Förbannad på okunniga envisa kvinnor!

Det va längesedan jag blev förbannad över okunskapen som tyvärr fortfarande finns ang. fertilitet och barnlöshet. Men idag blev jag det när jag åt lunch på jobbet med några kollegor. Tjej 1 32 år och singel, tjej 2 vet inte riktigt hur gammal hon va men runt 35 tror jag, gift och skilld 2 ggr och 2 barn med de olika männen.

Vi började prata förhållanden och tjej 1 kommer in på att folk ofta frågar om hon inte har bråttom, biologiska klockan osv. "nä jag har inte bråttom, jag e bara 32. Konstigt att folk inte vet hur det funkar!" Varpå jag säger att "det ska du inte va så säker på" o förklarar att fertiliteten försämras redan efter 25 hos kvinnor o efter 30 ännu mer och att åren går fort" Varpå hon säger att "det e först efter 40!" och jag försöker säga emot och förklarar bla att om man skulle få problem så kan man inte få hjälp, vid tex IVF hur länge som helst. Som hon bara viftar bort och blir sur.
Tjej 2 berättar att hon har fundert på hur det blir om hon träffar ännu en ny man och han vill ha barn. Att hon isf skulle få lite bråttom pga åldern, men det ville hon inte ha för det hade hon redan haft med de två före detta. Men då hade hon kommit fram till att " det e ju bara o adoptera då, så det e lugnt" varpå jag försökte förklara att det e inte så bara, det finns åldersgränser där med och väntetiden e 4 år" Men de lyssnade inte!

Jag höll på att koka över av ilska! För att de skulle ha kunnat fatta ordentligt så hade jag behövt berätta om vår historia som började för drygt 5 år sen, 27 år gammal, 10 IVF senare, inga barn o precis ställt oss i adoptionskö. Om vi inte får några biologiska barn kommer det att ta nästan 10 år för oss att förhoppningsvis få 1 barn. Visst om singeltjejen träffar en kille idag, i samma ålder, och börjar nu så kan hon oxå hinna. Men jag ville inte berätta om vår historia, jag känner knappt de här tjejerna och det ska väl inte behövas. Jag tror ändå inte att de hade fattat. De hade väl bara sagt äsch det händer inte mig, det kanske det inte gör heller men tänk OM. Jag hoppas nästan att tjej 1 inte kan få några barn, då kan jag säga "vad va det jag sa!"

Hur ska man få kvinnor att fatta! Visst e det så att för de allra, allra flesta så e det inga problem och man ska inte måla fan på väggen. Men kan de inte visa lite ödmjukhet inför det? Kunde de inte tänkt ett steg längre att kanske ha lyssnat på mig, de hade ju ingen aning. Om de hade tänkt efter lite så hade de kanske kunnat räkna ut att jag kanske visste, jag hade berättat att jag o min man hade varit ihop i 11 år, att jag va 33 och de visste att jag inte har några barn.

Å va skönt o få skriva av sig! Sorry att det blev så långt, men jag va tvungen!

Plötsligt händer det! - mitthemochmintradgard.blogg.se

Kurreburre

Äldre 3 Mar 21:26

#4

Postis skrev 2010-03-03 20:17:42 följande:

Eller som min kompis som var lite ledsen över att hon och hennes sambo försökt i ca 6 månader utan att lyckas bli gravida, samtidigt som jag och min sambo försökt lite längre och jag började prata om att det var lite oromantiskt att ha sex "bara för att" när det var äl-tid och hon blev lite lång i ansiktet och sade att det hade inte de tänkt på (att ha koll på äl). Månaden efter (när de passat på under hennes äl) var hon gravid... Här kämpade vi utan att bli gravida och så hade hon inte koll på en så väsentlig grej.

Nä jag vet inte hur många jag har förklarat för hur en kvinnas cykel fungerar och att man har äl en dag i månaden och bara 3-5 dagars chans till en graviditet.

Sencha skrev 2010-03-03 20:11:01 följande:

Jag vet inte om det uppskattas att jag skriver i den här tråden, eftersom jag inte har i det här forumet att göra. Men jag vill bara påpeka att det finns vi som resonerar annorlunda.Jag var väl medveten om att det kunde bli svårt, och nästan beredd på att det skulle bli problem, och kände mig stressad när vi började försöka, när jag var 27,5 år. Jag var alltså mentalt inställd på att det skulle ta tid. Det visade sig att jag hade jättelätt att bli gravid - och jag var inte riktigt mentalt redo för det, det gick snarast för fort. Innan nästa barn väntade vi därför ganska länge (4,5 år) och jag konstaterade att jag hellre tog risken att det inte blev fler barn än att nästa barn skulle komma innan jag var redo. (Även nästa barn gick löjligt lätt.)Man kan aldrig veta hur det blir för en själv. Det är självklart bra att vara beredd på att det kan bli annorlunda än man tänkt. Och det gäller alltså åt båda hållen.

Som jag skrev så ska man inte "måla fan väggen" men kvinnor och även män måste få veta och känna till hur en kvinnas cykel/fertilitet funkar. Att kvinnor föds med ett vissta antal miljoner ägg som sedan försvinner år efter år för att sen ta slut helt. Det visste ju inte jag heller när vi började. Men jag tycker att vi borde få lära oss det i sexualundervisningen i skolan och det borde pratas om det mer i samhället.

Förutom att jag tycker det är frustrerande och kränkande när kvinnor deklarerar att de minnsan vet hur det e när de inte har en susning. Så tror jag att det inom en inte allt för lång framtid kommer det bli fler och fler ofrivilligt barnlösa i och med att vi börjar skaffa barn senare och senare och singellivet e så coolt och vi tror att vi har all tid i världen .

Jag menar heller inte att hon ska få panik o frenetiskt börja leta efter en lämplig spermadonator. Men det va hennes felaktiga och kaxiga uttaland som gjorde mig förbannad.

Plötsligt händer det! - mitthemochmintradgard.blogg.se

Kurreburre

Äldre 8 Mar 22:15

#27

Oj så många som har svarat medans jag har varit borta o inte kunnat läsa!

Visst kan det va så att Tjej1 kör nån slags förnekelse och fasad utåt, men det va hon själv som tog upp det, hon blev inte utfrågad eller pressad. Så i det här fallet tror jag inte att det va så.

En balansgång e väl det allra bästa, på alla sätt. Både vad det gäller undervisning och utbildning, vi måste få rikitg fakta utan att skrämmas, varken till att skaffa barn för "sent" eller för "tidigt". Även när det gäller den personla som man träffar när man väl har börjat få problem, man får ju inte va för ung innan man får hjälp, man måste försöka 1 år innan man får göra en utredning. Om ´det sen visar sig at mannen inte har några spermier eller kvinnan har stoppi båda äggledarna är det året helt bortkasstat. Varför inte få göra utredningen och se vad den visar, beroende på det kan man ju sen få köra på ett litet tag till på egen hand. Men i viss landsting där väntetiden är otroligt lång kan det sen gå ytterliggare ett par år innan man får hjälp.

Så jag ser det här som ett brett problem.

Sen måste man ju faktiskt inte hinna med alt innan man får barn. Det finns faktiskt massor av tid när man blir äldre att resa jorden runt OCH göra karriär.

Min man ville vänta tills jag fick et fast jobb, men som tur e gav han med sig o vi började innan. Jag fick inte mitt första fasta jobb förrän jag va 29 och jag blev varslad o av med det när jag va 32 så nu står jag utan fast jobb igen. Har bara ett vikariat. Saker blir inte alltid som man har tänkt sig o man kan inte vänta tills allt är perfekt för då kanske man missar allt.

Plötsligt händer det! - mitthemochmintradgard.blogg.se

Kurreburre

Äldre 9 Mar 22:29

#30

Energica skrev 2010-03-09 13:04:11 följande:

Vad kul o höra om ditt föredrag! Himla bra! Jag förstår o respekterar att alla inte vill gå ut o prata om sitt eget offentligt, så e det ju med mycket annat oxå. Men jag önskar att det inte va så, det hade nog underlättat väldigt mycket om vi hade kunnat prata om det mer öppet. Men mest tror jag att det beror på att det e så jobbigt för en o prata om det, det e så lätt att man blir ledsen, speciellt om man som vi ännu inte har lyckats. Men sen e det ju oxå sånna här tillfällen då det inte finns någon förståelse o man blir bara arg o frustrerad på envisa människor som tror sig ha all fakta o vägrar att lyssna på någon annan.

Jag e rätt ny på jobbet o känner inte folk så bra, dessutom e klimatet inte så familjärt och jag kommer nog aldrig dela några mer privata saker med någon där.
Men på mitt förra jobb, där jag va i 3 år visste mina närmsta kollegor vad vi gick igenom. Jag berättade det efter att vi hade gjort ett par försök. Några till fick reda på det efter att jag hade lutat via min blogg.

Ett tips till dig Energica, och även ni andra, är att gå med, om ni inte redan e det förstås, i patientföreningen Barnlängta (fd IRIS) för oss som är eller har varit ofrivilligt barnlösa. Då kan ni vara med o påverka att informationen kring ofrivillig barnlöshet sprids i samhället. Bland mycket andra frågor. Då kan man vara anonym men ändå bidra! Jag har precis blivti en mer aktiv medlem och ska vara med i styrelsen

Plötsligt händer det! - mitthemochmintradgard.blogg.se

Kurreburre

Äldre 5 May 14:16

#45

Bling1975 skrev 2011-05-04 15:42:11 följande:

Fertiliteten minskar sakta men säkert hela tiden och det börjar redan vid 25. För varje litet år som går så blir den sämre för att oftast vara slut någon gång mellan 40 och 45. Det är sällan så att den plötsligt droppar drastiskt om man inte drabbas av ett förtidigt klimakterie.

Fertlitet är väldigt komplext. Det är många delar som ska fungera och varje liten del kan ha potentiella fel. Väldigt få människor är 100% sterila eller 100% fertila. Spermierna kanske är 90% bra, äggkvaliten 65% bra, hormonbalansen 85% bra och livmoderslemhinnan 76% bra (om man räknar med att 100% är det perfekta). Ju lägre de här siffrorna blir inom de olika kategorierna ju sämre blir chanserna. Men det är ju också ett lotteri. Säg att siffrorna talar för att just du kommer att lyckas på ca 16,5% av försöken. Då blir det som att slå en tärning varje månad, du kan få en sexa redan första månaden men det kan också ta 3 år eller aldrig bli en sexa för det finns en osynlig defekt på tärningen som ingen har sett.

För mig tog chanserna slut vid 35 då jag är en av de som drabbas av förtidigt klimakterie. För bara 3-4 år sedan hade jag superfina ägg men då hade vi andra problem med att bli gravida.

Så sant, så sant!

Det va inte igår Bling! Vi har sett och hörts i olika sammanhang här genom åren. Men jag har inte varit så aktiv på ett bra tag så jag har precis uppdaterat mig lite. Oh my! Ni har ju verkligen varit runt i hela världen!
Hur kommer det sig att ni åker ända till NY för att göra DI? Vi har tänkt åka till Danmark och testa det alternativet, men har inte haft råd än.

Plötsligt händer det! - mitthemochmintradgard.blogg.se

Förbannad på okunniga envisa kvinnor!

INNEHÅLL