Cerclage?

Hej på er! Har också en kort tapp, 13 mm var den igår, min tapp har varierat från 13-22 mm i sedan det upptäcktes i v.23. Svårt att mäta säger en del. Låg på KS mellan v.25-26 på antenatalen pga av att tappen ändrat hållbarhet och funnelering, Fick två sprutor kortison och efter en vecka hade läget "stabiliserat" sig. Vilar mkt i hemmet nu och försöker att få dagarna att gå. Jag låg på rum 29, vilket har du Duckie? Personalen var underbara och gav oss lugn och trygghet i all ovisshet. Jag är sjukskriven sedan v. 23 och går på koll på DS varje vecka, har en fast läkare där som följer oss. Jag har tagit progestron sedan v.24 och ska göra det så länge som möjligt. Om vi blir inlagda igen så bir det på DS eftersom vi passerat v.28 nu. Ovissheten är värst men annars mår vi bra! De tyckte att ceklage aldrig var aktuellt för mig då min tapp var så kort och att de ka innebära infektioner. Flera läkare och BM som jag träffat berättade även att vi som har detta problem lika gärna kan gå över tiden och bli igångsatta, det är så olika från fall till fall. Hur mår ni andra? Trevlig helg er och håll ihop där nere!

Vi var på Iva Neo o Neo på besök för att veta vad som väntade oss om liten kom! Då har vi samma mått och funnelering, im är det fullgågna 29 veckor för oss! Så heja er nu! Bort m infektionen så kanske du kommer hem snart?! Ni är på bästa tänkbara ställe just nu! Härligt att få se er lilla. Det är i alla fall en fördel att få se dem oftare i allt vi går igenom. All lycka!!

Kan ni förklara detta m känningar i tappen? Visst har jag kännt de av o till men hör det ihop med att tappen minskar tex? Giggle: vi verkar ha samma historik, fast de valde att ej sätta cerclage på mig samt att jag ej behövt vara sängliggande utan vila med sunt förnuft. Duckie: hur går det för dig?

Ok, tänk att du är på bästa tänkbara ställe om den lilla skulle få för sig att komma ut. Det bästa i hela världen!! Håller tummarna för er! Kram

Duckie: Så skönt att höra!! Allt kommer att gå bra! Håller med dig om hur man förstår vikten av dag för dag för barnet. Träffade en kvinna när jag låg där, hon var i samma sits som dig men hade läckt fostervatten sen v.17. De fick bukt på hennes infektion o värden så att hon kunde åka hem . Heja alla nu!! Kram

Duckie: styrkekramar!

Lindaothomas: Men fy så trist, lider med er!! Jag har försvagad tapp pga en operation för cellförändringar för ett år sedan. De kollade min tapp i v.10 då var den 3,5cm. Nästa koll var i v.23 då var den 2,1cm. Fr.o.m. Då blev jag heltidssjukskriven med vila och påbörjade progestron behandling. . Kontroll sedan dess varje vecka av tappen samt tillväxt UL två gånger . V.25 blev vi akut inlagda då konsistensen på tappen blivit mjuk samt funnelering (stavs det så?). Vi fick kortisonsprutor för barnets lugnmognad ifall den skulle komma? Träffa barnläkare och besöka Iva Neo. Efter en vecka hade det lugnat sig - vi hade tur och fick åka hem, tappen var då 1,3 cm och funnelering. Nu är vi idag i 30 fullgångna veckor, och ja det känns som en dröm att komma ända hit. Tappen är fortfarande 1,3-1,6 cm, det varierar när läkaren mäter för ett exakt mått är tydligen svårt att få när det handlar om millimetrar. Min läkare sa att cerclage aldrig varit aktuellt för mig då min tapp varit så kort samt pga infektionsrisk. Vänner och familj undrar hur jag r dagarna att gå, då jag är en aktiv person och har både jobb, företag och träningspass. Men inget av det spelar så stor roll när man befinner sig i detta läge! Jag har aldrig känns av att tappen skulle minska, ej haft sammandragningar, i början hade jag huvudvärk och ont i ett ben, annars har allt varit lugnt, därför har min tapp smygkrympt som läkarna säger. När vi passerad v.28 vågade vi att börja planera igen och idag ska vi tom gå profylax kurs. Men vägen har varit lång och hoppet är det sista som överger .. Kämpa och stå på er, be om hjälp och kräv, samla info! Alla lycka och bara att fråga om det är något! Kram

Lindaotomas: Jag har inte varit sängliggandes, utan mer vila med sunt förnuft. Inga långa promenader, försökt att undvika sig ups liknande rörelser (inte helt enkelt) , inte städat, inte lyft kassar osv. Min man har tagit ett enormat ansvar. Min läkare säger att man egentligen inte vet om vila hjälper när tappen smygkrympter, men man tror det. Försäkringskassan godkände min sjukskrivning graviditeten ut efter att de pratat med mig efter sjukintyget kommit in. (Tacksam att slippa den stressen). Min läkare säger också att jag ska röra på mig lätt då och då för att undvika risken för tex blodproppar. Jag har tränat mkt innan detta hände och hoppas att min grundkondition hjälper till vid förlossningen?! Extra kilon får jag ta tag i sedan, allt sånt spelar inte så stor roll i det stora hela. Jag fick rådet att handarbeta, då ser man att man producerar något samtidigt som det är en bra mental terapi, man gör något liksom! (Skulle aldrig gjort det annars). Jag var livrädd då vi blev inlagda på Karolinska, men fick så mycket fakta om allt och blev tryggare med det. För vår del gick det ju bra och vi fick åka hem, men visst var det hopp och förtvivlan. Heja er nu och som sagt samla info och kräv allt för ert välbefinnande!! Förstår att det känns tungt!!! Vilket sjukhus tllhör du? Giggle: Jag går på BB Sthlm hos en läkare som har en hel del erfarenhet av detta, känner mig trygg med henne och mottagningen. Är ju där varje vecka. Hur ofta går du? Skönt att vi har ett forum som vi kan prata av oss det vi går igenom! Vart är du i graviditeten? Angående cerclage så sa min läkare bara att tappen var för kort och infektionsrisk, vet att läkare resonerar olika här. Vi släppte det där och jag har vaginatorer med progestron som ska verka på tappen så att den stärks. Jag lämnar urinprov varje eller varannan vecka för att upptäcka UVI i god tid med. De har även tagit två olika prover på urinet ( kommer ej ihåg vad de heter?) för att utesluta bakterier som man kan behöva medicin för. Detta är en oviss resa, men kan börja slappna av mer nu.. V.30+2 idag. Undrar hur det går för Duckie?? Styrka till er alla!!

Menar du mig? Vi har i alla fall inte tagit reda på kön. Jag har kollat lite extra eftersom vi gjort extra UL men kan inte se? I början var jag så säker på en pojke men nu vet jag inte alls? Jag har ingen aning om hur mkt de opererade bort? Vet bara att förändringarna var måttliga, jag opererades för ca ett år sedan. Var ju lite groggy när läkaren berättade om operationen med.. :/ Tänk inte på infektioner och så utan försök att tänka positivt, skaffa delmål osv. Jag har även träffat en psykolog genom Mvc eftersom jag också haft mkt av dessa funderingar och tyvärr har jag inte vågat hoppats hela tiden. Men samtalen har hjälpt samt att ta tillvara på " här och nu".

Ja det måste ju komma från dig, men för mig har det hjälpt! Vet ni könet?