Alkohol i väntan på abort?

jag har gjort flera aborter och då har jag levt precis som annars, druckit alkohol och rökt då jag känt för det. det spelar väl ingen roll; fostret ska snart försvinna, och jag hade innan jag kände till graviditeten rökt och druckit redan.

Om jag hade försökt få barn hade jag väl undvikit dessa saker redan innan graviditeten, men eftersom hela händelsen var ett misstag var jag helt säker på att abort var rätt val.

Inget påhopp, utan jag undar bara...
HUr vet du att du inte skulle göra en abort?
 Det kan ju komma oväntade situationer i livet där man tvingas till beslut man ALDRIG trodde man skulle ta. Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Men, du kanske skiljer dig från mängden? Eller hur menar du?

Jag är bara nyfiken hur du kan ha så bestämda åsikter i situationer du tydligen inte befunnit dig i?

Jo, det kan man. Jag var helt sâer pa min sak. Nu söp jag iofs pga de andra barnen men sa fort jag visste att det skulle bli abort at jag ostar och annat jag inte skulle ätit normalvis.

Jag är varken för abort eller att dricka alkohol. Inte för att jag är extremt emot det heller. Vad jag däremot tycker är att alla har rätt att göra vad de vill så länge man inte skadar nån annan. Och man skadar ju barnet mer om man aborterar det och skulle man nu ändra sig så har väl barnet kommit lindrigt undan om det annars skulle dött. Men är man inte säker på aborten är det onödigt att supa sig full kanske. Men jag tycker det är hennes eget val.

Det är väl helt upp till den som är gravid och planerar att göra aborten som beslutar om den vill dricka/röka eller inte, vad angår det mig?

Alltså, när jag var 17 gjorde jag en abort. Jag var såhär ledsen på en skala från 1-10: 0. Noll ledsen, det var ett misstag och en kondom som gick sönder, jag låg med ett tryffelsvin och ville INTE ha nån unge med honom och ja. Det var fint att det fanns abort då.
På fredagen innan aborten som skedde på måndagen drack jag öl och var ute en sväng på lokal. Inte ett skvatt ledsen över att jag några dagar senare skulle sövas och skrapas eller vad som händer när man gör abort.

Jag är ledsen att meddela det här, men faktiskt är inte alla helt nedbrutna av sorg efter en abort. Eller så är jag sociopat som var jättelättad efter min abort. Ingen vet.

Jag tycker inte att man behöver ta hänsyn till fostret när det gäller alkohol om man ska göra abort. Ponera nu att man verkligen SKA göra det (av olika anledningar) då gör man ju sig själv en jätteotjänst om man går runt och tänker på att göra det som är "bäst för barnet". Hur blir det psykiskt, när man några dagar senare går och skrapar ut det? Onödigt att dra på sig en massa ångest i onödan.

Minns en brud från ungdomsmott. som upptäckte att hon var gravid i v. 16 och det första hon sa var: "Men, shit allså, jag ska typ till Åre nästa vecka. Vad ska jag gö nu rå? Kan jag inte åka till Åre nu rå eller???" Alltså fy fan vilka spån det finns. Noll respekt för det hon råkat ut för eller skulle behöva genomgå. 2-stegsabort.