Min 19-åring kan inte bo hemma längre! Vad gör vi?

Försök ta er tid och sitt ned med en kurator. Jag gjorde det med min 17 åring och ännu, peppar peppar, 5 dagar efter har vi fått en bättre förståelse för varandra. Vi insåg nog båda två att vi inte lyssnade på varandra utan tog saker för givna. Jag är fortfarande förvånad över hur bra kuratorn var, hade förutfattade meningar tidigare coh trodde jag skulle få skit för att jag inte skötte mig som föräldrer. Men så blev det inte, han poängterade hur vikigt det är med att ge och ta från båda håll och där, på plats, lyssnade tonårsdottern i lugn o ro istället för att härja hemma.
Så jag tycker ni ska ta er tid med en utomstående.

Min tjej blir snart 18år och jag kommer nog hjälpa henne att flytta hemifrån för att rädda resten av familjen. Frågan är hur mycket man ska bry sig sedan? Efter gemensamt besök på BUP funkade det i ca 2 veckor, nu är vi i samma spår igen och vad jag än säger är hon arg. Men ska man acceptera att en snart 18 åring aldrig hjälper till  hemma mer än låter lampor o locktänger vara på hela dagarna, ställer porslin i hela huset, strör saker omkring sig och bara tar allt hon vill ha, oavsett vems det är. Visst blir det mycket "tjat" och då nämner jag inte allt men hur ska man då kunna ge positiv feed-back, vad ska man säga? Jag hittar då inget att säga jsut nu.....