Cerclage?

ville bara kika in och säga att jag mår bra, v.25+4 idag. Så det går framåt. Efter kollen förra veckan fick jag kraftiga sammandragningar så jag tänker inte gå på koll denna vecka. det finns inte så mycket de kan göra nu så det är bara att vänta och se. måste komma till v.28 iallafall!

ett stort grattis till alla er som fått bebisar!! schäfer, magda, thalis!
vad skönt att allt såg bra ut med er son till slut magda, förstår om det var tufft!
schäfer, vilken jobbig förlossning du verkar haft, måste ha gjort väldigt ont, och sen oron över barnet p ådet hela, nej fy stackarn!! Vad skönt att höra att bebis är hos er nu och mår bra!!!
thalis, blev det akut snitt för dig? är ett tag sen jag läste i tråden.

Magda, hoppas din väns barn mår bra, tur att hon ändå kom till v.27+ för det brukar ju gå bra då!

ego: v.27+0 idag!! wooohooo! låter väll dumt men jag är överlycklig för det! Om man fått barn i v.24 som överlevt är man ganska lycklig över att ändå komma till v.27 för då brukar de slippa respirator osv. det är ändå ganska stor skillnad. Nu måste det gå bra för den lille i magen! Har avbokat alla läkarbesök då jag fick så starka sammandragningar sist jag gjorde vaginal ul, men nu är det dags på onsdag nästa vecka, har då gått 3 veckor sen senaste kollen. De ska även göra viktuppskattning och jag tänkte passa på att fråga om det är en pojke eller flicka, vi kan inte hålla oss längre

har skrivit inlägg här flera gånger och så har min 1 åriga dotter kommit och velat komma upp i min famn och jag kan ju inte bära henne så jag har fått stänga av datorn. sen är jag ju inte inne så ofta då jag måste sitta upp vid datorn, bärbara går ej att använda då min dotter låter mig inte vara ifred!haha

LYCKA TILL NU ALLIHOPP OCH ETT STORT GRATTIS TILL ER ALLA SOM KOMMIT  I MÅL!!

kikar in en snabbis!

är fortfarande hemma med sängläge men jag rör mig och sitter en del emellanåt. v.29+2 idag, så det går framåt!! börjar planera inför förlossningen, vill ju ha planerat snitt i v.37. det är ju inte så jätte långt kvar!
min mans mamma gick bort här i veckan, vart en del sorg här hemma då han inte kunde vara med henne när hon dog, hon bor i chile. och hon hann aldrig träffa sina barnbarn

ni som gjort planerat snitt, hur har de gjort med cerklaget? man kan väll inte ta bort den innan med risk för att det ska sätta igång då va? kan man få det gjort samtidigt med snittet, när man ändå är bedövad?

ska träffa en läkare på tisdag som bedömer om jag får snittet.

vi har bestämt att det inte blir fler koller av livmoderhalsen alls  för jag fick så starka sammadnragningar efter det vaginala ul som gjordes i slutet på v.24, och eftersom att man ändå inte kan göra mer tyckte både jag och dom att vi skulle inte ta risken att sätt Igång något om jag nu är så känslig.

men finns det risker med att inte kolla? jag har ju ingen tapp kvar över cerklaget, bara under ca 1 cm totalt, ja iaf på sista kollen men det var över 1 månad sedan.

lycka till er alla i graviditeterna och ni som fått era små redan, nu inväntar vi våren tycker jag!!!!

allt ska gå bra ska du se, du har ju kommit längre än sist, och snart är du i säkrare veckor ska du se! solskenshistorier, min son kom i v.24+3 och mår bra idag, en busig 6 åring

jag har blivit typ nekad snitt, men får slutgiltiga svaret på måndag, är helt knäckt, vägrar föda vaginalt!
imorgon v.30+0, helt otroligt med tanke på att jag vart öppen hela vägen till cerklaget sen v.23! och ändå så har jag vart hemma hemma hela tiden.

åh förstår inte varför min läkare säger att det inte gör ngot om cerklaget släpper, man gör ändå inget, eller klipper av det? hon tyckte då jag fick så kraftiga sammandragningar sist vi gjorde vul att vi skulle skippa dom helt och hållet hela graviditeten. kan det skada min kropp då alltså? jag har ju inte ont eller sammandragningar, inte heller blödningar eller liknande besvär, men tappen var ju i v.23-24 endast 1 cm och öppen hela vägen till cerklaget, så bättre lär det inte vara nu. vad ska jag göra nu då?

åh tusen tack för ditt svar! känner mig mycket lugnare nu  inte alls kul med dessa gravidhormoner som gör en SÅ NOJIG! hur går det för er där hemma med bebis och resten av familjen? hur har din hälsa sätt ut nu? hoppas det är bättre! kram

blev nekad snitt, vet inte va jag skagöra nu, vägrar föda vaginalt!www.familjeliv.se/Forum-2-254/m57979419.html

tack så jätte mycket för ditt svar! med all denna oro och så tjafsandet om snitt har gjort att jag nästan glömt bort att jag är gravid, och glömt bort att jag är i v.30+. Något som jag aldrig trodde var möjligt när läkaren sa dom där orden i v.23+6, att jag var öppen hela vägen ner till cerklaget redan då! Ush vilken berg och dalbana. Känns som att man fått fokusera på allt det dåliga bara och så har man glömt värdet av hur otroligt det är att bebis är kvar i magen. Tack för din påminnelse!  otroligt att någon faktist är avis på mig nu!  jag minns att jag tänkte att de som var över v.30 snart var i mål och att jag så gärna ville vara där en dag. Och nu är jag där, men jag har inte riktigt förstått det än! Men tro mig, det går snabbt, SNART är du också där!!!!

skulle bara säga också att jag tror att de mest kritiska veckorna är det bra att ligga ner så mycket man kan, för då trycker det liksom inte neråt. Men det är bara vad jag tror. Alla kroppar är olika, min kropp klarade inte av att vara mest sittande och det att jag rörde mig en del.

TACK FÖR DITT SVAR!

vet inte om du läst mitt inlägg som jag länkade till men jag mådde fruktansvärt dåligt efter min vaginala förlossning. Kunde varken gå eller sitta ordentligt på 2 månader. Grät 1 månad pga smärtorna, jag sprack ganska illa hela vägen från blygläpparna och genom hela slidan, det gick nästan till analen. Har fått urininkontinsens som innebär att jag kissar på mig utan att veta om det, och har än idag 19 månader senare detta problem. Mitt barn var normalstort och vägde 3450g vid födseln, detta barn kommer väga mer enligt ultraljud och då är risken stor att jag spricker igen, och att det ska gå hela vägen till analen. Förlossningen var fruktansvärd, ett riktigt trauma för mig pga smärtan. Det finns många risker med vaginal förlossning också! Barnet kan fastna, få syrebrist och få en hjärnskada, få navelsträngen runt halsen osv. det är INTE helt riskfritt att föda vaginalt. Mina andra förlossningar (v.24 båda gångerna) var också fruktansvärda då min moderkaka lossnade delvis och hälften, detta gjorde att jag fick enorma och intensiva värkar som inte går att beskriva med ord. Rena dödsångesten. Jag skrek i timmar innan jag fick bedövning, hade INGEN paus mellan värkarna, min man trodde jag skulle dö och kan efter dom förlossningarna inte vara med vid fler. Ett trauma helt klart. Jag klarar inte en vaginal förlossning. Om jag skulle få planerat snitt i v.37-38 så tror jag riskerna att något går fel i mitt fall är mindre, och då skulle även mamma må bra denna gång. Jag har lidit så enormt i mina graviditeter, förlossningar osv så jag önskar att få tänka på mig själv en gång. Detta blir den sista också, ska sterilisera mig. Jag förstår att du vart med om något otroligt hemskt och har svårt att förstå hur man kan klaga över förlossningen om man ändå får ett levande barn. jag förstår din känsla, för jag har varit där! När allt kändes hopplöst och jag bara hade ett minne av mitt döda barn. Jag önskar dig all lycka till och hoppas att det går vägen för dig nu när du fått ditt cerklage. Men att veta hur det verkligen känns utan att ha varit med om det själv är omöjligt.

Och läkaren var visst både dum och oproffesionell! När jag kom in i rummet och tills jag gick ut hade hon inte ens LYSSNAT på mig!! Hon hade bestämt sig för att neka mig snitt INNAN hon hört min historia. det är fel! jag kommer kämpa för det här. Ska prata med en annan läkare idag.

det är knipövningar som gäller i första hand, annars ser vi i framtiden hur det blir.