Cerclage?

Jag gjorde bara VUL i början. Först varje vecka tills tappen vuxit på sig ordentligt och inte minskade, då körde vi varannan vecka och sen efter vecka 28 typ så blev det var 3e vecka.

Jag hade nog lite bruna rester nån vecka och kanske lite till efter cerclaget satts. Det är ju ett ingrepp som gjorts. Och sen har man olika känsliga slemhinnor!

Jag hade lätt att blöda pga slemhinnorna och sen kom det alltid brunt. Du ska se att det går bra.

Min lilla bebis blev 9 veckor i fredags och mår hur gott som helst :)

Min lilla bebis kom v. 38+6 så man måste ju inte gå över tiden. Tydligen kommer de flesta bebisarna ut inom 14 dagar efter cerclageklipp.

Ang. konditionen så grubblade jag oxå över det men jag hade ordentliga värkar i 25 timmar (de kom igång typ 18 timmar efter att vattnet gått) och stod upp typ 95% av tiden. Och det gick utan problem.

Och nu lider jag inte alls av det. Det enda som jag känner att jag begränsats fysiskt är när jag ska resa mig upp från att ha suttit på huk. Då är det som att benen inte riktigt orkar.

Jag vet inte hur du känner men om jag blir gravid igen så kommer jag inte ta några risker överhuvudtaget utan kräva cerclage. Insatserna är liksom för höga för att jag ska våga chansa på att det kan funka utan. Och set verkar ju generellt som att om man har en svag tapp så är den det. Den har ju knappast blivit starkare av en graviditet och förlossning.

Jag klippte cerclaget vecka 36+6, vattnet gick 38+4, värkarna kom igång 38+5 och min son föddes 38+6. Tydligen föds de allra allra flesta inom 2 veckor efter cerclageklipp.

Sofie: visst är det sjukt att vara "en normal gravid" nu va. Jag kände mig så speciell de sista veckorna när man märkte vilken uppmärksamhet man fick som gravid. Hela den grejen har man ju missat när man suttit hemma och ugglat!

Jag kände på mig att det skulle gå bra för dig Sofie. Känner mig glad för sin skull!

Kul med ultraljudet Linda, måste verkligen kännas som en milstolpe. Mätte de din tapp samtidigt? Du ska nog se att detta kommer att gå hur bra som helst.

Grattis Linda! Vad skönt! Tänk vad långt du har kommit nu. Om 3-4 veckor finns det chans att rädda din bebis och om 8 veckor överlever över 90% av de som föds. 8 veckor går fortare än man tror. Men jag tror du kommer att gå full tid!

Fick du reda på kön på RULet förresten?

Oj, det låter inte alls bra. Har det blivit så trots att du ligger helt still eller har du varit uppe mycket?

Efter vecka 28+0 så räddas väl 90% så jag hoppas du tar dig minst dit. Och efter vecka 32+0 överlever typ 99%

Är du inlagd på sjukhus nu?

Du har ju inte gjort nåt fel alls. Man kan inte göra mer än att ligga och inte anstränga sig.

Jag tror du gör klokt i att fortsätta vara still. Jag satt inte ens rätt upp förrän på slutet utan lutade mig alltid bakåt så att det inte skulle bli tryck rakt ner.

Man kan stänga sig igen. Nu var jag inte lika öppen som du men hade funnelling och det stängde sig efter extremvila.

Min son mår jättebra och blir snart 5 månader. Är så sjukt tacksam varje dag.

Jag hoppas verkligen att det går bra för er och att du tar dig minst till vecka 34.

Under 2,5 cm så sätter de cerclage på SÖS iaf. Min minskade till 2,2 från typ 2,7 på en vecka och då akutopererade de mig. Sen växte den på sig och som mest var den nästan 4 cm.

Det spelar säkert roll vilken vecka man är i och om den aktivt minskar oxå.

Jag fick cerclage i vecka 15 och mitt vatten gick 38+4 och sonen föddes 38+6. Jag låg helt fram till vecka 34.

Blev akut snitt efter 25 timmars värkarbete. Jag var öppen precis 10 cm men med helt hårda oflexibla kanter så det fanns risk att han skulle fastna.

Det känns ju lite ironiskt att jag öppnade mig väldigt långsamt och att det blev snitt pga ärrbildning (från en gammal konisering).

Waris: Det verkar lite så. De försökte massera upp hårdheten i kanterna, sen tänja och till sist försökte de klippa upp det. Men det var för segt så saxen orkade inte. Den grejen gjorde ju mycket ondare än värkarna. Och man kände den smärtan i livmodertappen under värkarna oxå. Det kändes extra snopet när jag liksom trodde att jag var i mål när jag ju faktiskt lyckades öppna mig 10 cm, men icke.

Jag hade oxå märkliga värkar i flera dagar. Det började redan på söndagen (och han kom på fredagen). Då tänkte jag förvärvar men efter hela värkarbetet på förlossningen sen förstår jag att det var "riktiga" värkar i omgångar.

Jag gjorde oxå en omfattande konisering (hade grad 3 på cellförändringarna). Min tanke är att ändå försöka föda vaginalt nästa gång. Men det lär ju sluta i snitt det oxå.

Hur tänker du?

Jag vill ju hemskt gärna försöka föda vaginalt nästa gång även om det med största sannolikhet kommer att sluta på samma vis med akut snitt.

Min son skrek direkt när han plockades ut och tydligen är det bra för barnet att ha genomgått värkarna för att de då har det där adrenalinpåslaget som gör att de kommer igång snabbt.

Men det största skälet är faktiskt att jag bara vill uppleva en vaginal förlossning.

Den stora stora nackdelen med akut snitt är ju att man måste ligga på uppvaket själv i 2 timmar utan sin bebis. Vid planerat snitt får man ju en sal där bebin får vara.

Jag får snitt om jag vill nästa gång, men det vill jag ju inte.

Bra initiativ!! Men ett förslag är att ändra till eller lägga till cerclage med c (den "riktiga" stavningen) så den är sökbar på det.

Hehe, sorry om jag lät dryg :)