Time-out

Vi har time-out tillsammans, inte riktigt vad du frågar om men det är bättre att sitta tillsammans. Om sonen som är 4 blir som du beskriver så sätter vi oss tillsammans så han blir lugn. Ibland kan jag få hålla i honom en stund tills han lugnat sig. Sen pratar vi. Funkar väldigt bra och de gör samma sak på förskolan. Vi sitter tills han är lugn, ibland 10 minuter ibland 30 minuter, vi har ingen speciell plats utan det blir där det passar för stunden. Han stissar lätt upp sig och efter att vi suttit en stund så blir han lugn och det håller i sig. Han tycker att det är skönt att bli fasthållen när han blir sådär vild, han säger att när han blir alldeles galen, det kryper i kroppen och han bara måste slåss.

Ja, vi gjorde så oxå när hon var mindre o fick riktiga utbrott. Då blev hon lugn o sen var det bra.
Men nu.. är det mer bara dumheter. Saker hon vet att hon inte får göra men gör det ändå o sen bara skrattar åt det. O så blir hon skrikarg när man säger åt henne. Går dåligt hålla henne då...

Nån mer som har tips o råd?

Vi kör på "time out" med våra barn, men det är i stort sätt bara 2,5 åriga dottern som sitter där. Vi har en liten träsoffa i hallen där hon får sitta.

Dock får hon en varning först, men fortsätter hon så får hon sitta där.

MEN

Hon behöver inte säga förlåt (bara om hon slagit ngn), vi pratar om vad som gick snett o vad man inte får göra. Sedan bestämmer vi oss att vara vänner o kramas o sedan är det glömt!

Det är viktigt att barnet vet vilka regler som gäller.

Och att du är konsekvent med det. Det går ju inte att som vuxen bara brusa upp för att man blir irriterad och sätta barnet i vrån.

Kolla på SUpernannyn. Hon använder metoden väldigt bra. Hon är noga med att det ska vara rättvist, att det ska vara efter 2 tillsägelser, att man pratar med barnet och att det är för sådant som barnet VET är oacceptabelt. Inte för minsta småsak sas.

Ska man få lugn så är det nog viktigt att följa alla hennes tips, osm att man gör saker med barnen dagligen, som de gillar och pratar mycket med dem osv. Att de får belöningar som de själva förstår osv.

VI kör supernannyns metod hemma och det fungerar väldigt bra. Det är väldigt sällan det går så långt som till time-out nu, men det inträffar någon gång då och då.

varför vill du inte ha andra tips än just om de som rör time out?

Att ha time out är entyp av bestraffning.. och när man pratar uppfostran så är det bara toppen på isberget så att säga.

om du enbart tror att du kommer förändra hennes beteende genom time out så kommer det inte att fungera.

Jag kan ha massa andra tips och råd som utesluter straffmetoder över huvutaget om du är intresserad.

Man kan aldrig förändra ett barn utan att ändra på sig själv.

jag har haft timeout förut.. men inget funkade så bra som det jag gör nu.. totalt utan straff.
Dock finns konsekvenser.

Vi ger våran 2,5åring två varningar och sen får han sitta i gästrummet tills han kommer på andra tankar. Han kommer ut själv när han är lugn. Då kramas vi pratar om vad som blev fel, lite kort bara inget malande, 
och sen är allt bra och vi pratar inte mer om det.
Skulle han fortsätta så får han gå in igen. Efter bara någon minut brukar det gå över.

Man behöver ju den där minuten själv också för att ta nya krafter, speciellt du som är ensamstående kan jag tänka mig...!

Ballar han ur helt och bara skriker och gråter så brukar vi oftast försöka med att bara hålla i honom och bara kramas tills han kommer ur det.

Lycka till med det sättet du väljer för ditt barn!

Jag hade timeout med min son när han var fyra till fem år ungefär.  Han har adhd, och gjorde en hel del saker.  Liksom, hela hans sätt gav ju skäl till en timeout.  Det hjälpte inte inte alls, mer än att jag möjligen fick lite andrum. Nu är han tio, och talar ibland om timeout, och hur hemskt han tyckte att det var.
Fick jag göra om saker hade jag aldrig gett honom timeout.

Vet inte om det är skillnad på om ett barn kan rå för sitt beteende eller inte.

Tänk dig för. Det kanske finns ett annat sätt.