Änglagosse

Äldre 19 Jan 19:42

6745 svar

Cerclage?

Hallå hallå.. Här är en till som ska få cerclage vid nästa graviditet. Förlorade min son den 14e december 2011 och fick "diagnosen" försvagad livmoderhals. Sövdes ni vid operationen eller fick ni ryggbedövning? Hur har ni fått leva under graviditeterna? Har det varit extra påfrestande eller har det varit som vilken graviditet som helst? Extrakontroller? Oj, nu blev det mycket här. Mvh Fanny

Änglagosse

Äldre 19 Jan 21:11

#5354

Lanie skrev 2012-01-19 19:56:46 följande:

Välkommen till slapptapparnas paradis! beklagar så förlusten av din son! I vilken vecka förlorade du din son? gav ni honom något namn?

Jag sövdes. Läkaren förklarade att det var det lättaste för operatören om man var sövd och med tanke på att de hade svårt att sätta dit bandet på mig pga ärrbildning är jag glad att jag var sövd.

Tanken var väl att jag inte skulle bli så stilla som jag blev, men jag hade otroliga problem. Kunde inte sitta alls då det skavde så det funkade bara om jag låg ner eller halvsatt i soffan med benen uppe i soffan. Blev också inlagd några veckor på sjukhus då jag började och öppna mig inifrån (sk funeling) och då var jag helt sängliggande under tiden på sjukhus, fick bara gå på toa och duscha korta stunder. Var väl först i v 31 som jag fick det lite friare att vara uppe mer. Hade extrakontroller från v 13 när de satte cerklaget tills förlossningen. Tror jag hade kontroller ungefär varannan, var tredje vecka. Då kollade läkaren tappen och när hon ändå höll på så gjorde hon även TUL.

kram kram!

Jag var i vecka 21+3. Bara 1 vecka och 2 dagar innan så var vi på rul, och allt var bra. Han levde och mådde bra hela tiden, och levde ungefär 5 minuter när han kom ut, och registreras därför i skatteverkets databas som vårat barn. Fick idag hem papper med hans personnummer och papper som ska fyllas i med namn. Vi döpte honom till Texas Junior, Junior just för att han var så liten. Men Texas är tilltalsnamnet!

Änglagosse

Äldre 19 Jan 22:33

#5357

Lanie skrev 2012-01-19 22:06:08 följande:

fy, vad ledsamt, blir så ledsen för er skull! Vilket fint namn er lilla ängel fick! Det är läskigt vad fort det kan. Vår ängel föddes i v 23+5 och vi hade ju varit på RUL ungefär fem tidigare och han mådde så bra. Fick med oss en bild hem på hur han gjorde tummen upp. Misstänker de försvagad livmoderhals by nature, eller har du, liksom jag genomgått en konisering eller ngt annat kirurgiskt ingrepp tidigare som skulle kunnat ge försvagad livmoderhals?

Hoppas, när ni är redo igen att ni får bra stöd från familj, vänner och sjukvård.. tjejerna här inne var iaf ett enormt stöd för mig. Utan de tror jag inte jag hade suttit med en åttamånaders bebis idag.

Jag blir så förtvivlad när jag hör att fler har råkat ut för det och att allt fler tillkommer i den mängden. Detta är en erfarenhet som jag önskar att ingen hade, en erfarenhet som kommer följa oss vid nästa graviditet och hela livet. Denna erfarenhet är så smärtsam, så känslofylld. En längtan och saknad efter någon som var så älskad från första stund! Jag trodde aldrig, i min vildaste fantasi, att jag hade sådan kärlek inom mig. Att jag kunde känna sådan kärlek. Men jag trodde aldrig heller att jag skulle få vara med om maken till smärta, saknad och sorg. Min lilla prins har lärt mig så mycket som ingen vuxen i hela världen har lärt mig. Att uppskatta det man har, för man vet aldrig när man förlorar det. Min uppskattning och kärlek har tagit sig till en helt annan nivå, en ny level liksom. Jag är honom evigt tacksam för min enorma kärlek och uppskattning jag idag har fått till allt, en helt ny inställning till livet.

Jag har inte genomgått något kirurgiskt ingrepp tidigare utan det är by nature helt enkelt. Tänk om en undersökning lite då och då på livmodertappen var obligatorisk på alla gravida, då hade detta kanske aldrig hänt.

Vi har också valt att försöka igen så snart som möjligt, har också fått klartecken från läkaren då min kropp återställde sig snabbt. Nu sitter jag här med första mensen som startade i måndags, och hoppas på + om ca 4 veckor. Ingen eller inget kommer någonsin kunna ersätta lilla Texas. Men längtan efter ett barn är så stark. Jag har startat en blogg som jag skriver av mig i för varje dag. Det har varit en stor terapi för mig, likaså att läsa mycket om andra som har varit med om samma sak har fått mig att inte känna mig ensam. Man har många gånger varit förtvivlad, och nu börjar skulden att tränga sig på. En skuld över att jag inte kände att det var något som inte stod rätt till.

Grattis till din bebis :)

Änglagosse

Äldre 19 Jan 22:44

#5360

violatricolor skrev 2012-01-19 22:26:01 följande:

Hej!

Beklagar din förlust! Miste själv min pojke i v 22+5.

Under denna graviditet tillhör jag specialmödravården och har alla barnmorske- och läkarkontroller där. Var där första gången i v 11. Gjorde VUL i v 13.

Jag blev sövd under ingreppet. Narkosläkaren hade tänkt sig ryggbedövning pga graviditetslängden (v 18+något) men jag ville absolut bli sövd så då fick jag det eftersom min mage inte var så stor än. Annars innebär ju sövning en risk att man får ner magsäcksinnehåll i lungorna och får lunginflammation, särskilt om magen är stor. Men den risken bedömdes alltså som liten.

Fick inte så mycket direktiv förutom att känna efter och vila om jag har ont eller sammandragningar, vilket jag lätt får vid ansträngning, samt att inte motionera (på gym och så alltså). Skulle dock inte vara sängliggande. Jag brukar försöka göra någon syssla eller något litet ärende varje dag så att jag får röra på mig lite och därmed roa mig samt minska risken för blodproppar. Annars ligger/sitter jag i soffan och surfar, läser och tittar på tv/film. Det har varit påfrestande att inte kunna leva riktigt, känns som att livet ligger på is, och ofta känner jag mig isolerad. Min sambo har fått sköta hushållsarbetet.

Är nu i v 32+4. Tapplängden kollades först varannan vecka men sedan v 28 eller något sånt så har vi glesat ut tappkontrollerna lite. Har även haft en massa andra extra ul och kontroller av andra skäl än livmoderhalsförsvagning men det hoppas jag att du slipper!

Hej och tack för ditt svar.
Beklagar att du också har mist din pojke!

Jag har tillhört specialistmödravården jag också pga högt blodtryck och iga-nefrit. Var på specialist-mvc var 5-6e vecka ungefär, annars på vanliga mvc varannan vecka för att mäta blodtryck. Fick komma på inskrivning direkt när jag visste att jag var gravid, i vecka 6 någon gång just pga detta.

Nästa graviditet ska jag höra av mig direkt jag vet att jag är gravid, vilket jag hoppas är om ca 4 veckor ;) Ska börja planera insättning av cerclage redan då, vilket kommer ske unngefär runt vecka 12-14. Därefter hoppas jag på att få många regelbundna undersökningar. Min förlust är fortfarande så färsk, att jag inte kommer våga varken arbeta eller ta ut mig för mycket, kommer vara försiktig med allt. Har diskuterat här hemma att om jag blir sängliggande större delen av graviditeten, så är det värt det.. till 110%... Har även pratat med chefen och hon förstår mig mycket väl, så vi har sagt att vi nu bokar in mig en månad i taget och ser därefter när jag blir gravid igen. Funderar på om jag ska börja studera under tiden som jag är gravid, då självklart på distans.

Grattis till ny graviditet :)

Änglagosse

Äldre 19 Jan 22:55

#5362

Trassel skrev 2012-01-19 22:35:27 följande:

Är ju inte superrörlig direkt ändå så de sista två veckorna eller mindre blir nog ungefär som innan. Eftersom jag har gbs:en så forsätter jag med att vara försiktig rent infektionsmässigt.

Fanny
välkommen hit, här är jättebra att vara när man har cerklage. Mycket kunskap och tips och råd!
Hemskt lessen att ni förlorade lille Texas! Vi förlorade vår förste son, Gabriel i 21+4. Han hann dö i magen innan allt var över men fick också att den mest troliga orsaken var försvagningen ( slapptapp som vi kallar det här )
Gabriel mådde också kanon även när vi kom in till förlossningen, jag var helt säker å att han redan hade dött då men han hade fina värden. Tyvärr var jag ju helt öppen och sen efter nått halvt dygn så kom lite infektionstecken, troligen pga av att jag hade varit öppen. Prover visade sen akut inflammation i moderkakan så det var nog därför han inte orkade. De gjorde vad de kunde där och då men det var egentligen väligt lite de kunde göra.

Har hunnit sätta två cerklage och idag blev jag av med det sista. Jag har haft ryggbedövning vid sättandet och det har gått bra, jag föredrar att vara vaken. Bedövningen sitter järnet på mej men det där är ju olika. Bortplockandet har gått supersmidigt på några minuter bara.
Jag har varit sjukskriven båda gångerna, Jag har ett fysiskt krävande jobb så det har absolut inte funkat. Denna gången har jag varit mer igång men i v 30 nånting så upptäckte de att cerklaget skurit in lite men det höll ju ändå ända tills idag. Så att ta det lugnt är väl att föredra. Och inga bad, inget sex, inget fysiskt krävande, inget bärande/lyftande, promenader eller så. Extrakontroller av cerklaget och provtagningar var det mer förra gången ungefär var 4-5 vecka. Hade upprepade bakterier så det var nog 5-6 kurer med ab. Denna gången har jag inte haft riktigt lika många odlingar men har inte haft samma bakterier som sist men istället GBS. Så "bara" tre kurer med ab och sen dropp vid förlossningen.
( sen har jag haft oturen att få nästan lunginflammation, graviditetsdiabetes och graviditetsklåda! Så massor mediciner och hejdlöst massa provtagningar sen v 30 men det har ju inget med cerklaget att göra)
Sist klipptes cerklaget 35+3 och jag öppnade mej men det höll till 39+3, superhinnor. Idag klipptes det 36+0 och det kommer som längst att gå till 38+0 pga av de andra komplikationerna.
Oj vilken lång berättelse det blev men hoppas det var matnyttigt ändå!

Hej och tack för svar :) Beklagar förlusten av Gabriel.

Åter igen så blir jag förtvivlad att fler gått igenom detta. Jag hade aldrig hört talas om det innan, men nu märker jag att det är vanligare än vad man tror. Det borde ju t.o.m vara så pass vanligt att en "slapptappsundersökning ;)" var obligatorisk. Jag önskar att jag orkade läsa igenom hela tråden, men det skulle ta några dagar ;)

Jag liksom du, var också helt öppen när jag kom in. Från det att jag kom till akuten första gången, till det att Texas lämnade min kropp, hände på ungefär 5½ timme.

Tack så jättemycket för dina tips, ska verkligen tänka på det. Synd att min hund kommer få spunk på mig bara ;) Tur att det finns hunddagis :)

Hoppas att din lill* kommer snart, och lycka till :)

Änglagosse

Äldre 19 Jan 22:59

#5363

violatricolor skrev 2012-01-19 22:52:11 följande:

Då förstår jag att du redan är van vid extra kontroller och välplanerad graviditet.

Låter bra att du och din sambo pratat ihop er så att ni båda är med på banan. Det är ju en satsning, eller vad man ska säga, för båda. Min sambo får dra i stort sett hela lasset här hemma medan jag är den som bakar bebis dygnet runt.

Skönt att din chef är förstående också!

Hoppas du plussar snart! Lycka till!

Ja, det kommer ju inte att bli enkelt. Men jag har tur som har en fin familj som ställer upp. Hunden kommer dock att få spunk, men det går väl alltid att lösa :) Kommer ju bli något liknande för oss också, men min sambo jobbar borta i veckorna, så det blir min mor och bror som får dela på lasset under veckorna.

Änglagosse

Äldre 19 Jan 23:25

#5367

Trassel skrev 2012-01-19 23:15:07 följande:

Här där jag bor, i Jönköpingskrokarna är de hyfsat frikostiga med cerklage verkar det som om man jämför så det är nog några per år i alla fall som får det. Men ingen undersökning tidigt ändå.
Tråden är jättelång och det finns föregångare! Jag hittade ju hit redan 2007/08

Det gick också väldigt snabbt för mej då med Gabriel men när vattnet gick så stannade allt av och tom med två igångsättningsförsök så vägrade kroppen vara med på noterna så det tog från 03tiden på fredagmorgonen till 14.30 på lördagen då han är född.

Som mest måste vi vänta på Snodden i två veckor till. Känns överkommligt. Sander hette Snöret i magen. Båda har ju klarat sig tack vare ett snöre/snodd!

Ja, det verkar vara lika även här i Falutrakten, då det sätts några gånger per år. Min kurator som jag går hos har bara haft någon enstaka hos sig som har haft cerklage. Eftersom att jag har läst mycket efter detta så har jag snubblat över några som även har fått genomlida detta och förlorat barn sent 2 gånger innan "diagnosen" sattes och dom fick cerklage. Då är jag faktiskt lite glad att jag bor där jag bor, då läkaren hann nämna att jag ska få cerklage innan jag ens hann sätta mig på stolen nästan. Är tacksam att jag slapp bråka om det.

Är också tacksam för kuratorn, känner att jag kommer att behöva henne även vid nästa graviditet. Känner att jag inte riktigt kommer kunna koppla av förrän jag kommer uppåt de veckorna som barn faktiskt klarar sig. Känns som att jag kommer att vara inställd på att just runt vecka 21-22 kommer något gå fel. Jag är nervös och orolig, samtidigt som våran längtan är så stark. Vi vill ju det här!

Sådana gånger är det tacksamt att sjukvården faktiskt finns, att det finns hjälpmedel att få. Jag hoppas för allt i världen att jag aldrig kommer att behöva genomgå detta igen. Hoppas att det är livmoderhalsen som är försvagad så det inte är något annat som startade hela processen.

Änglagosse

Äldre 16 Dec 18:17

#5915

Hej alla!
Jag har blivit lovad mitt första cerklage som kommer att sättas i slutet av januari alt. början på februari.
Är det någon som känner sig manad att förklara lite granna hur det går till med förberedelser, hur det blir efter att cerklaget är satt t.ex?

Änglagosse

Äldre 17 Jan 22:34

#5928

Hej allihopa.

Den 13e februari är det dags för mig att sätta mitt första cerclage och jag är såå nervös.
Min läkare sa att de sätter in det med ryggbedövning, men hur har ni andra gjort?
Hur har ni levt dagarna efter cerclaget satts? Fick ni stanna kvar på mottagningen efteråt och hur länge?
Har ni fått antibiotika i förebyggande syfte? Min läkare sa att man ej ger det, men jag tycker att jag har läst om många som fått det.
Hur känns det i början med cerclaget?
Många frågor här, hoppas att någon orkar och vill svara.

Kram!

Änglagosse

Äldre 15 Feb 20:16

#5974

Hej. I onsdags den 13e fick jag mitt första cerclage insatt. Det var planerat. Jag, liksom många andra saknar information, Inga prover togs på mig heller, förutom blodtryck och feber. Jag tycker att det verkar konstigt. Fick heller aldrig prata med läkaren som satte in cerclaget då hon ej hade tid, ganska nonchalant tycker jag. Fick inte veta hur det gått, hur jag skulle leva efteråt, fick ingen sjukskrivning och inga direkta mål att gå på. Känner mig rätt vilsen i detta. Var sängliggande 5 timmar efter operationen, sen fick jag vara uppe och röra mig. Kan tycka att det var en kort tid att vara sängliggande.
Fick veta att jag ska komma in till specmödra eller ringa om jag har sammandragningar som inte går över om jag vilar eller om jag vaknar på nätterna av att jag känner av.. Det är väl det ända riktiga direktivet jag har med mig efter detta. Hursom, tycker det är dålig information både före och efter operationen.

Änglagosse

Äldre 15 Feb 22:27

#5977

Hej. Jag tillhör Falun så cerclaget sattes där. Jag är nu i 15+2. Cerclaget sattes nu planerat då vi förlorade en son i v 21+3 i december 2011. Frågan är nu om jag har sammandragningar eller vad det är jag känner. Har varit ute p å tripp idag och suttit och gått mycket. Vet ju inte riktigt hur det ska kännas. :-/

Änglagosse

Äldre 16 Feb 08:22

#5979

Man garderar sig nu för de vet inte säkert vad det var som startade det hela. Jag öppnade med tyst så det lutar mot att det var just det. Innan man satte cerclaget nu så mättes min tapp till 4 cm, stängd och opåverkad vilket kändes skönt. Har inte fått någon återbesökstid ännu, vilket känns mysko.

Änglagosse

Äldre 16 Feb 10:33

#5981

Känns som att de inte riktigt vet vad de gör i detta län. Det sätts ungefär 5 cerclage om året här. Nej, jag har inte fått någon tid för RUL ännu, men är ju liksom i vecka 15+3 nu, men enligt första läkaren jag fick (som jag nu ska dumpa då hon var riktigt ointresserad av vårat fall), så är jag 11 dagar efter våran tid, så alltså nu i 13+6???? Vet inte hur det är möjligt, då var jag inte ens gravid när testet visade positivt. En överläkare från specmödra mätte skallen för en vecka sedan, och sa vecka 14-15. Det stämmer med våra beräkningar, medans det andra är galet. Vet inte vilket de går efter då de ska skicka ut papper för RUL? Det jag är inskriven från, första läkarens mätning eller överläkarens???? Känner mig inte riktigt tagen på allvar i detta..

Varför har du giggle fått cerclage? planerat eller inte?

Änglagosse

Äldre 16 Feb 11:35

#5984

Jag ska ringa på måndag och fråga faktiskt. Tycker det verkar konstigt att inte fått någon tid för kontroll. Borde ju ha fått det direkt.
Hon baserade då på mätningen av ett tidigt vul i då vecka 8, som enligt henne var i vecka 6. Vi vet ju när jag hade senaste mensen och när vi hade sex. Jag har ägglossning runt dag 18-21 och om man räknar på hennes mätning så blir det alltså mellan dag 29-32 vilket är helt orimligt. Mätningen som hon gjorde var nog svår att tyda då bebisen inte hade styrsel i nacken vid detta tillfälle, och låg 'krokad'. Alltså så litar jag på den manliga överläkaren som mätte både kroppen och huvudet på bebisen förra veckan. Bebisen var 8 cm mellan huvud och rumpa och huvudet var 2.5 cm från öra till öra. Alltså vecka 14-15 fick han det till då förra veckan.

Jag tippar på att det var både akut och planerat på samma gång. De hade nog haft cerclage i åtake ifall tappen skulle minskas just p.g.a din operation och graviditet. Jag känner mig samtidigt ganska hedrad som har fått cerclage redan efter ett förlorat barn, om man får säga så. Har läst om såååååå många som har fått lov att genomgå detta både 2 och 3 gånger innan de ens har blivit tal om cerclage. Ett barn är ett för mycket, men vad är då flera?? Vet inte riktigt vad räkningarna baseras på när det gäller cerclage. Tycker att alla län borde ha samma normer och samma information om just det. Det finns allt för lite information och alla läkare säger olika. Min läkare(hon som mätte 11 dagar tillbaka) sa att jag skulle leva som vanligt efter op. Att jag första dygnet skulle be någon granne gå ut med hunden. Bara det låter ju idiotiskt. Jag var ju kvar i över ett dygn efter op och skulle ta det lugnt åtminstonde första veckan. Min man har tagit ut komp för att vara hemma med mig i 2 veckor efter operationen. Sen tyckte hon att det var bra att jag hade en hund som krävde långa promenader så jag kom ut och gick varje dag tills förlossningen. Det kommer jag verkligen aldrig göra i mitt tillstånd. Jag skulle aldrig våga efter våran tidigare förlust :(

Änglagosse

Äldre 16 Feb 13:56

#5987

Enligt han som skrev ut mig då inte läkaren som satte cerclaget hade tid då hon hade många operationer, så kunde jag som vanligt gå ut på min praktik från måndag v.9, alltså knappt två veckor efter cerclaget sattes. Jag ska alltså ut i äldrevården i 4 veckor. Och tunga lyft var ingen fara då livmodertappen inte är någon muskel som kan påverkas av det. Tycker det låter idiotiskt, jag vet inte?

Änglagosse

Äldre 10 Apr 22:44

#6111

Hej. Hoppas att det går bra för alla. Jag fick mitt cerklage satt den 13e februari. Jag bokar tider ungefär varannan vecka för att vara på den säkra sidan. Har känt stickningar, svid, tryck, killning mm. men allt ser bra ut varje gång. I morgon blir våran lilla tjej lika gammal som storebror blev (21+3), och varje dag nu är en bonus.

Kram till alla!

Änglagosse

Äldre 22 Apr 16:14

#6123

lindaothomas skrev 2013-04-22 11:51:43 följande:

Hur mår ni brudar? :)

Hej! Jag var på läkarbesök i fredags och mätning av tappen gjordes. Jag har legat runt 4.5cm hela tiden fram till nu, då hon fick den till ca 3.3 cm. Fick en återbesökstid redan på onsdag för en ny mätning, och hoppas att den inte minskat ytterligare. Jag är idag i vecka 23+0 och vill att lillasyster ska stanna ganska många veckor till. Jag har sedan igår börjar känna "mensvärk", tryck nedåt och stickningar i cerklaget. Också mer flytningar. Jag är sjukskriven sedan i slutet av februari tack vare tyngdkänsla och sammandragningar.

Hoppas att du mår bra/bättre! Kram

Änglagosse

Äldre 24 Apr 20:26

#6129

Min tapp var oförändrad sedan i fredags. Dock så har jag legat ner sedan dess i princip. Har fortsatt sjukskrivning och mycket vila, vifta mycket på fötterna och ibland gå upp och röra på mig för att minska blodproppar. Hur ligger man ner så mycket när man har hund ensam hela veckorna?? :(
Varje dag är nu en bonus för oss. I morgon är lillasyster 2 veckor större (23+3), än vad storebror Texas blev. Jag hoppas att hon stannar många veckor till.

Jag håller tummarna för er alla.

Änglagosse

Äldre 25 Jun 17:06

#6203

Vad roligt det är att höra att det går så pass bra ändå för de flesta med cerklaget.
Jag är idag i vecka 32+1 och har fått en del sammandragningar/förvärkar så har fått bricanyl nu.
Min tapp hade vid förra veckans kontroll minskat från 37mm/25mm på 2 veckor, så i morgon är det återbesök och mätning igen.

Lillan håller en fin tillväxtkurva och ligger någon % över "svenssons", vilket jag tycker är skönt att veta då dom räknar med att hon kommer tidigare. Om drygt 3 veckor är det dags för ett vändningsförsök då hon har busat till det och vänt om igen. Lyckas inte det så blir det snitt.

Änglagosse

Äldre 25 Jun 23:06

#6205

ebolms skrev 2013-06-25 18:05:08 följande:

Linda
Jag mår okej. Har vart hos kuratorn 2 ggr nu sen jag började röra mig mer. Det har varit lite kaos i huvudet..är väl det fortfarande men det är bättre efter att jag fick prata av mig. Nu är jag mest stressad och nervös om vartannat. Svårt att förklara.. Men det bara måste gå bra denna gången!

Änglagosse
Min tapp har varit 17mm-19mm sen v.24-25. Och att du har kommit till v.32+ är ju superbra! :) Hoppas hon stannar lite till iaf.. från v.34+ stoppar dom ju inte förlossningar längre. Kommer inte ihåg vart du bor men jag tror det gäller i hela landet.

Oj, min tapp har legat på runt 40mm hela tiden fram tills vecka 25 ungefär. Då gick den ner till ca 35mm och har legat runt det fram tills förra veckan. Precis, Dalarna har också vecka 34+0, och det är ju snart =) Fr.o.m igår vecka 32+0 så gick gränsen för att jag skulle få kortison mot lillfisens lungor också, så det känns ju som att man är påväg åt rätt håll så att säga. Jag hoppas att lillan vänder sig själv igen ganska så snart, hon låg ju med huvudet nedåt redan för 4 veckor sedan. Vill inte gärna att hon ska vändas i magen :(
Gud, det finns så mycket man oroar sig för fast man har kommit så långt denna gången. Navelsträngen, ifall hon inte mår bra, tillväxten, näringen från moderkakan.. Ja, allt!!! Jag vill bara att hon ska komma ut nu så jag har koll på henne och slipper oroa mig för hur hon har det i magen, samtidigt som jag vill ge henne chansen att växa lite till. Det är tur att det är en livlig dam som jag får chansen att känna mycket, varje dag :D

Cerclage?

INNEHÅLL