Anonym (Rådlös)

Äldre 2 Mar 17:15

52 svar

Min fru hatar min son..

För att göra en lång historia kort så har jag 2 barn från ett tidigare förhållande som idag är 14 och 16år. Jag är sedan ca 8 år gift och vi har 2 gemensamma barn som är 4 och 8år.

Relationen mellan min fru och mina äldsta barn har väl aldrig varit speciellt bra men det har fungerat...

Det som hänt nu är att sedan ca 1 år så bor 14åringen hos oss då han inte trivdes på den skolan han började 7:an i, Nu går han i en skola när oss och han trivs mycket bra även om han kunde göra bättre ifrån sig, men det är en annan historia..

När 14åringen flyttade till oss så var vi inställda på att det skulle bli jobbigt men nu har det skurit sig totalt, min fru kan inte med honom alls och blir också irriterad på mig då hon tycker att jag inte är nog konsekvent vad gäller min sons beteende. Till saken hör att mitt ex (tror egentligen att det hennes nya man )vill inte att han flyttar hem igen då 16åringen och han bråkar som tonåringar gör.

Stäminingen hemma kan man skära med kniv och alla mår dåligt, så där står jag som en åsna mellan två hötappar... ena sidan står mitt ex som inte vill ha tillbaka 14åringen och på den andra sidan min fru som int vill han 14åringen i huset, HUR FAAAAN ska jag komma runt detta??? att jag och 14åringen skulle flytta till eget boende är inget som går att lösa ekonomisk eller för den delen ens vill...

Tips och råd någon?

/Rådlös och förtvivlad

bluebird

Äldre 9 Mar 08:49

#31

Ess skrev 2010-03-09 08:13:23 följande:

Han har bott där i ett år och det hela har eskalerat till att det inte funkar alls, så jag tycker det är orättvist att beskylla henne för att inte vija ha honom där.Jag tycker mitt förslag att hon och sonen backar in i varsin ringhörna och låter pappan gå in och ta det fulla ansvaret för honom är det bästa i nuläget. Annars kommer det bara att skita sig ännu mer.Frågan är bara: Är pappan beredd att ta hela ansvaret för honom??För då kommer han inte att framstå som den gode som inte tjatar längre............Skulle han springa och röja efter sonen varje kväll han kom hem + att han självklart ska ta halva ansvaret för sina andra barn samtidigt, så tror inte jag iallafall att det skulle ta alltför lång tid innan han sätter ner foten en gång för alla.

Nu står det ju att barnet och nya frugans relation ALDRIG varit bra, så de har ju knappast haft en stabil grund att bygga på. ${#lang_emotions_undecided}$

Anonym (mamma)

Äldre 9 Mar 09:00

#32

Ess skrev 2010-03-09 08:36:53 följande:

Det är en väldig skillnad, ens egna barn hade aldrig fått äta i soffan överhuvudtaget. Hur mammans kille resonerar vet vi inte, det är ts som antar att han inte vill ha honom där.

Men det är ju tonåringar! Jag har själv tonåringar som inte får äta i soffan, men nog har dom gjort det ändå när jag kommer hem från jobbet. Detta leder ju inte till att jag inte vill ha dom boendes hos mig, dom är ju MINA och jag älskar dom över allt annat, och då är ju lite spill i soffan ingenting. Men om min man inte hade varit pappan så kanske han hade blivit sur och anklagat mig för att vara inkonsekvent!

Det är ju skillnad mellan "mina" och "dina" barn!!!

Ess

Äldre 9 Mar 09:14

#33

Nä inte bra men fungerande. Var brast det när det inte funkade längre?
Pappan måste aktivera sig i deras relation.

Min mans barn var tonåringar när vi träffades och jag skulle nog också vilja beskriva vår relation som fungerande, men utöver det ingenting.
Min man har också gjort klavertramp, men han har alltid försökt att hålla våran relation fungerande genom att aktivt gå in och reda ut och ta stötarna när det blivit nån fnurra. Hade han inte engagerat sig så tror jag faktiskt inte att dom och jag hade pratat alls nu längre.
En bonusfamilj funkar inte som en kärnfamilj, även om man hjälps åt så måste föräldern ta fatt i sina barn när det är nåt som går fel. Man blir inte två föräldrar när man flyttar ihop men någon, utan man blir en förälder med partner.

bluebird skrev 2010-03-09 08:49:45 följande:

Nu står det ju att barnet och nya frugans relation ALDRIG varit bra, så de har ju knappast haft en stabil grund att bygga på.

bluebird

Äldre 9 Mar 09:19

#34

Ess skrev 2010-03-09 09:14:40 följande:

Nä inte bra men fungerande. Var brast det när det inte funkade längre?Pappan måste aktivera sig i deras relation.Min mans barn var tonåringar när vi träffades och jag skulle nog också vilja beskriva vår relation som fungerande, men utöver det ingenting.Min man har också gjort klavertramp, men han har alltid försökt att hålla våran relation fungerande genom att aktivt gå in och reda ut och ta stötarna när det blivit nån fnurra. Hade han inte engagerat sig så tror jag faktiskt inte att dom och jag hade pratat alls nu längre.En bonusfamilj funkar inte som en kärnfamilj, även om man hjälps åt så måste föräldern ta fatt i sina barn när det är nåt som går fel. Man blir inte två föräldrar när man flyttar ihop men någon, utan man blir en förälder med partner.

Att säga att en "En bonusfamilj funkar inte som en kärnfamilj" är ju att generalisera mycket grovt, allt ligger i hur de vuxna i familjen väljer att förhålla sig till den nya familjekonstellationen.

Ess

Äldre 9 Mar 09:22

#35

Anonym (mamma) skrev 2010-03-09 09:00:59 följande:

Men det är ju tonåringar! Jag har själv tonåringar som inte får äta i soffan, men nog har dom gjort det ändå när jag kommer hem från jobbet. Detta leder ju inte till att jag inte vill ha dom boendes hos mig, dom är ju MINA och jag älskar dom över allt annat, och då är ju lite spill i soffan ingenting. Men om min man inte hade varit pappan så kanske han hade blivit sur och anklagat mig för att vara inkonsekvent!Det är ju skillnad mellan "mina" och "dina" barn!!!

Nä det är det jag menar, du och din man blir arga och säger ifrån båda två.
Annars hade din man blivit arg och sagt ifrån och du gett barnen klartecken att äta där när han inte såg. På det viset undergräver man den andres auktoritet samtidigt som man förstör deras relation till varandra. Det kan ju hända i kärnfamiljen även om det är vanligare i styvfamiljen.

Mammatill2tjejer

Äldre 9 Mar 09:24

#36

Oktober Längtan skrev 2010-03-02 17:46:50 följande:

Sonen kanske behöver hjälp om hans beteende är så pass illa som det låter..? Man kan ju vända sig till olika ställen för att få hjälp, jag vet inte vart man vänder sig för äldre barn med problembeteende, men mindre barn är ju BVC första kontakt. Jag hade kollat upp möjligheterna för hjälp åt sonen. Han kan ju inte känna sig särskilt önskad av någon i det här fallet. Barn agerar ut sånt på olika sätt. Be att få hjälp åt honom.

Men....jag kanske är lite korkad, men jag läste ingenting i ts som kunde uppfattas som att det var något speciellt galet med SONENS beteende! Snarare med styvmammans och den biologiska mammans.

När jag läser ts så tycker jag bara oerhört synd om pojken! Han måste ju känna sig oerhört oönskad, och kanske till och med oälskad.

På vilket vis fick du uppfattningen att det var SONEN som beter sig illa?

Flygfotogen

Äldre 9 Mar 09:30

#37

Vad mer specifikt är det i din sons beteende som din fru inte kan med? Vad säger din son och din fru om det? Vad kan DU göra åt det? Har ni suttit ner och pratat ni tre?

Ess

Äldre 9 Mar 09:31

#38

bluebird skrev 2010-03-09 09:19:21 följande:

Att säga att en "En bonusfamilj funkar inte som en kärnfamilj" är ju att generalisera mycket grovt, allt ligger i hur de vuxna i familjen väljer att förhålla sig till den nya familjekonstellationen.

Jag tycker det är mer regel än undantag. Barnen med skilda föräldrar har oftast större spelutrymme än gemensamma om inte föräldrarna har ett mkt bra samarbete. Väljer sen föräldern att undergräva partnerns auktoritet för att själv framstå som god, då har man inget inflytande alls på sin situation utan blir utlämnad till ett barns godtycke.

JosieJosie

Äldre 9 Mar 09:33

#39

Vad man faktiskt KAN läsa i TS är att TS fru är irriterad på HANS beteende, inte sonens. Kankse TS vägrar se vart problemet egentligen ligger även fast han fått det uttalat för sig. Vore intressant med en uppdatering från TS.

Mammatill2tjejer

Äldre 9 Mar 09:35

#40

nika skrev 2010-03-07 18:38:51 följande:

Sånt här beteende från hennes sida? Det är inte fruns beteende det är fel på utan 14-åringens. Frun, liksom barnets mamma och sambo vill inte ha 14-åringen boende hos sig just pga hans beteende. Om TS ska hitta en ny tjej/fru får han samtidigt leta efter ett nytt ex och mamma till killen samt ny styvpappa och nya syskon för det verkar inte fungera med honom och någon annan i hans omgivning vad det verkar. Och inte går det något vidare i skolan heller fast TS tycker att det är en annan historia.TS: jag tycker inte du kan begära av din fru sådant du inte ens begär av barnets mamma när det gäller barnet. Mamman kan ju som Mamsis säger säga "Sorry det funkar inte för oss", men då får du säga "Sorry det skiter jag i, det är vårt gemensamma barn och ansvar". Om inte du och barnets mamma kan komma fram till en kompromiss som alla inblandade kan acceptera så kanske det innebär att du och 14-åringen får flytta ut tillsammans.

Men, herregud! VAR står det att det är något fel på sonens beteende!?
Det står ingenstans!
Det är styvmamman, den biologiska mamman och styvpappan som är de vuxna i detta sammanhang.
Förmodligen så beter sig pojken som vilken tonårsgrabb som helst.
De vuxnas beteende däremot är i det här fallet (om man ska gå efter ts) långt ifrån vuxet.

Så på vilket vis menar du att det är fel på pojkens beteende!?

Min fru hatar min son..

INNEHÅLL