separationsångest

Jag har en pojke som är sex år. Nu ligger hans pappa svårt sjuk på lasarettet, han har akut leukemi och har nu fått återfall. Första gången han var sjuk var förra vintern. Nu har sex-åringen fått otroligt svår separationsångest, han får panik när han inte är nära mig, det räcker att vi inte är i samma rum. När jag ska lämna honom på dagis är det fruktansvärt jobbigt . Paniken lyser i ögonen på honom. Han vill bara vara hemma med mig, han är jätterädd att det ska hända mig också någonting. Vad och hur ska jag göra?

Hej, ni befinner er i en krissituation och att reagera med oro och att ångest är en naturlig reaktion på den fara som hotar er. Som vuxen har man oftast en större förmåga att hantera sin oro på . Som barn är det naturligt att söka sig till sina föräldrar och den trygghet som det innebär. Att din pojke vill vara nära dig är en naturlig reaktion på situationen.
Försök att möta hans oro genom att låta honom vara med dig så mycket det går. Om det är möjligt så kan det vara bra att släppa kampen om dagis under en tid. Svara på alla frågor han har så gott det går och på ett sätt som är anpassat för hans ålder. Fråga honom hur han tänker, om det är något han är rädd för, vad han tror kommer att hända osv. Genom samtalen kan du få reda på om han har fantasier som inte stämmer och som du kan tillrättalägga.

Förhoppningsvis så vänder den akuta situationen och då är er pojke med i den processen också.

Anneli

separationsångest

INNEHÅLL