Sänk abortgränsen!

Nåja, största sannorlikhet är kanske att ta i, de flesta aborter görs innan v. 12. Dvs innan tiden för största risken för MF nåtts. Och som de flesta vet är MF extremt vanligt, så ingen kan ju säga att embryot som aborteras i V. 5 inte skulle ha blivit ett missfall i v. 8 om det fått stanna kvar!

Vart har du fått den infon ifrån att sena aborter är att föda fram fostret och sedan se på när det dör? Sena aborter sker i två steg, först gör man som en medicinsk abort, tar tabletter för att fostret skall dö och sedan födas fram, därefter görs en skrapning för att allt verkligen skall komma ut. Jag har aldrig hört talas om att aborten går till som du säger och jag tror inte heller så är fallet eftersom det inte hade varit ok inom de etiska ramar läkarkåren har!

Zusannah: Jag frågar dig också, känns det verkligen rimligt att försvåra ALLA aborter pga de 300 aborter per år som du anser sker för sent, trots att du generellt tycker orsakerna bakom dessa 300 trots allt är rätt ok? (De 300 aborter per år som görs efter v. 12 görs främst av kvinnor med sociala och psykiska problem, de skulle inte klara ett barn och vem vet hur fostret får det innan det ens föds i magen på en tung narkoman tex? resten görs mer eller mindre på sjuka foster.)

Ja det finns också med om det görs innan v. 22. Avbryter man graviditeten efter v. 22 för att barnet inte kommer överleva räknas det som dödfött.

Och varför skulle inte sociala och psykiska problem vara giltiga orsaker till abort även om den sker sent? Om man blivit våldtagen och förnekar en graviditet in i det sista men i v. 14 kommer fram till att man inte kan blundra för det längre, ska man tvingas föda barnet då om det är fullt friskt? Om man är heroinist och skjutit heroin varenda dag hela gravidieten och varit så hög att man inte fattat att man är gravid fören i v. 18, ska barnet födas ändå för att sättas i fosterhem? Om barnet dessutom är allvarligt sjukt pga missbruket blir det för det barnet ett liv på behandlingshem av olika form. Om en familj redan har 5 barn och har längtat efter barn nr 6 men upptäcker att det har DS ska de då ändå tvingas föda barnet fast de vet att de inte kommer ha tid och möjligheten att ta hand om barnet på rätt sätt och dessutom hinna med sina tidigare barn? För att inte tala om ifall de får ett barn med DS som drabbas av många följdsjukdommar. Eller ska det försöka doptera bort barnet? För du vet, sjuka barn är nästan omöjliga att få bortadopterade så det barnet skulle antagligen vandra mellan familjehemm. Och hur förklarar de för de äldre syskonen varför deras lillebror/syster inte får komma hem och bo hos dem?

Är livet verkligen så enormt mycket värt att det ska gå före precis allt annat i alla lägen oavsett vem det skadar på vägen? Jag tycker verkligen inte det, ibland måste man välja och för mig kommer inte ett ofött barn i första hand!

Som jag fattar det efter att ha googlat lite till och läst på andra källor så fungerar det första pillret man tar på samma sätt som i en medicinsk abort, dvs. det avbryter graviditeten och fostret dör och när man kommer tillbaka någon dag senare för att föda fram fostret lever det vanligen inte (sen finns undantag då foster överlever första pillret som ska göra att det dör, men det är som sagt undantagen inte regeln.). Jag uppfattar de texter som finns lite som att sena aborter blir en kombination av medicinsk och kirurgisk abort, därav att det heter tvåstegsabort.

Nåja, de tre fall jag räknade upp är skäl nog att få igenom abort efter v. 18 i vilket fall.. men men.

Nej jag tycker inte det är OK att döda FÖDDA individer, men de ska heller inte stanna hos sin familj. Hade dock tex. heroinistens barn födds men varit väldigt sjuk och man insåg att barnet skulle dö inom en inte allt för lång tidsrymd (säg 3 månader som längst) då hade jag ansett att aktiv dödshjälp vore på sin plats för att barnet skall slippa lida. DS barnet får som sagt skickas på hem då familjen varken kan eller vill ha hand om barnet och ska då så klart slippa en familj som inte älskar det. Den våldtagna kvinnan får väll bestämma själv om hon vill ha kvar barnet eller ej, men oavsett så kommer hon behöva löjligt mycket stöd för att klara av vetskapen om att våldtäktsmannens och hennes barn lever och mår bra någon stans. Vid en adoption kommer detta följa henne resten av livet, hon kommer ständigt fundera på hur barnet har det osv. Och barnet kommer så klart undra över varför hon inte ville ha honom och vem hans pappa är, förhoppningsvis kommer han dock till en bra och snäll familj. Om mamman instället behåller barnet kommer hon dagligen för resten av sitt liv påminnas om våldtäktsmannen och våldtäkten och se sin förövare i dragen hos sitt barn. Om hon inte får rätt stöd från psyk då är chansen stor att hon gör allt annat än trevliga saker mot sitt barn...

Mja, ryggbråck syns tex. också på UL och hur allvarligt det kan bli om barnet föds vet man inte riktigt, det går att få en eventuell prognos utifrån bråckets placering men att behålla barnet är en chansning många väljer att avstå ifrån även om barnet skulle kunna överleva. Fostervattensproverna görs i vecka 15 ja, men sen är det nån vecka väntetid innan man får svaret som vanligen kommer runt v. 18, så det blir ingen större skillnad ändå!

Om gränsen sänks får man ju ha i beaktande att de 300 aborter som idag görs mellan v. 12 och 18 måste utredas istället vilket ju kräver mer resurser och mer tid, vart ska dessa resurser tas ifrån? Och de som idagsläget bara kan göra en abort när skäl föreligger i v. 14 ska alltså behöva vänta på utredningar istället och försena aborten ytterligare?
Men nej, kötider bör inte sätta normen för när abort får göras, den biten skall bara baseras på medicinskt kunnande och det är gränserna idag således behöver de inte ändras.

För att när de väl är födda finns andra alternativ. De kan få vård och lämnas bort. Men som jag sa, om det mest humana vore att låta barnet dö så anser jag att aktiv dödshjälp borde bli lagligt! Dock fortsätter kvinnans rättigheter att gå före anser jag, och vill inte kvinnan ha barnet har barnet ingen rätt att nyttja hennes kropp. Jag kan dock tycka att det vore ett bra alternativ (om än rätt onödigt om man ser till hur aborterna görs idag) att nån som gör en väldigt sen abort för att de inte klarar av att ta hand om ett barn istället skulle gå igångsättning av förlossningen på ett sätt så barnet om möjligt kan överleva och istället adopteras bort.

Måste dock tillägga att adoption som lösning till alla världens oönskade barn är ganska naivt, det finns fler barn än potentiella familjer som är godkända för adoption och jag tror det är helt fel väg att gå att låta vem som helst adoptera bara för att då iväg barn till fasta familjer.

Beroende på möjlighet till tillfrisknande så anser jag att en del som ligger år efter år i respirator bara borde få den avstängd istället. Så ja, det finns de i respirator som inte borde leva vidare. (Hjärndöda tex. men de får å andra sidan inte "leva" vidare heller).