• Anonym (förvirrad)

    Kär i chefen?

    Jag har nyligen börjat på ett nytt jobb.. och min nya chef är bara så himla fin, charmig, omtänksam...  visserligen så kan det ju vara bara för att man är ny och så, men fin är han..  well well.. det är bara dit som det är bra.
    Det finns för många mindre bra omständigheter som gör att detta blir så dumt.

    1.Han lever ihop med en sambo och deras tonårsbarn.
    2.Han är som sagt min chef
    3.Jag lever ihop med en sambo och våra små barn..

    Redan där borde ju jag ju fatta att detta inte kommer att bli bra nånstans.. Men det är så härligt att få drömma bort sig i en liten låtsasvärld där jag får precis som jag vill och ingen blir arg, lessen eller sårad...

    I min relation så har jag i princip allt bra man kan ha utom på en front. Vi har i princip ALDRIG sex.. så har det varit under alla dom åren vi har varit ihop, nästan.. första året kanske man fick till det 1-2 ggr  månaden, nu är jag glad om det blir varannan.. :( och om man ska räkna dom gånger min sambo tagit nåt initiativ så är det väl drygt 15 ggr under dom 6 åren vi varit ihop...  Jag har kännt frustration under årens lopp och tagit upp det med min sambo, och då bättrar han sig lite och vi har kanske lite kul 3 ggr under en och samma månad, men sen skiter det sig igen.. och jag tror jag tagit upp detta nästan en gång om året, men han verkar inte fatta att jag vill och behöver MER!!  mer sex, och det går väl hand i hand med att man vill ha lite 'bekräftelse' på att man e lite attraktiv eller åtråvärd och så..
    Observera nu att det är sexet jag är ute efter.. inget annat. eller jo lite bekräftelse då..
    Nu är det nog många därute som tycker att jag är ute på helt fel väg, och jag anar det jag med..  men är det verkligen helt omöjligt att ha kakan och äta lite grann på den?  

    Nu vet jag ju inte om min chef  överhuvudtaget skulle vara intresserad av mig men drömma kan man ju alltid..  mitt drömscenario just nu är att jag lyckas få chefen intresserad och sen ha han som kk typ, han är nog ingen som jag skulle vilja ha nå mer ihop med än just det..

    mina frågor är alltså följande:
    Hur länge klarar man av att jobba på samma ställe med någon man är lite småkåt på utan att man ska gå över gränsen? Är det rent utav nödvändigt att försöka byta jobb nu när jag efter flera års slit lyckats ta mig hit?

    finns det någon med erfarenhet av en fling med chefen som har jobbat med denna fling under en längre tid utan att bli påkommen?  alla erfarenheter välkomnas.


    däremot tackar jag redan nu för kommentarer om att jag borde avsluta mitt nuvarande förhållande. för det har jag inga planer på. än. men jag vet att jag borde så ni behöver inte säga nåt om det.

  • Svar på tråden Kär i chefen?
  • Anonym (förvirrad 2)
    Anonym (Kännerigenmig) skrev 2010-04-06 20:53:07 följande:
    Jag har en tendens att bli småförälskad i chefer, tror det har lite att göra med att jag tycker att det är sexigt med auktoriteter... Jag har också agerat på det ett par gånger, trots att både de och jag varit i förhållanden. Faktum är att det underlättar, för då skvallrar ingen. Så länge ingen får reda på det mår ingen dåligt av det.
    Coolt,....jag vet att jag älskar att omge mig av auktoriteter. Min man är sån, alltså han ar pondus och så men är vääääärldens underbaraste.

    Hur har du agerat??, lite hångel, sex all the way och har det varit engångsgrejer eller har det hänt flera ggr med samma person? Fortsatt jobba ihop med någon av dem?

    Min chef, som ju nu råkar vara kvinna, har hela kittet. Hon har en väldigt kvinnlig listig pondus. Hon äger hela rummet vare sig hon vill eller inte och det vet hon om men utnyttjar det bara när det behovs. Hon ser jäkligt bra ut och är...störtcool helt enkelt. Det är liksom totalt omöjligt att inte tycka om henne. Hon är sådan som du antingen hatar eller älskar. Just för att hon har sådan pondus som hon har och är jävligt stark i sig själv.

    Jobbigt. Tur jag har en man som jag kan berätta det för iaf. Skulle jag dyka på henne (vilket jag absolut inte vågar om jag inte skulle få invit om det själv) så skulle han nog mest le åt det och önska att han fått se det. hehe.

    Men som sagt, är djävulskt mån om den relation hon och jag har har idag och inte minst mitt jobb som är jäkligt kul....
  • Anonym (förvirrad 2)


    Anonym (Ömsesidigt...) skrev 2010-04-05 19:55:17 följande:
    Jag har försökt få det "olämpliga" i relationen att rinna ut i sanden så gott det går. Det innebär att jag knappt kan titta honom i ögonen längre, för hans blick är så talande (och min med!) så det blir rätt genant ganska snabbt. På personalfester tittar jag inte på honom på nästan hela kvällen men det slutar alltid med att vi är några få kvar och han är den siste jag pratar med. Tillslut tittar jag honom i ögonen när jag ska gå och då är det som att allt sägs mellan oss... låter skitfånigt men det är tydligt och rätt jobbigt!Jag tror det är samma för oss som du skriver... om vi hade varit singlar (och inte så rädda om våra jobb) så hade vi nog rätt snabbt flugit på varandra på någon fest!Dock är vår relation väldigt bra nu, vi kan prata om allt, och kan göra ett bra jobb tillsammans. Det känns som att vi står varandra väldigt nära, och jag hoppas att det ska fortsätta vara så. Men det är fortfarande spännande att se honom ;) Dock glömmer jag bort det oftare och oftare när vi pratar med varandra.Har du haft din fest ännu? Hur gick det?
    Men hua va kämpigt. Försöker han söka din blick ofta? Jobbar ni "tätt ihop" alltså mycket möten och sånt bara ni eller med få personer närvarande?

    Det är så sjukt, jag är lkte rädd för mina känslor faktiskt men det kan ju bara vara nån fas eller sökande efter något...men sist vi hade avdelningsmöte, heldag med avslutande middag och lite "roligheter" visste jag att hon var tvungen å sticka hem tidigare och dessutom körde så hon drack inget.

    Hon satte sig mittemot mig vid middagen och ibland har jag verkligen svårt å prata för av nån anledning blir jag så jädra nervös. hehe.

    Skönt ndå att ni kommit så pass långt att det inte påverkar jobbet.

    Vad skulle du göra om han ställde frågan konkret till dig?? Är ni jämngamla?

    Tusen frågor i en : )

    Nix partyt är om några veckor,.....blir spännande å se hur hon är i privat miljö : ) Lovar å återkomma med rescension ; )
  • Anonym (Ömsesidigt...)

    Förvirrad 2: Jag hade gärna svarat på alla dina frågor, men jag har blivit väldigt nojig sedan det kom fram på jobbet om oss. Vi blev verkligen ställda mot väggen och tvingades svara på allt. Så nu är jag rädd för att någon ska känna igen detta om jag skriver för många detaljer...

    Han har ett konstigt beteende gällande blicken... han tittar mig rakt i ögonen och viker inte bort på huuuur länge som helst. Ibland har jag "antagit utmaningen" och tittat tillbaka rakt i ögonen på honom när vi pratat, för att se hur länge han håller kvar blicken. Det blir jättelänge, hela min kropp skriker att jag måste vika undan blicken för det är inte naturligt! Tillslut gör någon av oss det en sekund. Jag vet inte varför han gör på detta sätt?! Detta kan han göra även när en kollega sitter bredvid. Några har tyckt det varit väldigt irriterande och sagt till mig efteråt att det inte går att sitta med oss, då han som chef totalt ignorerar dem.

  • Anonym (förvirrad 2)

    men oj. Blev ni ställda nyligen?

    Jag är ävldigt fundersam på min front.....jag har lite blandade signaler (kanske mitt smått förälskade och lite förvirrande sinne som spelar spratt)

    Hade en superhärlig dag igår.....just nu håller jag på å kreverar å känner att jag måste ta det här vidare på något sätt.

    Jag känner att det här påverkar mitt äktenskap en hel del. Igår skojade jag med min man och sa att mitt mål är att få bara kyssa henne en gång....

    Han frågade, det får du gärna göra men tror du att det skulle stanna där? Tänk om hon känner likadant?

    haha, jag blir helt hysteriskt upprymd inombords och lite sådär.....förvirrad.

    Rent sex sådär har jag aldrig riktigt tänkt på men det är något hos henne som bara slukar mig......om hon lägger en hand på min axel eller bara nuddar vid mig eller ger en kram så faller hela väärlden på något vis. Allt känns bra.....

    får avvakta den kommande middagen och se om det kanske går att läsa mellan raderna något.

    Hur känns det för dig nu, är det storm på jobbet just nu?

  • Anonym (Ömsesidigt...)

    Jadu, det blev lite turbulent, inte alls roligt! Men som sagt... jag vågar inte skriva några detaljer här tyvärr... :/

    Skulle det vara ok för din man att du testar kyssa henne om tillfälle ges?

  • Anonym (förvirrad 2)
    Anonym (Ömsesidigt...) skrev 2010-05-09 16:34:16 följande:
    Jadu, det blev lite turbulent, inte alls roligt! Men som sagt... jag vågar inte skriva några detaljer här tyvärr... :/Skulle det vara ok för din man att du testar kyssa henne om tillfälle ges?
    Ja, han har sagt ja till det men är förstås tveksam till om det kommer att stanna där.

    Jag är lite tveksam själv. I fantasin ja men jag har försöktföreställa mig hur det skulle vara om hon skulle ge tydliga signaler själv....kyssa henne absolut, mer än så, vet ej....

    jäkligt svårt faktiskt, antar att jag får leva med isåfall. Min man har som sagt gett mig ok och det är ju skönt. Han retas lite om det då å då och är klart lite småsvartis men jag tror han märkt att det gett mig ny energi också....

    festen närmar sig och jag kan inte låta bli å ha lite förhoppningar ändå.

    Lovar å berätta hur det gick....

    hur mår du nu då?? (utan detaljer om det som hände)
  • Anonym (Ömsesidigt...)

    Har festen varit än? Hur går det? :)

    Jag har mått dåligt länge för detta, mest för att det blivit så konstigt med alla kollegor. Vet inte vad de tänker om mig och ingen vågar prata om det. Jag kan heller inte prata med någon annan då jag blivit livrädd för att saker ska komma fram till fel personer...

  • Anonym (Ochså förälskad o chef)

    Jag är i liknande situation.
    Började en ny tjänst i vintras och efter 2 månader insåg jag att jag gått och blivit  förälskad min chef.
    Helt knas då han egentligen alls är  inte är min typ, ganska mycket yngre, inte lik de män jag brukar tycka är attraktiva, singel  osv.
    Till salen är att jag gift sedan många är och vi har gemensamma barn.
    Vårt förhållande går på räls, jag är inte olycklig, men börjar fundera försiktigt om det är meningen om vi ska fortsätta ihop? Då jag är väldigt förtjust i min chef, som förövrigt inte vet något om mina känslor för honom, vill inte berätta , men tror han misstänker❤️

    Med min chef kan jag prata om det mesta och tonen mellan oss är lite småflirtig i sms samt att vi kollar in varandra lite då o då, och äter gärna lunch ihop.
    Vi kan inte undvika varandra då vi har moment i arbetet vi måste genomföra ihop.
    känns både jobbigt o underbart då jag inte känt så här sedan jag träffade min man för 20 årsen.

  • Anonym (Ochså förälskad o chef)

    Jag är i liknande situation.
    Började en ny tjänst i vintras och efter 2 månader insåg jag att jag gått och blivit  förälskad min chef.
    Helt knas då han egentligen alls är  inte är min typ, ganska mycket yngre, inte lik de män jag brukar tycka är attraktiva, singel  osv.
    Till salen är att jag gift sedan många är och vi har gemensamma barn.
    Vårt förhållande går på räls, jag är inte olycklig, men börjar fundera försiktigt om det är meningen om vi ska fortsätta ihop? Då jag är väldigt förtjust i min chef, som förövrigt inte vet något om mina känslor för honom, vill inte berätta , men tror han misstänker❤️

    Med min chef kan jag prata om det mesta och tonen mellan oss är lite småflirtig i sms samt att vi kollar in varandra lite då o då, och äter gärna lunch ihop.
    Vi kan inte undvika varandra då vi har moment i arbetet vi måste genomföra ihop.
    känns både jobbigt o underbart då jag inte känt så här sedan jag träffade min man för 20 årsen.

  • Anonym (Anonym 2025)

    Detta är en oerhört gammal tråd men för min egen- och ev andra nytillkomna läsare - så skriver jag ändå.

    Min situation är nästan identisk med TS. Jag lever i ett förhållande sedan sex år tillbaka, två små barn. Min chef lever med sambo och tonårsbarn. Mitt förhållande är dock inte särskilt lyckligt i perioder, det förekommer varken sex eller kärlek (i alla fall ingen kärlek från min sida). Min sambo är en varm och stöttande person men mina känslor har helt enkelt svalnat under de senaste åren.

    I vintras så hade jag en svår period i livet som resulterade i sjukskrivning. Min chef var då stöttande och väldigt bra. Han visade omtanke och stöd. Mitt i kaoset i mitt liv så tog väl min hjärna hans omtanke för långt och blev blixtförälskad. Chefen har absolut inte gjort något som en chef inte sla göra. Det stöd han gett har varit helt rimligt i förhållande till hans jobb, han har betett sig som en bra chef helt enkelt. Det som hände var nog att han uppvisade egenskaper som jag saknade i livet just då (värme, omtanke och pondus). Min sambo har också mått dåligt, i samband med min sjukskrivning, och jag tror att jag ibland har fått anta en mer traditionellt "manlig" roll i vår familj under tiden. Alltså att vara den som fixar, är trygg och stöttande när den andra vacklar. Rollerna har helt enkelt varit ombytta hemma hos oss ett tag. Det har även varit jag som försörjt oss. I normalfallet så hade jag ju gärna tagit den rollen, men i och med att det krockat med mitt eget dåliga mående så har det varit oerhört jobbigt. Jag har helt enkelt inte riktigt fixat att bära min sambo genom detta när jag behövt blivit "buren" själv

    Åter till situationen på mitt arbete, mitt i denna period så har jag mått så bra av att prata med min chef. Det har helt enkelt varit en sådan oerhörd lättnad att vara I ett sammanhang där någon annan tar kommandot. Det har känts tryggt att återgå till arbetet efter sjukskrivningen och känna ungefär "här är det han som har kontroll och ansvar, här behöver jag *bara* göra mina arbetsuppgifter och sen räcker det". För han är verkligen en person som jag upplever uppvisar en kombination av pondus och värme. Han är mycket äldre än jag men ser bra ut för sin ålder. Är charmig och rolig. Ja, hela paketet.

    Hur som helst så är det nu oerhört jobbigt. Jag känner mig själv, jag vet att detta "svärmeri" bara är ett resultat av att jag saknar vissa saker i mitt liv och har mått dåligt. Jag är inte kär, jag bara längtar efter närhet och sex. Det kommer att gå över. Jag kommer därför inte att agera på känslorna. Att berätta för honom är helt uteslutet (han är ju min chef och upptagen trots allt). Men det är svårt att träffa personen man är extremt attraherad av v a r j e dag. Jag kommer på mig själv med att flirta litegrann och blir arg på mig själv. Mitt arbete är så viktigt för mig. Jag har också slitit i många år för att nå dit. Jag vill inte kasta bort det.

    Nu har detta pågått i några månader och det börjar kännas olidligt. Jag får hjärtklappning när han är I närheten och kan inte sluta titta på honom. Jag vet inte hur länge jag ska orka. Är så rädd att han eller någon annan ska märka det.

    Att berätta för min sambo är uteslutet. Min sambo känner min chef och de flesta av mina kollegor dessutom. Dock så kommer vi troligen att separera i det närmaste. Det är nog det bästa beslutet, men kommer ju göra det ännu jobbigare att vara nära chefen när det då "bara" är han som är upptagen.

    Ja, vad ska man göra?

  • Anonym (Anonym 2025)
    Anonym (Anonym 2025) skrev 2025-03-22 20:32:13 följande:

    Detta är en oerhört gammal tråd men för min egen- och ev andra nytillkomna läsare - så skriver jag ändå.

    Min situation är nästan identisk med TS. Jag lever i ett förhållande sedan sex år tillbaka, två små barn. Min chef lever med sambo och tonårsbarn. Mitt förhållande är dock inte särskilt lyckligt i perioder, det förekommer varken sex eller kärlek (i alla fall ingen kärlek från min sida). Min sambo är en varm och stöttande person men mina känslor har helt enkelt svalnat under de senaste åren.

    I vintras så hade jag en svår period i livet som resulterade i sjukskrivning. Min chef var då stöttande och väldigt bra. Han visade omtanke och stöd. Mitt i kaoset i mitt liv så tog väl min hjärna hans omtanke för långt och blev blixtförälskad. Chefen har absolut inte gjort något som en chef inte sla göra. Det stöd han gett har varit helt rimligt i förhållande till hans jobb, han har betett sig som en bra chef helt enkelt. Det som hände var nog att han uppvisade egenskaper som jag saknade i livet just då (värme, omtanke och pondus). Min sambo har också mått dåligt, i samband med min sjukskrivning, och jag tror att jag ibland har fått anta en mer traditionellt "manlig" roll i vår familj under tiden. Alltså att vara den som fixar, är trygg och stöttande när den andra vacklar. Rollerna har helt enkelt varit ombytta hemma hos oss ett tag. Det har även varit jag som försörjt oss. I normalfallet så hade jag ju gärna tagit den rollen, men i och med att det krockat med mitt eget dåliga mående så har det varit oerhört jobbigt. Jag har helt enkelt inte riktigt fixat att bära min sambo genom detta när jag behövt blivit "buren" själv

    Åter till situationen på mitt arbete, mitt i denna period så har jag mått så bra av att prata med min chef. Det har helt enkelt varit en sådan oerhörd lättnad att vara I ett sammanhang där någon annan tar kommandot. Det har känts tryggt att återgå till arbetet efter sjukskrivningen och känna ungefär "här är det han som har kontroll och ansvar, här behöver jag *bara* göra mina arbetsuppgifter och sen räcker det". För han är verkligen en person som jag upplever uppvisar en kombination av pondus och värme. Han är mycket äldre än jag men ser bra ut för sin ålder. Är charmig och rolig. Ja, hela paketet.

    Hur som helst så är det nu oerhört jobbigt. Jag känner mig själv, jag vet att detta "svärmeri" bara är ett resultat av att jag saknar vissa saker i mitt liv och har mått dåligt. Jag är inte kär, jag bara längtar efter närhet och sex. Det kommer att gå över. Jag kommer därför inte att agera på känslorna. Att berätta för honom är helt uteslutet (han är ju min chef och upptagen trots allt). Men det är svårt att träffa personen man är extremt attraherad av v a r j e dag. Jag kommer på mig själv med att flirta litegrann och blir arg på mig själv. Mitt arbete är så viktigt för mig. Jag har också slitit i många år för att nå dit. Jag vill inte kasta bort det.

    Nu har detta pågått i några månader och det börjar kännas olidligt. Jag får hjärtklappning när han är I närheten och kan inte sluta titta på honom. Jag vet inte hur länge jag ska orka. Är så rädd att han eller någon annan ska märka det.

    Att berätta för min sambo är uteslutet. Min sambo känner min chef och de flesta av mina kollegor dessutom. Dock så kommer vi troligen att separera i det närmaste. Det är nog det bästa beslutet, men kommer ju göra det ännu jobbigare att vara nära chefen när det då "bara" är han som är upptagen.

    Ja, vad ska man göra?


    Lägger till

    Det värsta med situationen är dock:
    Även om jag själv aldrig kommer att berätta för chefen - och jag också tämligen säker på att han inte är intresserad av mig - så skulle jag utan tvekan agera på känslorna om han tog initiativet. Skulle han visa intresse för mig så hade jag nog utan att tveka haft sex med honom. Inte bara en gång utan hade nog även inlett något om han hade velat det. Inte ett kärleksförhållande, men som någon skrev ovan så hade *drömmen* varit ett KK-förhållande i smyg. Skuldkänslorna gentemot våra respektive och barn hade självklart funnits där och varit helt olidliga, men jag hade nog samtigt låtit honom göra i stort sett vad han vill med mig. Dessa känslor är skrämmande. Tycker inte om personen som jag har blivit. 
Svar på tråden Kär i chefen?