Forum Grav. komplikationer - Gravid
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Cerclage?

    Mån 8 mar 2010 01:35 Läst 385251 gånger Totalt 6745 svar
    Mån 8 mar 2010 01:35

    Jag undrar om det finns någon som har erfarenhet av cerclage?
    Jag är gravid med andra barnet och ska få ett cerclage om ca 9 veckor.
    Kommer bli helt sjukskriven efter det. Hur hade ni det? Jobbade ni? Vad fick ni/fick inte göra?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-02-28 00:07
    Här finns många tjejer som tillsammans har en massa erfarenheter om det mesta som rör cerclage.
    Alla frågor är välkomna, även de med "äckelvarning"

  • Mån 8 mar 2010 07:19 #1

    Hej :)


    Jag fick mitt satt i torsdags och det är tredje gången. Jag är föräldraledig och eftersom de tycker jag är gammal i "gemet" fick jag ingen sjukskrivning, samt för att det sattes preventivt. 
    Första gången sattes det akut i v.22 och jag var givetvis helt sjukskriven med en massa restriktioner: Inga lyft, inte för mycket promenader eller annan "motion", mycket säng-/soffvila och att söka så fort jag kände något. Det blev fortsättningsvis en komplicerad graviditet, men min son föddes i v.39+3.
    Andra gången sattes det i v. 14 preventivt. Var sjukskriven i 2 veckor. Försiktighet med lyft under dessa veckor givetvis. Fick ta det väldigt lugnt, men därefter var jag normalaktiv, eller mer aktiv än normalt. Har däremot undvikit sex och bad för att det vore väldigt synd med en infektion som kan reta igång sammandragningar. Fick min flicka i v.40+1.
    Nu sattes det i v.15, jag lyfter min lilla ettåring men tar det i övrigt ganska lugnt. Jag hade mer sammandragningar innan cerclaget sattes. Det är som att så fort cervix avlastas med cerclage slutar livmodern vara retad att dra sig samman (men det är jag det).
    Du kommer känna väldigt tydligt precis hur mycket du kan röra på dig. Som sagt, för mig är cerclage hittills en helt positiv upplevelse och jag kan verkligen njuta av min graviditet så fort det är satt.
  • Mån 8 mar 2010 20:24 #2

    Jag känner mig jättenervös. Jag förlorade mitt första barn i v21 och den här gången kommer det sättas preventivt pga det.

    Eftersom jag jobbar i vården blir det sjukskrivning.
    Det känns skönt att man ändå verkar må så pass bra.
    Tyckte du det var jobbigt att vila så mycket?
    Jag är mest orolig för att jag kommer bli knäpp av att inte göra något :)

  • Mån 8 mar 2010 21:06 #3

    Usch, jag förstår att du är nervös. Min historia är lite liknande din, första barnet kom i v.19+6... fast efter 2 veckors horisontalläge på sjukhuset. Vad skönt att de direkt beslutade om cerclage för dig. Med mig skulle de experimentera och se om det verkligen var nödvändigt, så det höll ju på att gå tokigt igen :/


    Första gången det sattes sa min läkare till mig att "nu är du levande kuvös åt ditt barn ända tills det är fött". Låg många veckor på sjukhuset men även hemma. Jag kan säga att de orden var nog motivation för mig att verkligen aktivt vara ett levande kuvös. Försökte läsa och sånt (fast mest blev det allt TV-serier)... Det gick över förväntan bra, med tanke på att jag normalt är en sportig person.
    Andra gången såg jag det inte som något problem alls. Jag kunde promenera, vara ute o shoppa, leka med mitt barn osv utan problem efter de första veckorna. Troligen blir det ungefär likadant den här gången. Hoppas det kommer gå lika bra för dig! Och allt extra besvär med undersökningar och sånt är som bortblåst när det hela är över... (Jag har tyckt att kontrollerna är värst, som om mitt underliv är ett offentlig rum eller så :P).
  • Tis 9 mar 2010 09:45 #4

    Hej Dallas, jag har cerklage. Gick på specmvc för att kolla cervix fr v14 och vid andra besöket i vecka 17 upptäckte de att min cervix minskat fr 6cm till 13mm med en bredd funnelling. Jag las in direkt och dagen efter satte de in ett cerklage. Har sedan dess varit sängliggande och är nu i vecka 31, trodde aldrig jag skulle komma så här långt! läkarna har hela tiden poängterat vilken riskgraviditet det är. Med vila o liggläge kommer man långt!

    Lycka till!

  • Tis 9 mar 2010 11:30 #5
    Grazila skrev 2010-03-08 21:06:14 följande:
    Usch, jag förstår att du är nervös. Min historia är lite liknande din, första barnet kom i v.19+6... fast efter 2 veckors horisontalläge på sjukhuset. Vad skönt att de direkt beslutade om cerclage för dig. Med mig skulle de experimentera och se om det verkligen var nödvändigt, så det höll ju på att gå tokigt igen :/ Första gången det sattes sa min läkare till mig att "nu är du levande kuvös åt ditt barn ända tills det är fött". Låg många veckor på sjukhuset men även hemma. Jag kan säga att de orden var nog motivation för mig att verkligen aktivt vara ett levande kuvös. Försökte läsa och sånt (fast mest blev det allt TV-serier)... Det gick över förväntan bra, med tanke på att jag normalt är en sportig person. Andra gången såg jag det inte som något problem alls. Jag kunde promenera, vara ute o shoppa, leka med mitt barn osv utan problem efter de första veckorna. Troligen blir det ungefär likadant den här gången. Hoppas det kommer gå lika bra för dig! Och allt extra besvär med undersökningar och sånt är som bortblåst när det hela är över... (Jag har tyckt att kontrollerna är värst, som om mitt underliv är ett offentlig rum eller så :P).
    Jag hann inte reagera med mitt första. Åkte in akut och var öppen två centimeter, så de kunde bara försöka stoppa det, vilket inte lyckades.
    de sa först att de inte brukar ta sådana beslut efter "bara" ett sent missfall. Fast i mitt fall var det ganska uppenbart att det  var det som var orsaken.
    Levande kuvös. Det var en bra liknelse. Risken finns ju att det blir till att följa varenda såpopera som finns på tv :)
    Vad skönt att det har gått så bra för dig! Och hoppas att det går lika bra den här gången :)
  • Tis 9 mar 2010 11:39 #6
    elaisa skrev 2010-03-09 09:45:02 följande:
    Hej Dallas, jag har cerklage. Gick på specmvc för att kolla cervix fr v14 och vid andra besöket i vecka 17 upptäckte de att min cervix minskat fr 6cm till 13mm med en bredd funnelling. Jag las in direkt och dagen efter satte de in ett cerklage. Har sedan dess varit sängliggande och är nu i vecka 31, trodde aldrig jag skulle komma så här långt! läkarna har hela tiden poängterat vilken riskgraviditet det är. Med vila o liggläge kommer man långt! Lycka till!
    Vad skönt att det har gått så bra för dig! Vila och liggläge.. Jag  kommer såklart att härda ut, men jag tror jag kommer bli alldeles rastlös. Vi håller på att renovera lite smått här hemma och ska måla huset i sommar och jag kommer inte ha någon möjlighet att hjälpa till, vilket kommer gå mig på nerverna :) jag avskyr att inte kunna göra något. Speciellt att inte kunna vara ute och motionera hur mycket jag vill...
  • Tis 9 mar 2010 12:21 #7
    Dallis skrev 2010-03-09 11:30:20 följande:
    Jag hann inte reagera med mitt första. Åkte in akut och var öppen två centimeter, så de kunde bara försöka stoppa det, vilket inte lyckades. de sa först att de inte brukar ta sådana beslut efter "bara" ett sent missfall. Fast i mitt fall var det ganska uppenbart att det  var det som var orsaken. Levande kuvös. Det var en bra liknelse. Risken finns ju att det blir till att följa varenda såpopera som finns på tv :) Vad skönt att det har gått så bra för dig! Och hoppas att det går lika bra den här gången :)
    Tufft! Jag öppnades helt i v.17, läskigt när det sker i det tysta... Var öppen 4 cm när jag kom in med buktande hinna och riktigt värkarbete. Pga 4 tidiga mf tidigare kändes barnet som "sista chansen" och jag ville ge det alla möjligheter. Var inte kul att ha huvudet i nedförslut och inte kunna duscha på 2 veckor. Men jag behövde väl det då. Tycker bara det är så konstigt att man gör vitt skiljda bedömningar. Jag hade pga tidiga och kraftiga sammandragningar ringt som en galning till MVC i flera veckor innan detta hände och avfärdats som nojig... menmen... Vet idag att man ska vara lite tuffare och på, att lita mer på sig själv än andra!
    Angående hur mycket du måste vila: med ett sådant motiv som en bebis kommer det säkert gå bra! Och det är ju milsvid skillnad på att få ett akut respektive preventivt cerclage! Behöver inte bli så jobbigt som du förbereder dig på.
    elaisa: Inte så långt kvar nu! Massa pepp! Vet hur det känns, men konstigt hur man vänjer sig vid det mesta, eller hur?
  • Tis 9 mar 2010 12:23 #8

    Ja, man vänjer sig efter ett tag men visst blir denna tillvaro väldigt speciell med mycket oro. Jag var också väldigt aktiv innan, men när jag blev gravid i augusti började jag ta det lugnare pga sent missfall innan då det fanns misstankar om cervixinsuffiens, skulle antagligen fått missfall i exakt samma vecka(18) om det inte upptäckts o cerklage satts.

    För mig har det funkat väldigt bra ,har inte haft några infektioner el problem av cerklaget men då tar ju jag det extremt lugnt, ligger ner 22-23h/dygn...

  • Tis 9 mar 2010 13:40 #9

    Ja, man har ju verkligen världens bästa skäl till att ligga ner{#lang_emotions_smile} Mitt cerklage sattes ju akut på 13mm tapp så jag har ju tagit det super lugnt och varit så orolig vid minsta känning i tappen. Men jag tror faktiskt inte jag skulle fixa att göra om detta, då får vi nöja oss med ett barn. Vi har sen tidigare en son på 4 år och den graviditeten gick jag till 39+6!

  • Tis 9 mar 2010 20:39 #10
    elaisa skrev 2010-03-09 13:40:29 följande:
    Ja, man har ju verkligen världens bästa skäl till att ligga ner Mitt cerklage sattes ju akut på 13mm tapp så jag har ju tagit det super lugnt och varit så orolig vid minsta känning i tappen. Men jag tror faktiskt inte jag skulle fixa att göra om detta, då får vi nöja oss med ett barn. Vi har sen tidigare en son på 4 år och den graviditeten gick jag till 39+6!
    Var den graviditeten också komplicerad med förkortad cervix el dyl?
    Ja, jag kan förstå att du tycker det räcker. Jag känner att graviditeten inte är en belastning så fort cerklaget sitter där. Men innan dess är det en ständigt gnagande oro med sammandragningar redan i v.10 så livmodern blir som en stenhård tennisboll. Extremt :(
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll