Hur ont gör det egentligen att föda barn?

Vet någon ifall man kan ta epidural och bäckenbedövning,samt lustgas? det bör ju hjälpa. Min mamma var påväg att ryka med när min storasyster föddes och opererades i flera timmar samt fick runt 30 stygn. Därav anledningen till min rädsla plus en korkad gynekolog (första gången jag var hos en gynekolog) som sa " Ja du skall vara glad att du lever på 2000-talet, annars hade du med största sannolikhet dött i barnafödsel pga att ditt bäcken är för trångt". Får man ens säga så? Blev livrädd men har senare läst att bäckenet ändrar sig under graviditeten så det behöver inte vara ett hinder. Sedan kan tilläggas att jag är en av de få människor som är väldigt svårbedövade (bedövningen biter helt enkelt inte utan får ta ungefär en vanlig dos gånger 4 för att det ens skall börja hjälpa).Bara en uppdatering till varför jag är rädd för förlossningar.

Jag är inte gravid. Detta till stor del pga rädslan för en eventuell förlossning. Men jag och min fästman har nu bestämt att försöka ändå. Jag har opererats så fruktansvärt många ggr så jag vill hellst inte göra kejsarsnitt då jag brukar få snetändningar när jag vaknar ut ur narkoser plus att jag spyr i flera timmar, sedan innebär ju ett kejsarsnitt en bukoperation så hellst inte. Men en förlossning känns helt skräckinjagande och jag är rädd att jag skulle få ett missfall ifall jag väl blev gravid enbart pga oron. Jag försöker ju att koppla bort tankarna för det mesta, men jag drömmer mardrömmar och får svårt att andas när jag bara tänker på det. Men viljan att skaffa barn är större, men faktum kvarstår ju att jag är livrädd!

Jag har vart med om ganska mycket extrema smärtor förr, kanske är just därför som jag är rädd för förlossningar eftersom alla säger att det skall vara den värsta smärtan som finns och jag anser att jag vart med om riktig hemska smärtor. Brutit båda benen i handleden så benpiporna stuckit ut. Knäckt av fingrar.  Blivit nedsövd 5 ggr på en vecka när jag var 7 år gammal pga bakterier som hade angripit min ena synnerv vilket gjorde att halva mitt ansikte såg ut som en ballong och de fick öppna upp och stoppa in saker inne i huvudet som gjorde att det var ett extremt tryck. Fick min fot överkörd/parkerad på och vriden åt fel håll och satt fast så ett tag (svimmade av av smärtan då kroppen tillslut stängde av all känsel till foten så jag trodde den tillslut hade slitits av. Har en nervskada i den numera som heter reflexdystrofi och har en invaliditetsgrad på 4 %. Fick spinalhuvudvärk efter att de hade råkat komma åt i ryggmärgen när de tog ryggmärgsprov (de fick gör det 3 ggr för att komma rätt) låg med huvudvärk från helvetet i 2½ vecka och har fortfarande problem. Opererat hela munnen när jag var 13 år gammal varav de hade lossat på allt tandkött och sytt fast det igen, de hade även borrat bort en del av mitt käkben och satt in en guldkedja i gomen, kunde knappt röra mig på 2-3 veckor. Äta kunde man glömma. Oj det blev lång. Menar bara på att tanken på att en förlossning skulle vara värre än det får en ju självklart att bli livrädd.