Ej fullt förberedda

Hej. Nyss hemkommen från Kenya med barn nr 2. Nr 1 var magbarn. Vi kan inte få fler mag-barn, men jag känner mig inte särskilt "skör". OK, det gick inte - synd, men vi kan adoptera Jag är tacksam för det. Språket är så klart alltid viktigt. Men att vara tvåspråkig i Sverige är enkelt. Och i vissa fall en fördel. Som adopterad har man dessutom rätt till hemspråksundervisning. Särskilt smidigt om det är svenska/engelska. Swahili eller stamspråk finns det inte lika mycket stöd för... Självklart måste båda känna sig redo och VILJA adopterad innan man går vidare. Men man behöver inte vara expert eller supermänniska. Efter nästan 10 månader i Kenya har jag också perspektivet att mitt barn faktiskt har det himla mycket bättre hos oss än han/hon skulle ha haft det om han/hon blivit kvar i Kenya - på gatan eller på barnhem. Han/hon har en familj. Han/hon får så mycket mer uppmärksamhet och delaktighet. Vi är kanske inte konsekventa alltid. Vi skriker ibland. Vi har inte alltid 100% uppmärksamhet och pedagogiska lekar till hands. Vi har olika regler, olika dagar osv. osv. Som helt vanliga småbarnsföräldrar alltså. Vi älskar våra barn och vi VILL vara föräldrar, vi vill göra vårt bästa. Det räcker ganska långt. Vi har inte läst på överdrivet mycket. Gått kursen så klart och surfat lite. Kanske läst nån bok. Men har man en öppen och nyfiken attityd så suger man åt sig det man behöver. Tror jag. Skillnaden mellan ett magbarn och ett adopterat är hittills inte så stor. Ansvaret/känslan är detsamma. Kanske kommer han/hon ha specialla issues framöver, men lika sannolikt kommer vårt mag-barn ha olika utmaningar att brottas med. Vi får försöka göra vårt bästa. Och Sverige är helt otroligt när det gäller stöd, sjukvård mm. Jag är sååååå tacksam för vårdcentraler, gratis vaccin anställningstrygghet, föräldrarpenning(!!!!), barnbidrag och till och med att tågen går NÄSTAN på tid. Kenya är ett land med stora utmaningar, men också härligt, vackert och spännande. Har ni stort tålamod och möjlighet att adoptera därifrån - gör det. Har ni dessutom släkt/vänner där så... Lycka till!

Kom att tänka på en sak till. Ni funderar på Kenya - "för att det är bäst för barnet". Jag tror inte att det spelar så stor roll i sig. Men det är så klart en stor bonus att dela det ursprunget/intresset för landet med någon av sina föräldrar. Och jag är tacksam att vi var tvingades att vara så lång tid  landet - då jag nu känner starkare för Kenya än om jag hade varit där i en vecka - så klart.... Jag har sett både det onda och det goda. Men det känns bra. Jag vet hur det luktar och hur det röda dammet färgar av sig på kläderna osv. osv. Vi 3 andra i familjen är blekfisar (muzungus). Vi hade aldrig varit i Afrika innan. Vi stod eg i kö till ett annat land. Men bytte pga lång kötid. Vi valde inte land, det blev uteslutningsmetoden då alla länder har lite olika krav. När vi accepterade adoption så accepterade vi vilken färg som helst liksom.