnar i olika faser, ja, det må vara så. Men om man KAN göra något åt det, varför inte försöka göra det då? Jag menar att man kan styra in sitt barn i bättre vanor. SÅ mycket handlar om vanor och rutiner. Det är A och O. Man kan göra det på ett bra sätt som inte behöver vara hemskt. Vi försökte såklart göra mycket saker innan vi valde att göra detta. För jag var också emot 5MM innan. Men istället blev det bara alldeles för mkt för min dotter och blev bara som en röra av allt. Vi kanske var för ivriga. Men det hade nog gått lite för långt också innan vi verkligen försökte göra ngt åt hur tillvaron såg ut. Men en del saker kunde vi inte styra över så bra heller, vi flyttade och det var mkt nytt för oss och Lova.Jag blir också helt less på att en del hävdar att deras barn minsann är hungriga på nätterna och ska ha välling när de är 2 år! Det är ju nästan skrattretande. Säger bara stackars barn och framförallt föräldrarna. Det handlar endast om en dålig vana. Sedan finns det väl undantag om barn som faktiskt behöver det av någon anledning. Men om man då ska följa naturens gång så sägs det ju att bebisar ska sluta med nattmålen/målet runt 5-6 mån. För då behöver de inte äta på nätterna. Men det är ju svårt att styra bort det för att det har blivit en vana att vakna och få mat av mamma/pappa. Det finns metoder för det med. Men tänk om det också är farligt för ens barn!?.....Man gör sitt barn och sig själv en tjänst om man försöker skaffa bra rutiner och vanor tidigt.Ett barn anpassar sig snabbt! Så är det.Varför ska man som mamma låta det bara vara på ett visst sätt för att man har hört att "så här ska det vara". Det är som att man är rädd för att något hemskt ska hända om man försöker styra in sitt barn i bra vanor? Det är inget Fel i det!! Det är ju precis det dom behöver! Ett barns föräldrar, inte minst mamma är sitt barns vägledare. Dom vet ju själva inte hur saker och ting ska vara. De följer sin mamma och pappa. VEM mår inte bra utav att få sova hela nätterna liksom? Eller att kanske bara ha 1-2 uppvak där barnet snabbt somnar om. Ännu bättre om de kan somna om på egen hand. Ens barn mår definitivt bra av det och även då föräldrarna. Det blir oftast bara onda cirklar annars. Det är så jäkla tabu att be om hjälp, att prata om att något är jobbigt med föräldrarskapet eller ens barn, det är tabu att klaga över det. Man som mamma ska bara acceptera, oavsett hur man själv mår! Annars kan det ju misstolkas.. typ som att man inte skulle orka med sitt eget barn. Att man i värsta fall inte vill ha det eller ångrar sig eller något sånt. Inte undra på att det är rätt vanligt med förlossningsdepression. Det är ju så mkt nytt, sådan omställning, sömnen blir dålig och man känner sig lätt otillräcklig och hjälplös som mamma.Men så ska det vara misann! Det är så det är att vara morsa. Man ska bara ta emot och acceptera, oavsett om man själv håller på rasa samman. Man kan ju inte göra något annat än att låta det vara som det är. Man ska bara vänta ut tiden liksom.. För snart går det nog över. Det är bara en fas de är i. Snart kommer dock en ny. Har jag läst. Hm. oj, nu blev det knepigt! Får Hoppas att den blir bättre..  För så här är det, det har vi läst och så säger barnmorskorna. Man ska bara bita ihop. Oavsett om man som mamma håller på att gå närmre och närmre in i väggen. Men det är ju också tabu att tala om, som mamma ska man ju ha omänskligt mycket tålamod!? Varför ska man låta det vara på ett dåligt sätt !? Varför ska man acceptara att må dåligt? Ännu mer låta sitt barn må dåligt pgr av att bara låta det vara som det är, "för det är ju naturens gång att det är såhär"... Jag var nära att brista, mitt tålamod skulle inte hålla så mycket längre. Jag var livrädd. Tänk om man skulle göra något fruktansvärt dumt!? Man har ju hört om knäppa hemska föräldrar som tex skakar sitt barn. Men inte skulle jag kunna göra något sånt!! Nej gud nej! Men i de värsta stunderna kunde jag faktiskt förstå att en del gör något så hemskt! För man är så jävla hjälplös och förståndet håller på att brista. Ingeting hjälper och frustrationen är ett faktum. Men jag hade det i mina tankar ofta, att inte bli en sån/göra något sånt hemskt. Och när det blev för jobbigt tog jag djupa andetag och gjorde något annat för en liten stund. Gick iväg till ett annat rum. Det hjälpte. Fyfan, skulle ju aldrig kunna skada mitt eget barn!!! Men att man kände att tålamodet höll på brista var ju inget man ville säga till folk. Inte heller barnmorskan. Man sa väl kanske att det bara var lite jobbigt, med sömnen och sådär. Men de sa också att de bara var i någon fas och att det går över.. Men skulle jag berätta hur jag egentligen kände och hade det då kanske man skulle anses vara en lite sämre mamma som inte orkar med sitt eget barn.. något i den stilen. Att man är lite knäpp eller inte mår bra psykiskt. Men jag bet ihop ett jäkla bra tag. Höll skenet uppe. Höll allt inne líksom. Men det är ju faktiskt sällan bra att göra det. Till slut mådde ingen av oss i min familj speciellt bra av hur vi hade det. Jag är SÅ glad över att vi gjorde något åt saken, och det gick ju så snabbt och lätt. Det var kanske precis Det min dotter behövde för att komma till ro och slappna av. Det var kanske därför hon inte gjorde något speciellt motstånd. Men i andras ögon låter det kanske som att hon typ har lärt sig att mamma och pappa inte bryr sig, dom kommer inte och ger upp och skrika. SÅ var det definitivt inte! Hade det varit en pers och tagit mkt längre tid, och om hon tex gallskrikigt och gjort motstånd så hade jag inte gjort det där! Man känner rätt tydligt vad som är rätt coh fel. Man hör skillnad på skrik och skrik.Det där funkade bra för henne. Det var rätt för oss alla. För hon sover i princip varje natt hela natten i sitt eget rum sedan dess. Vaknar hon till någon gång, vilket sker sällan, så är det bara små små gnäll, i sömnen i princip. Och hon blir lugn av sig själv och somnar om. Ibland går jag in och klappar på henne i alla fall, anske säger något lugnt för att hon ska höra mig, eller ger henne nappen, för att jag inte vill att hon varenda natt ska känna sig ensam och kanske rädd. Men hon har aldrig vaknar och skrikigt.Sedan håller jag med om att man in första taget inte ska hålla på exprimentera för fullt, att ett barn vaknar 1-3 ggr per natt är väl rätt normalt. Att man faktiskt kan bita ihop ett tag. Man orkar mkt mer än vad man tror. Men om det blir som det blev i mitt fall, att Lova själv tydligt inte mådde bra och inte sov mer än 1 timme i sträck dygnet runt. Och att när hon var vaken var gråtig och irriterad mest hela tiden och inte specellt nyfiken osv av sig.. DÅ är det inte normalt. Jag tycker det är heeeelt otroligt fantastiskt hur vi har det nu. Lovas utveckling har gått i rasande takt och är så jääkla glad och sprallig om dagarna. HELA dagarna. Alla vi känner och andra v träffar säger det med. OJ vilken glad liten tjej! Jäämt glad! Det är ju ett tydligt tecken på att hon mår bra och känner trygghet Det känns nästan som att hon tar igen den där tiden då det var dåligt och har galet mycket energi att bli av med nu. hehe. Hon är så himla sprallig och energisk. Och det ger mig så mycket energi med =) ÅH vad jag älskar mitt liv och min fina dotter!Hoppas att fler vågar göra något åt problem de har. Man ska inte behöva ta vad som helst. Man ska inte behöva känna att tålamodet håller på att brista. Att man bara ska acceptera en jobbig tillvaro en längre tid. Inget blir bra om man själv mår uselt. Man måste tänka på sig själv Också. Men självklart går ens barn i första hand. Det är inget jag ens ska behöva säga. Men det är superviktigt att inte glömma bort sig själv.

Nej, ts. Jag håller inte med dig. Det du skriver är vinklat utifrån en förälder som inte är påläst. Fröblomster förklarar ju precis vad som gäller utifrån barnets utveckling. Det är inget hon hittat på, varför inte läsa tex Lars H Gustafssons senaste bok om barn och uppfostran. Eller läs på Growing people, deras senaste utskick om sömn. Min dotter blev aldrig utsatt för någon cio-metod men idag sover hon oftast hela nätter, ibland med ett uppvak. Det var en tuff tid men man är ju också två (oftast)?Ett barn ska inte tvingas till sömn utan få hjälp att lära sig. Jag tror på rutiner och jag tror på att lära barnet sova men man kan inte lära barnet något det inte är mottagligt för, tids nog kommer den fasen i utvecklingenOch ts, det är inte så att ni som kört cio är de enda med glada, pigga, och utvecklade barn, det verkar vara något slags mantra för "er"Min dotter är en pigg liten skrutta som "alla" säger är såå glad jääämt www.growingpeople.se/templates/Page.aspx?id=2...www.norstedts.se/bocker/utgiven/2010/Var/gust.../