celiakimammor fortsätter ha trevligt

Hej på er alla!

Jag hör inte riktigt hemma i den här tråden men ni verkar ha så bra koll på det mesta rörande era barn att jag bara måste få fråga er innan och under tiden jag konsulterar barnmorska, bvc, dietist och vad mer jag nu kan komma på.

Jag är 28 år och har haft diagnosen celiaki sedan jag var 14. Jag är nu gravid i vecka 23 och som en bomb slog det ned på mig igår kväll att min son kanske måste få äta gluten? 

Nu är det såhär att min underbara, fantastiska make redan samma dag vi flyttade ihop slutade upp med att äta gluten. Han äter såklart en smörgås på cafeer och sånt men vi köper alltså aldrig hem någonting som innehåller gluten (vi äter havre). Jag är väldigt känslig och hans "offer" (han ser det inte så) gör stor nytta då vi slipper ha två smörförpackningar till bröd och alla andra små förvecklingar som man måste tänka på.

Nu undrar jag huruvida vi "måste" mata vår son med produkter som innehåller gluten? Vi vill göra det som är allra bäst för vårt barn men hela kök och matsituationen blir ju onekligen mer komplicerad om vår son ska äta sådant som inte jag kan äta.

Jag har hittat mycket lite information om just det här specifika problemet, bara en massa info om att man ska introducera gluten försiktigt, i skydd av amning osv.

Vi är också många i min släkt som har celiaki, både ensamt och som jag har det, i kombination med två andra autoimmuna diagnoser. Dessa är till ganska stor del ärftliga så risken att vår son får celiaki senare i livet är högre än för de flesta andra. Tänker att om han aldrig riktigt lär sig äta vanligt bröd, fikabröd, pasta och allt vad det nu är så kan han heller aldrig riktigt sakna det. Minns själv att det var rätt jobbigt att ställa om sig i tonåren och det blev lätt att man fuskade och mådde dåligt.

Oj, nu blev det en halv roman. Jag hoppas att någon av er har tid att ge lite tankar och åsikter åt en virrig, blivande mor innan hon ger sig iväg och letar upp info från diverse landstingspersonal.