Enda gången jag inte gapar och skriker är i sömnen!! Han driver mej till vansinne

Hej Ts,

Att vara 4 år är inte lätt för ett barn.. och det inte verkligen inte lätt att vara förälder heller.
Ni har verkligen kommit in i en ond cirkel som bara fortsätter.

Det jobbiga nu är ju att den enda som kan leda er ut ur detta är ju faktiskt du som vuxen.
Det absolut jobbigaste att höra nu när man mår så dåligt osm du gör över allt detta är när någon säger att det är ditt fel.
Jag säger INTE att det är ditt fel.
För jag skulla ladrig i livet tro att du har gjort detta medvetet.. men det är ganska sant att barn blir som en spegelbild av hur vi är mot dem.

jag tror att man måste komma så långt att man inser det innan man kan göra något åt saken.

Hur skulle du reagera att varje gång du öppnade munnen så sa dina kollegor/din chef att omdu är otrevlig tänker de inte prata med dig?
Hur skulle du reagera om din chef sa till dig att om du inte är klar exakt kl 16 med nåt du verkligen anstänger dig för så får du ingen lön för den dagen?

Hur skulle du reagera med att få dessa hot om allt jämt?
Hur tror du att din son reagerar över att jämt få höra att gör han inget bra så hotar du med att dra in allt?

Var är berömmet då i det han faktikst GÖR bra?
Tog du bort bolibompa för det han gjorde bra?
Hur ska du då få en son som lär sig se det bra ha gör om du bara straffar?

Jag har ganska nyklige skrivit lite tips i denna tråd här jag länkar till.

www.familjeliv.se/Forum-3-169/m51249752.html

Läs dem gärna.. om du villsåfår du gärna fråga mer eller inboxa mig. men det finns miljoner med småknep man kan göra för att få barn som faktikst inte bråkaro ch trotsar.

Vi behöver bara förstå att barnen blir som vi formar dem, och de kommer inte ädra sig utan att vi vuxna ändrar oss först.

Och kom ihåg.. jag säger inte att du är en dålig mamma.. absolut inte!
Men man behöver vägledning om hur man ska säga och göra när man inte längre vet...

De råd jag ger är sådanna jag själv fått av bup... och de har funkat jättebra för mig och för de som jag vet har följt dem.

med tanke på din rubrik så verkar ju inte din taktik funka??

Menar absolut inte att klaga på dig.. men för attk omma någon vart verkar det som att du måste byta taktik.

Om du fortsätter så kommer även han att fortsätta.
Om du ändrar dig kommer han att ändra dig.

Orkar du med att fortstätta som idag?

en tanke bara....

varför ska vi höga upp det negativa beteende genom att vis att det är det somvi lägger märke till.. genom att "hota" att om de inte lugnar ner sig så går vi och sätter oss i bilen??

Vad hade skillnden blivit om vi istället sa...
och du går med mig (vilket innebär att inte springa runt tx) såfår du vara med mig inne i butiken.

Nu måste han alltså pröva trial and error...

beter du dig inte så åker du ut.. och vad är du bete sig...? enligt dig eller enligt han,

Han misslyckades,vilket nästan blir givet i en sådan situation för du har bara sagt vad han INTE ska göra och inte hur du önskar att han gör. 

Om du inte leder han på hur han ska göra så blir det ett försökstest där de får pröva om vad vi kräver av dem för att inte få straffet.

Man kan mycket väl ha gränssättningar i positiv bemärkelse.
Du får vara med mig om du går tillsammans med mig i butiken.
Följs det inte åker de ut...  men barnetvetvad som krävs och behöver inte lista ut det då vi har satt reglerna redan.

Bättre ha regler för vad som gäller, än vad som inte gäller.

här är en tråd om en som pratar belöningssystem till 5åring just

www.familjeliv.se/Forum-3-25/m51466923.html

Det var inte meningen att kanka ner.. utan att ge en tankeställare.. vilket uppebarnligen det gjorde med.

Jag håller med att om barn ska få misslyckas.
Däremot så anser jag att  det ska gå till som så att... man ska se det positiva i allt istället.
OM jag lyckas så FÅR jag.....där man ser något lyckat som standrad och utgångspunk.
istället för att alltid se ett misslyckande som standard och utgångspunk.

Tänk om du fick välja att genom livet så har du olika utångspunkter, välj den ena eller den andra. att se plus eller minus.

"En vanlig frågeställning illustrerar Optimism vs. Pessimism via frågan, betraktar man ett vattenglas, som till hälften är fyllt, som halvfullt eller halvtomt? Sedvanlig visdom förmodar att optimister svarar 'Halvfullt', och pessimister 'halvtomt' (förutsättande att fullt betraktas som bra, och tomt betraktas som dåligt)."

http://sv.wikipedia.org/wiki/Pessimism

OM man har likadana tankar ang misslyckande och att lyckas.
Att om man hela tiden utgår från att ett misslyckandae är standarspunk.. vad får man då för värderingar i livet?
JÄmfört mot att om man utgår från att man ska lyckas.. vad får man då för värderingar?

Så om situationen hade varit istället..
-om du går med mig i butiken så FÅR du vara med...

så hade barnet likväl fått lära sig att hantera ett misslyckande när det inte följs så kommer en konsekvens dvs barnet får inte vara inne i butiken och man leder det ut som du gjorde till bilen.

SÅ barn som blir bemötta med positiv (optimistisk) anda lär sig misslyckanden precis lika bra som med ditt sätt.
bara det att jag anser att barn som bilr bemötta med positivitet och har inställningen att de kan få allt de vill om de bara anstänger sig.. faktiskt lyckas bättre.

Vem vill plugga på högskola med inställningen att misslyckas man så får man inget bra jobb? 

givetvis så vill man plugga med inställnigen att man kommer attt lyckas, få ett bra jobb som man vill ha mm..

Ditt sätt fungerar säkert lika bra mot trots.. fast det kanske tar längre tid.
jag föredrar det sättet som samtidigt bygger upp barnets självkänsla och förtroende genom att de levde upp till förväntningarna.

Klankar inte ner på dig alls.
utan som jag skrev.. det var en tanke bara...

jasså.. haha...
jo 5 minuter till lunch på jobbet så skriver man inte så bra..
inte heller med dem som drar i armen hemma.. hihi.. men iblnad går ju budskpaet fram i alla fall.

jag ser det så här...ni sa till han att om han äter upp maten så får han glass efteråt.
bra.

sen  uppmärksammade ni hans dåliga beteende 20 ggr genom tillsägelse och hot??

vad fick han för varje tugga han verkligen tog?
du skriver.. att det slutar som katastrof som vanligt.
Alltså så här ser er vardag ut.. alltid strul kring matbordet.
då måste man sätte fokus på just detta.

igronera allt dåligt beteende.
och då menar jag ALLT!!

om han leker.. titta bort, prata med varandra titta inte på han låta han inte ens tro att ni ens märker att han är vid bordet.

men..

får fort han tar en tugga vänder ni er till han och berömer, klappar, kramar, ja tom lite stående ovationer.

Han söker just nu negativ uppmärksamhet, dvs ni lägger märke till han då han gör dåliga saker.. han får uppärksahet får det dåliga han gör.. det duger liak bra som att få beröm för det bra man gör.
men så långe ni ger tillsägeler och hot då han gör nåt dåligt så kommer han att fortsätta.
alltså är enda sättat att bli av med detta att totalt igornera det.

han kommer att märka att enda sättet att få er uppmärksamhet är att göra bra ifrån sig. dvs gör det som ni förväntar er av han, äta maten.. då han gör det då får han all er uppmärksahet.. ni blir gladar, kramar klappar.. vill se igen, klappar händerna och kramar igen...

bråkar han.. så låtsas som om han inte finns där.. prata enbart med varandra.. börja städa i köket istället... gör nåt annat.

Vad ni ska se till.. är inte att såra han så han måste se på er när ni äter glass.
utan ni får de det som var bra han gjorde.. ge så pass lite mat att det är lätt att äta det.. typ 3 skedar klart.. han får glassen solklart!

och så sitter det... han blir medveten om att han kan lyckas.. och att den där belöninge inte är så svår att nå trots allt.

sen undrar jag hur mycket ni serverar.. blir det för mycket.. kanske det ser mycket ut för ögonen och allt blir jobbigt.. kan ni ge mindre portion och låta han ta om, ha lite extra köttbullar bredvid om han ätit upp sina tex..

DU skriver att han inte åt sin mat.
Hur mycket åt han.. åt han inget alls eller??

kan man inte belöna om man gjort lite bra.. ?
om man gör bra och dåliga saker under en dag.. ska man bara se till det som var dåligt och inte ge nåt beröm?
eller ska man se på helheten.. ja det var bra och dåligt.. och vi är ju glada för det som är bra.
kanske man ska belöna det som är bra även om det har blivit lite dåligt under dagen med.. så man inte hänger upp sig på det negativa utan på det positiva.

Han gör ju allt detta för att han får uppmärksamhet av det.
Man ska inte göra så stor grej av det.
Han kommer sluta när han märker att då han gör sådanna här saker så får han inte uppmärksamhet.

Negatvid uppmärksamhet innebär att barnet blir nöjd med uppmärksamhet i alla former och då även i den former där uppmärksaheten består i att skälla och tala tillrättavisa mm...

för att han ska förstå att han inte får någon uppmärksahet för det dåliga beteendet så måste man helt och hållet igronerat det.

man kan ju också undra om det är något att starta en stor fajt om.. barn kan mycket väl lära sig att...
aha.. om jag slänger mat på golvet och i glaset och häller dricka på maten så vänder de till sig och pratar med mig.. det gör mig ju så glad för jag vill ju att de pratar med mig..

nu säger inte jag att det så ni gjort.. men bara för att du ska förstå hur det går till p ett ungefär.

 Genom att inte ge han uppmärksamhet... det är det som alla barn vill ha.. de vill stå i centrum, de vill vara allt, ha allt och att  hela familjen ska se och lyssna på just dem, så kommer han att förstå att han inte längre får det där roliga som han trodde när han slänger maten på golvet.
att trycka på/av knappen har ingen effekt längre.. det finns ingen ström inget som kan få hans lampa att lysa.

men då han gör nåt bra.. då se ni han.. då är han sååå braaaaa och duuuuukti killla som får massor med beräm och handklappningar.
den knappen.. att äta maten, var rätt knapp till att tända hans lampa med. I den fanns det allt han ville ha.

hoppas du förståd vad jag menade.

bordskick det kommer han att lära sig.. han e ju inte så stor ännu utan en ganska liten kille.

Låter som ganska många gånger för mig...

jaghade nog gjort så här..

sagt en gång.. att när vi ätit maten så äter vi glass.

sen får han göra sitt.. låt han leka och fixa.. igronera helt.. invänta på att han ska börja äta... han kanske vill känna på maten, veta hur ris käns, hur är det att blanda dricka med maten.. kan man kladda med potatismos.
har han fått kladda med maten förut?
jag tror att det är ett stadium som alla barn måste gå igenom.

min 2åring äter köttfärsen med händerna ibland.. och majs med gaffel.
Sen klagar hon över att hon är kladdig.. och sen sitter hon och plockar flingorna ur yoghurten.
men jag tror det är bra att låta dem känna lite på maten.
väck nyfikenheten innan den ska in i munnen.

i alla fal.. låt han leka.. igronera allt sådant.. eller kanske om han har detta behov.. låt han hålla på då.
Det är svårt att säga så här i en tråd om han kanske behöver igorneras eller låta hålla på att undersöka.

men saken blir ju detsamma.. nästan.
häng inte upp er på det.

säg inget mer om det under måltidens gång att när vi ätit maten blir det glass.
utan låt han få göra sin takt...

så fort han tar en tugga.. så uppmärksamheten på.. klappa händer och krama.. 
man kan ju köra lite med skådespel.. får se en gång till att du kan ta en tugga så springer jag genast och tar fram glassen ur frysen.

då har du tryckt på hans knapp om hur man gör det bra och rätt.  

men jag hade kanske pratat lite om hur sugen jag var på glass efter maten.. som liten påminnelse om vad som komma skall.. utan att trycka på eller tjata om vad de ska göra för att få glass själva.