Emetofobernas tråd 5

Är det 48 timmar från första fasta avföringen? Trodde det var från sista lösa/diarrén?

Ja alla andra säger 48 timmar efter sista symptom. Jag vill vara 100% säker att inte smitta detta vidare så jag räknar från normalt bajs istället.

Nu får det vara nog! Nu tänker jag söka psykologhjälp för det här. Det har sabbat hela vintern för mig. Livet är för kort för att en fobi ska få en att må så här.

Någon som kan tipsa om en psykolog i Stockholmsområdet som kan det här med fobier men där man slipper utsätta sig för kräk? Gärna kopplad till landstinget så det inte kostar skjortan (jag har dessutom frikort).

Jag känner att jag inte alls är lika rädd för magsjuka längre som jag var innan.
Jag gick och byggde upp det till något stort i mitt huvud.
När vi väl fick det så var det jobbigt och äckligt... MEN det är inte värt att lägga all sin tid, hälsa och välbefinnande på!

Idag har jag tagt med barnen och gått i massa olika affärer. Detta har jag bara gjort ytterst få gånger under hela vintern och jag har verkligen haft ångest efter. Nu känner  jag ingen ångest alls. Får vi det igen så får vi. Det är äckligt , men vi tar oss igenom det tillsammans!
På fredag ska vi på fiskemässa med barnen, och jag ska ta mej tusan njuta av varje sekund av att barnen /och gubben )kommer vara i himmelriket.

Jag har känt detsamma och ska gå på KBT-terapi genom landstinget...hoppas det funkar annars kostar jag def på mig en privat. Kolla med din vårdcentral, d var dom som skickade min remiss.

Ta upp det med läkare på din vc så kan de skicka dig vidare. Jag fick hjälp på det viset och går i KBT nu. Om det hjälper får vi se. Och KBT här handlar inte om att man skall kräkas utan att våga utsätta sig för de situationer som man undviker pga fobin. Man börjar med små steg och jobbar sig uppåt. Jag har fått jättemycket förklaring på varför korppen reagerar som den gör och att det tar tid att "lära om". Våra hjärnor reagerar rent instinktivt på kräk som att det vore en livsfara trots att det inte är det.

JAg jobbar på så gott jag kan, men nu fegar jag ur och håller barnen hemma resten av veckan. Dottern fyller år idag, skall ha stort kalas på lördag och idag hade något barn blivit dåligt på dagis. Vi har haft kräk två helger i rad och nu känner jag att jag inte fixar en omgång till.

Vad skönt att höra!
Börjar tänka mer o mer som du..det finns värre saker att råka ut för, det är ju inget man dör av. Fast jag hade def inte pallat att vara kvar hos mina föräldrar nu när mamma blev  sju, bara ett badrum o liten lägenhet.

Grejen är att jag redan utsätter mig för situationerna och klarar av dem, det är bara det att tankarna är jobbiga och att jag gör garanterat ett sämre jobb (rädd att kräkas i klassrummet), det är som att jag bara väntar på att balla ur en dag. Jag antar att i mitt fall blir det främst att jobba med tankarna. Jag gick i KBT för detta för några år sedan men slutade en aning för tidigt och nu är det nästan värre än då. Hur länge har du gått i KBT, hur ofta går du och hur länge tror du att det tar?

Ja, jag vet ju inte heller om det kommer hjälpa, men det får mig att tänka på ett annat sätt ibland. Eller jag är iaf mer medveten om mitt katastroftänkande och då kan man ju lättare identifiera sina tankar. Är de realistiska eller är det katastroftankar? Tex. Det är mellan en och två veckor mellan gångerna jag går, men jag har inte gått så länge, bara fyra gånger och jag vet inte hur länge det kommer behövas. Jag vill verkligen ge det en chans för annars vet jag inte vad jag gör.

Vem var det som kanske skulle testa hypnos i gbg? Jag är intresserad av att veta hur det går om nån nu provar!!

Jag blir jätteglad av det du skriver!!!