Cerclage?

Hej tjejer.
Har börjat arbeta mig igenom tråden och försöker läsa mig till både information och glädjebesked.
Den 16/6 födde jag min son för tidigt i v.24+5. Han klarade sig tyvärr inte. Jag har googlat som aldrig förr och börjar bli mer och mer övertygad om att jag har en försvagad livmoderhals.
På onsdag ska jag på återbesök hos gynläkaren och får eventuellt några svar på blodprover, moderkaksanalysen och obduktionen. Jag undrar hur ni fått reda på att ni har försvagad livmoderhals? Det var inget som konstaterades på mig för när läkaren tittade på mig på sjukhuset var jag redan öppen och födde en timme senare. Allt gick mycket snabbt. Kan man konstatera en försvagning nu i efterhand? eller måste jag vänta till dess jag blir gravid igen och eventuellt börjar 'tunnas ur'? Vill verkligen inte vara med om detta igen :( 
Jag kände en tryckkänsla nedåt de sista veckorna på graviditeten och kissade ofta. Jag trodde ju det var normalt när bebisen började bli större, men börjar förstå att det kan vara tecken på försvagad livmoderhals.
Har någon erfarenhet av hur motstridiga de är i Gävle på att sätta ett cerklage?
Hoppas ni har några tips till vad jag kan kräva och fråga läkaren.
tack på förhand och hoppas allt går bra tjejer! 

Hej tjejer!
Idag var jag in till specmödravården. Fick titta på bebisen som sprattlade som tusan- känns konstigt att inte känna med tanke på hur han ( tror jag skymtade en snopp!) fot runt där inne. Allt såg bra ut med knytet och jag har nog gått några dagar mer än vad de räknade ut från början. Så är ungefär i v. 16+0 idag. Livmodertappen kontrollerades också, vid förra besöket för en månad sen var den 42 mm lång, dvs helt normal. Idag hade den kortats ner till 25 mm och detta fick fart på läkarna. Omgående sjukskrivning och operation på måndag. Ska få ett cerklage för att undvika att bebisen kommer alldeles för tidigt. Förlorade utan förklarliga skäl vår son i v.24+5 i somras, har nu fått en förklaring till varför han kom så tidigt, vilket känns skönt. Men samtidigt är jag livrädd över ovissheten :(

Hej tjejer!
Jag läser ofta er tråd men har nog bara sagt hej förut.

I juni förra året födde jag min änglason för tidigt i v.24+5 utan förklaring. Blev lovad specialistmödravård i följande graviditet. Plussade i januari igen och fick komma in i v.11+ för att mäta livmoderhalsen, den var 42mm lång och stängd. Nästa koll var i v.15+ och vid den mätningen hade tappen kortats av till 25mm. Blev direkt sjukskriven på heltid resten av graviditeten och fick cerklaget inopererat 4 dagar senare. Var verkligen livrädd från beskedet och ett ganska bra tag efteråt. Vågade knappt sitta på toa och vilade mycket första veckorna. Dagen efter cerklaget sattes hade tappen växt på sig till 41mm igen. Jag fick ordination om att vila mycket, inte stressa, anstränga mig, lyfta tungt, inget sex och inga orgasmer. Bada på offentlig plats och utomhus var uteslutet, har däremot fått bada hemma i mitt eget kar. En ordination var också att absolut INTE vara sängliggande eftersom det ökar risken för blodproppar och ger ju såklart minskad muskelmassa och kondition inför förlossningen. Jag fick tid för koll av tappen i v.19+, v.24+ samt 27+. Jag var superorolig eftersom det kändes väldigt långt mellan kollerna och läkarna ville inte kolla tätare eller ge mig progesteron och jag skulle hålla mig rörlig. Däremot skulle jag åka in om jag var orolig, fick blödningar eller ont, vilket jag också gjorde på grund av magont och oro vid ett par tillfällen. Min tapp har hållit sig stängd och runt 35mm hela tiden efter cerklaget sattes.

Jag har nu inte varit på koll sen i v.27+6 och har tid för klipp den 28 augusti och är då i v.36+5 så hoppas det håller hela tiden ut. Jag har så gott som dagligen gått en promenad på runt en halvtimme och varit uppe större delen av tiden, åkt och handlat, umgåtts med människor osv, har med andra ord levt ganska normalt om man bortser från de restriktioner jag fått. Har däremot inte varit på några långa turer bortom sjukhus ifall att. något händer.
Tänkte att min historia, som än så länge (peppar, peppar) har varit väldigt lugn och lyckad kan ge hopp till er som nyss satt bandet, eller ska till och sätta. Bara två veckor kvar med bandet sen är lillan välkommen. Håller tummarna att det går smärtfritt att ta bort bandet också. 

Styrkekramar till er alla som har det jobbigt och oroar er! Hoppas verkligen att det går bra för er alla!
 

En vanlig dag kan se ut så här:
Kliva upp runt 7-8 och äta frukost. Titta lite på tv /läsa och dricka kaffe fram till 10-11. Gå en promenad med hunden på ca 30 minuter. Äta lite lunch och vila en halvtimme på lunchen. Dammsuga undervåningen och vattna blommorna, kanske städa en av våra två toaletter. Ut med hunden en kort sväng. Ta en tupplur på soffan innan vi tar en tur upp på affären och sen fixar jag middagen. Tar en dusch eller ett bad beroende på hur ont i ryggen jag har. Sen tv resten av kvällen.
I övrigt har jag målat, shoppat, sytt, hälsat på jobbet eller vänner och bakat för att få tiden att gå. Allt har gått i väldigt sakta mak hela tiden och har verkligen känt efter hur kroppen känns för att inte överanstränga mig