Forum Inaktiva: Förlossningspedagogen - Fråga experten
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Orolig graviditet och inför förlossning

    Tor 11 mar 2010 10:10 Läst 1021 gånger Totalt 1 svar
    Anonym (tvill­inggra­v)
    Visa endast
    Tor 11 mar 2010 10:10

    Hej Ann,

    Jag är gravid med enäggstvillingar med delad moderkaka och har gått och ska gå på massor av ultraljud. Har mått pytonilla sen v 7 (illamående, migrän etc, men nu i v 24 börjar det bli bättre däremot mer sammandragningar mm. Den här graviditeten innebär en del risker då tvillingarna kan få TTTS, att det blir en ojämn balans av näring så båda mår dåligt etc. De kan också komma mycket tidigare, ska vara beredd från v 25. Allt detta plus att jag har mått så dåligt gör att hela graviditeten har präglats av oro och allmän deppighet pga av att jag mått så dåligt, först nu kan jag ibland känna glädje och tro att det kommer gå bra.

    Jag är väldigt trött och medtagen redan nu och ska ligga så mycket som möjligt pga av sammandragningar. Min kondition är inte på topp och kommer knappast bli bättre. Av det skälet och att det är så mycket oro/ovisshet skulle det kännts så oändligt skönt att få veta att jag ska snittas när det är dags och att veta vad det innebär. Jag är inte rädd för smärtan i en vaginal förlossning och hade en fin vaginal förlossning med vårt första barn. Det jag är jäkligt rädd för är att jag inte kommer orka fysiskt och att tvåan kommer behöva förlösas med kejsarsnitt. För mig är det så viktigt att kunna få veta åtminstonde en sak i denna graviditet för allt annat känns så ovisst!

    Min barnmorska sa; "det är klart att du ska få ett planerat snitt, jag förstår hur du känner. " Men läkaren på specmödravården sa att det var dumt att bestämma redan nu och att jag kan få prata med en auroraläkare om jag är rädd.

    Det känns så himla jobbigt att jag inte tas på allvar och att jag som redan nu har så lite energi kommer behöva kämpa med mina sista krafter för att göra mig hörd istället för att bli lyssnad på och känna en liten bit trygghet i denna graviditet. Jättelessen för det. Precis detta framförde jag till läkaren men hon envisades med hur underbart det är med vaginal förlossning och att det "brukar gå bra".

    Har du något tips till mig ?

  • Förlos­snings­pedago­gen
    Visa endast
    Lör 13 mar 2010 20:14 #1

    Hej!

    Din oro känns verkligen begriplig för mig! Så mycket som kan hända och som du "ska" vara förberedd på...

    Det är svårt för mig som förlossningspedagog att komma med en rekommendation kring snitt eller vaginalt - där är det din barmorska och läkare som har det medicinska ansvaret. Knepigt när de säger olika saker...

    Min erfarenhet är att om barnen skulle börja födas väldigt tidigt, brukar det nästan automatiskt bli kejsarsnitt eftersom man kan bedöma att det kan finnas en risk att väldigt små barn inte kanske har tillräckligt med krafter för att orka med en vaginal förlossning. Men om barnen verkar må bra och har vuxit till sig fint kanske man gör en annan bedömning.

    Om din ork. Finns det en risk för att du inte skulle orka en vaginal förlossning? Även där är det min erfarenhet att vi har fantastiska reserver som vi får hjälp av när det behövs.

    Om din oro. Den tycker jag att det är väldigt bra om du tittar närmare på. Vad är det som känns mest skrämmande? Försök fullfölja tanken: Om det skulle hända, vad händer då? Finns det något du kan göra för att minska din rädsla (be om hjälp, träna, söka kunskap...)? Om din oro är stark och kvarstår då skulle jag insistera på att få den hjälp, det stöd du behöver för att få känna dig trygg.

    Jag önskar dig lycka till!

    Kram
    Anna

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll